Det finns inget som får mig så avslappnad och lugn som att vara ute hos Wendy i skärgården.

Åkte hit direkt efter att jag kom hem från Göteborg och på något sätt har jag och Wendy utvecklat en speciell rutin när vi ses. Är hon hos mig i Bromma så ”servar” jag henne och låter henne bara vara och inte lyfta ett finger.

När jag är hos henne så är det tvärtom. Jag gör absolut ingenting.

Förutom att klaga på att det ser ut som ett bombnedslag när hon ska laga mat!

För oss är det här ett skönt upplägg  då vi är dom som är ”huvudansvariga” i våra respektive hushåll inför våra familjemedlemmar (läs: makar).

I nästa vecka fyller jag år och Wendy håller på att preppa ett av deras hus inför hennes syrra Tobi, som kommer om några veckor. Hon har därför inte tid att träffa mig så härom dagen fick jag en jättefin present av henne. 

Det finns ett amerikanskt lifestyle-märke som heter Coach som jag älskar så gissa om jag blev glad när jag fick det här armbandet!

Hur som så kan jag inte stanna här så mycket längre då ägaren till bostadsrätten som vi köpt åt 19-åringen, messade härom dagen och frågade om vi möjligen vill ha ett tidigare tillträde … och det vill vi men det medför att vi har bråttom med att beställa nya möbler och allt annat som måste till för att hon ska komma i ordning.

Just nu ö-luffar hon i Grekland och vi facetajmar varje dag. Hon har ett späckat schema: när hon kommer hem i slutet av nästa vecka så åker hon morgonen därpå till ett två veckors konfirmationsläger som ledare. Hon kommer hem två dagar innan tillträdet så man kan säga att vi kommer ha röva full. Prova sängar, testa soffor och allt annat fix. Vår planerade Spanien-resa får vi skjuta på. Funderar dock på att släpa med maken på en tur i södra Sverige under nån vecka. Han har sällan tid för ledighet under sommaren då han har ett 25-tal bokslut som måste bli klara (är redovisningskonsult åt små och jättestora bolag).

Vad har ni för sommarplaner? Sverige? Utlandet? Jag älskar ju Skåne men ibland är jag sugen på att utforska övre delen av Sverige. Jag vill åka runt på loppisar och göra roliga klipp. Runt Stockholm kostar allt svinmycket och då är det inte roligt.

Ni vet ju att jag har haft/har en överjävlig resa med mitt hår. Efter min första covid så ramlade mer än hälften av och jag vet att folk tror att jag överdriver men i förra veckan fick jag det bekräftat. Hur som, jag testar alla möjliga schampomärken som ska vara fantastiska. Hittills har jag hittat tre stycken som lyckligtvis har stoppat håravfallet och jag har varvat dessa tre under flera månader.

Men. Vad jag nog aldrig har pratat om är att jag i många år lidit av psoriasis i hårbotten. Det kommer i skov och jag använder flytande kortison när det är som värst. Mina problem sitter i bakhuvudet och när det är som jäkligast kliar jag sönder hela jävla skallen.

I januari fick jag ett tips om att besöka en hudspecialist. En professor som skulle vara asbra. Bokar tid, betalar 1200 pickadoller, hon tittar i min hårbotten, säger att hon har svårt att avgöra problematiken då jag inte var inne i ett skov just då och sen skriver hon ut mjällschampo.😳 Jag gick därifrån och undrade vad i hela friden hände under dom ca 3 minuter jag var inne. Varför tittade hon inte i hårbotten med speciallampa/förstoring? Sjukt besviken gick jag hem och fortsatte med mitt flytande kortison.

För några år sedan träffade jag en kvinna, Alexa Wolf, genom Cissi Wallin. Vi är ju några stycken som har en gemensam nämnare och Alexa är en av dom. Då berättade hon att hon var på gång att starta ett hårvårds-hudvårdsmärke som främst riktade sig till lite mörkare människor med så kallat afrohår, bättre benämt texturerat hår. Jag tänkte inte så mycket mer på det mer än jag konstaterade att hon är en sjukt driven människa och att jag gillade henne skarpt. Vi sågs vid nåt annat tillfälle också, men sen kom Covid emellan. 

I förra veckan var jag på Alexas lanseringsevent. Hon har äntligen tagit fram en serie som inte bara passar mörka människors hår samt även för de som har problem med skalpen, Dakmatter (finns HÄR).

Jag var för övrigt extra glad över att det var min kompis Charlotta som är pr-ansvarig för märket.

En annan överraskning var att träffa Tina igen, a k a Mrs Lind på instagram. Hon bor ju i Skåne och brukar inte gå på event i Stockholm.

Hela Sveriges Zeina intill skönhetsjournalisten Linnea Öst och Jessica Blockström, också en journalistguru inom skönhetsbranschen.

Jessica och Sverige främsta/kunnigaste journalist inom hållbar skönhet; Agneta Elmegård.

Älskar dessa människor. Ända sedan jag klev in i den här branschen för 7-8 år sedan så har de varit så himla inkluderande och jag lär mig massor av dom.

Zeina är också en sjukt trevlig människa … med humor.

Alexa Wolf i mitten. Love her.

Alexa upplyste oss om ”de texturerade hårets historia” och det var väldigt intressant att lyssna på. Hon har i många år funderat kring just det här med varför hårkvaliteten  på mörka människors hår är så mycket sämre idag än vad den var för 100 år sedan. Allt handlar om alla skitingredienser som finns i våra hårvårdsprodukter. Att man med åren frångått ingredienser från naturen.

Hon lyfte fram det här amerikanska märket som exempel. En kvinna som efter sin överlevnad av bröstcancer skapade ett stylinggel som skulle vara fantastiskt då det bara är ”naturligt”. Det visar sig att det innehåller ett ämne som kan länkas till cancer. I USA är kontrollen av produkter extremt dålig, till skillnad från EU, som är stenhårda med innehållet i produkter. Av den anledningen så finns det triljarder av produkter i USA som inte finns att köpa här. Alltså ska man undvika att köpa dom när man är där.

”The right to cosmetic health might sound obvious, but it’s not: The EU banned 2482 chemicals from use in cosmetics, while the US has only banned 11. The most harmful and toxic chemicals are still found in products aimed at women and children with dark skin and textured hair, and breast cancer is overrepresented among black US hairdressers.”

Det var otroligt intressant att lyssna på Alexa … vilket hanske syns på Tina, haha!

När Alexa var färdig med sin nya produkt, innehållandes endast miljövänliga och naturliga produkter, kontaktade hon en världsledande hår- och skalpexpert. Vet att det har nån fancy titel som jag inte kommer på nu. Hur som, experten heter Jacky van Driel-Nguene och hon fick testa Alexas produkter … och blev eld och lågor då ingen liknande produkt för håret finns på marknaden Det slutade med att hon gick in som kompanjon med Alexa.

Det som blev en nyhet för mig var även att man inte alls behöver balsam. Det är bara ett onödigt ont och Alexa hävdade med bestämdhet att Dakmatters schampo är mer än good enough. I det ögonblicket började jag bli lite tveksam. Jag har använt balsam i hela mitt liv och kan absolut inte vara utan eftersom det är omöjligt att kamma ut håret.

Men, Alexa var påstridig och jag kände att okej, jag får testa. Om inte annat så är det ju bara att dra på lite balsam om det inte skulle fungera.

Efter föreläsningen serverades det middag med smaker i första hand från Senegal. Notera gärna huvudrätten!

Alexas man står och grillar zebrakött! Jag var ytterst tveksam men jäklar så gott det var!

Efter maten så fick de som ville bli undersökta av Jacky. Hon hade med sig en speciell förstoringsmanick.

Utan att hon visste ett dugg om min hårhistoria kunde hon konstatera två saker. Det första hon säger är att jag har tappat extremt mycket hår. Jag berättade då om min Covid. Sen berättar hon att jag lider av en hårsjukdom, som jag inte minns namnet på då hon pratade så jäkla fort, som är genetisk och som mest troligt triggats igång av Covid, som gjort att jag tappat så mycket hår. Hon konstaterar vidare att hela, h e l a, min hårbotten är kraftigt inflammerad. Hon ger mig tips på vad jag ska använda, tillsammans med Dakmattershampot samt vad jag absolut under inga villkor får ha i håret: sulfater. Vilket finns i stort sett varenda schampo  Det intressant är också att hon efter mig undersöker hon Agnetas hår och skalp. Konstaterar att hennes hår är av extremt bra kvalitet, liksom henne skalp. Det visar sig att Agneta, som alltså är galet kunnig inom miljötänk och skönhetsvård, slutade med sulfater för många år sedan. ”Alla har hånat mig genom åren men nu är det skönt att veta att jag gjort rätt!”

Jag är ju en sucker för paketering och tycker att Dakmatters produkter dessutom är otroligt snygga. Jag noterade även att de har produkter för ansiktet med naturliga ingredienser.

Det här schampot är det jag har köpt och vet ni, det är som silke när man kammar ut håret. Helt jävla otroligt! När Jacky kommer till Sverige nästa gång tänker jag be henne att undersöka mig igen för att se om det blivit någon skillnad! HÄR finns alla produkter och info … och nej, jag tänker inte reklammarkera inlägget eftersom ingen bett mig skriva och jag har köpt mina produkter som alla andra.

Fifasen vilket dygn jag fick i helgen! Och nä, mitt hår är inte slitet, det är bara taskigt ljus!

I december skickade Johanna ut en inbjudan om sin stundande 50-års fest. Jag lade ut det i bloggen och någon kommenterade det med att det kanske även skulle bli ett bröllop. Johanna såg kommentaren, ringde och bad mig ta bort den eftersom hon sa att ”vi ska absolut inte gifta oss och jag vill inte att en massa folk börjar spekulera!” Jag gjorde som hon sa men av någon anledning fastnade tanken i mitt huvud.

De senaste veckorna har jag haft lite ångest inför den här festen. Jag har extremt stora problem att vara i situationer där det är massor av folk och där jag känner få, om någon. Jag har de senaste åren utmanat mig själv men när jag väl är på plats och ångesten slår till så hittar jag alltid en smidig lösning, utan att värden/värdinnan märker något. På bästa kompisens megafest i höstas så såg jag till att ta hand om allt i köket: disk, plock och annat.

På en av Johannas bokreleaser gjorde jag samma sak: anmälde mig frivilligt till att packa alla goodiebags och då kunna hålla mig i bakgrunden.

Genom att göra så kan jag fortfarande vara med på festligheter, utan att på något sätt synas eller ta plats. Sjukt smart. Problemet med en 50-års fest på restaurang är att man inte gärna kan ta hand om disken. Alltså är det fejsa problemet som gäller men det här medför som sagt en enorm ångest. Dagarna innan den här festen så var jag SÅ nära att lämna återbud eftersom jag kände att jag nog inte skulle kunna fixa det. Detta då jag dagen före visste att jag dessutom skulle hålla ett tal för Julia, mitt bonusbarnbarn, som tog studenten och verkligen bett mig om att göra det. Ännu ett ångestpåslag deluxe.

Jag bestämde mig för att åka och eftersom festen i lördags började kl 14 så hade jag en plan. Tänkte att maten skulle serveras hyfsat tidigt och var jag snabb kunde jag smita iväg efter middagen och till och med hoppa över att sova kvar och istället dra hem. Sjukt fiffigt. Visste innan att Johanna gett mig en väldigt bra bordsplacering. Vilket i min värld betydde att hon skulle sätta mig med sköna människor så att jag kunde slappna av.

Eftersom jag velat fram och tillbaka så länge hade jag inte bokat boende. Var ute i sista sekunden och fick tag i ett pensionat, där resten av rummen också var festgäster. Det fanns även ett hotell i närheten, men det var fullbokat sedan länge. Jag har aldrig bott på ett pensionat men tänkte att det kunde vara trevligt.

Mollösund är ett litet, litet semestersamhälle på Orust och där vi skulle vara fanns det typ ett gäng hus, ett pensionat en kyrka, en restaurang/hotell. That was it.

Man gick från pensionatet, förbi kyrkan och ett par hus längre fram var restaurangen. Gick man vidare kom man ned till hamnen. Återkommer till det lite senare.

När jag sitter i bilen och tar upp bokningen för att lägga in adressen så upptäcker jag det här: 

Öhhh, vänta lite här. Ska jag DELA badrum med 10 andra?! What the fuck?!🙈 Well, det handlade ju bara om ett dygn … om jag ens stannade … så jag fortsatte att köra.

Sladdar in på parkeringen en timme innan festen börjar. Är skitnervös. En timme senare går jag de två hundra meterna till Wärds Värdshus för att ställa mig i kön av gäster som väntar på att få hälsas välkomna av Johanna och Janne. …. och Charlotte, som tillsammans med Magnus Carlsson, är festens toastmadame/toastmaster.

När jag tittar på Jannes hand så ser jag att hans förlovningsring, som han har haft i några år, är e x t r e m t välputsad. Det var i det ögonblicket jag förstod att det vankades bröllop! Kolla vilken klänning Johanna har! Den fick hon uppsydd här i Stockholm av samma designer som också sydde upp bröllopsklänningen … som kommer längre ner. 

Fifan, vilken jäkla Sherlock Holmes man är!

Det var 125 inbjudna gäster och några av dom har jag träffat förut även om jag inte känner dom. Är inte heller typen som tränger mig på och ba’: ”hellooo, jag är ensam, please ta hand om mig!”

Charlotte var vansinnigt snygg i sin fina rosa klänning som hon fått i present av bruden.

… och skorna var to die for. Tur att somliga hade samma storlek som bruden och kunde låna och matcha! 

Rosa var för övrigt favoritfärgen hos många. Själv blidde det blått och jag älskar min nya outfit som jag köpt från Lyxx Design & Trend.

När jag lade upp en bild på Instagram så taggade jag butiken. De lade i sin tur ut det hos sig och jag skrattade när jag såg att det inte alls är en ”byxklänning” utan en jumpsuit och kaftan”! Låter ju onekligen lite bättre, haha!

Hur som så är den SJUKT skön! Notera g ä r n a skorna. Återkommer till dom lite senare.

Lärde snabbt känna Hanna, Johannas bästa kompis sedan 40 år. Vi båda har hört talas om varandra men aldrig träffats in person. Galet trevlig.

Jessica är en av Johannas nära vänner och jag älskar att hon också gillar IOAKU’s smycken!

Dock var jag otrogen igår; hade örhängen och halsband från Caroline Svedbom och parfymföretaget NCP (japp, halsbandet är en parfymflaska, lite svår att se på bilden, men den är ascool!) En av ringarna var dock från IOAKU. Jag har ALLTID något från dom på mig. 

Charlotte och Magnus hälsade alla välkomna och efter några tal och nån timmes mingel berättade dom att det var dags för en tipspromenad. Jag och Hanna blev genast misstänksamma och kom till samma slutsats: Johanna och Janne behövde tid för att klä om sig. Vi var övertygade men lallade iväg.

Alla var indelade i 10-12 olika grupper med olika starttider. 

Michela, till vänster, har jag träffat tidigare, men det var för flera år sedan. Trodde inte hon kom ihåg mig, men det gjorde hon.

Efter halva tipsrundan bjöd Johannas döttrar på lite vätskekontroll.

När vi kom till den näst sista frågan, som var placerad i höjd med restaurangen, blev vi ombedda att vänta in resten av gängen.

Sen skulle vi gå vidare och då hade vi redan för länge sedan listat ut att sista frågan skulle handla om giftemålet.

Mycket riktigt. Intill trappan upp till kyrkan satt den här frågelappen. 

En stund senare kom dom och herrejösses så vacker Johanna var!

Fantastisk underhållning.

Johanna har aldrig varit gift tidigare och det här har varit hennes absoluta dröm sedan hon var liten och hon var märkbart rörd. Så klart. 

Alltså, kolla in brudbuketten. Så otroligt vacker!

Givetvis var Johannas lilla Lucy fin dagen till ära.

 När vi klev ut från kyrkan så blev vi ombedda att forma en tunnel, som brudbaret kunde gå igenom … 

… för att sedan gå vidare bort till restaurangen där en bil väntade.

Vi andra tågade efter, men vidare upp till restaurangen medan bröllopsparet var iväg och fotade sig vid vattnet. 

Kollade in placeringskartan …

Nu hade det gått några timmar sedan festen startade och jag var inte till fullo lika stel som tidigare. Bröllop och kärlek gör en glad.

Älskar ringen!

Innan vi satte oss till bords så fick alla sätta sitt fingeravtryck på en jättefin tavla, som Jessica Andersson målat. Hon kommer komplettera den med löv på grenarna lite senare och håll med om att det är en fantastisk idé!

Sen var det dags för bröllopsmiddag. 

Jag fick en plats vid bästa partybordet och bästa läget för att ta många bilder av Johanna och Janne! Stolarna bakom mig och framför brudparet var bara en fin dekoration.

Kattis …. 

…. som är gift med Richard till vänster. De två driver restaurang Viktors i Sälen. Synd att man hatar snö, annars hade jag lätt åkt och hälsat på. Intill Richard sitter Thomas och Helen.

… och så Johan, som liksom jag kom utan respektive.

Fifan så roligt vi hade det. Helen är författare och jag har träffat henne tidigare vid en annan tillställning men då satt vi inte vid samma bord. (Hon heter Stommel Olsson om du är nyfiken på hennes böcker!)

Det är sällan ett bröllop är 100% bra i den mening att det alltid brukar finnas tal som suger en smula och det är inte heller alltid en fest är bra uppstyrd. Det brukar dock överskuggas med att man är glad för brudparet som gifter sig. 

… och ni vet den där seden med att när brudgummen lämnar bordet så får alla män kyssa bruden …!

Johanna är en perfektionist ut i fingerspetsarna. Alla event hon gör är alltid top notch. Hon är extremt, e x t r e m t, noga med att alla ska få en upplevelse. Det är en röd tråd hon har, oavsett om hon lagar mat, vilket hon är sinnessjukt duktig på, eller att gör ett blomsterarrangemang. Det är alltid perfekt.

Alltså kan ni ju bara tänka er hur den här bröllops-/50-års festen var! Maten var fantastisk, detaljerna var otroliga och valet av toastmasters/toastmadame kunde inte ha varit bättre. 

Varenda tal som hölls var sjukt roliga och det märks verkligen att de har valt bra människor i sina liv.

Johanna är som sagt perfektionist och när det var dags för tårtan så gick det ett högljutt sus genom hela lokalen. Hon hade anlitat en av Sveriges absolut duktigaste och mest prisbelönte konditor, minns inte namnet nu, och för honom visade hon en bild på sin brudklänning och samt vilka blommor som skulle vara med i brudbuketten. Inte ens Janne hade sett klänningen. Konditorn fick då idén om att göra en tårta såsom en brudklänning. Johanna släppte sargen och sa att han fick 100% fria händer och resultatet blev över förväntan, även för henne. Jag hoppas innerligt att någon fick en bild på hennes och Jannes ansiktsuttryck när man lyfte bort skynket för den var verkligen magiskt vacker!

Fy FAN vad det var roligt att man lyckades göra henne fullständigt tagen av den vackra tårtan! Kolla in: a l l t ni ser är ätbart, inklusive torson. När jag ringde Wendy på vägen hem och berättade om den och sa att det var den mäktigaste jag någonsin sett så hörde jag bara ett ”mm, nice”, lagom intresserad eftersom hon vet att man i USA är sjukt duktiga på just tårtor, till skillnad från oss. Kan säga att det blev annat ljud i skällan när jag messade över en bild. ”Holy FUCK! Och ja, det kan man ju verkligen säga! 

Det bjöds även på jättegulliga praliner med brudparets foto på.

Eftersom jag hade en tid att passa som igår så visste jag att jag inte kunde vara uppe och fira hela natten. Framåt småtimmarna smög jag iväg från festen och på vägen tillbaka till pensionatet. Mellan restaurangen och pensionatet finns en minikyrkogård.

Öhh, okej. Det var ju en passande text efter en bröllopsfest. Not!

Efter några timmars sömn klev jag upp vid 06.30. Tog två kliv innan jag höll på att trilla ihop. Mina fötter. Oh Lordilord som de värkte.

För att inte tala om hur svullna de var! Det här med högklackat. Har inte haft på mig några sedan Jesus gick i blöjor och hur jävla korkad är man om man, ovanpå det faktumet, inhandlar nya pjuck som man aldrig använt, bara provat som hastigast!

Alltså, jag hade så sjukt många blåsor ….

… eller nä, nu överdriver jag en smula, men 3-4 stycken på varje fot kändes mer än lovligt skönt!

Drygt 6 timmar senare var jag hemma. Bara för att fräscha till mig, byta innehållet i min weekendväska och dra vidare ut till Wendy i skärgården. Helt jävla slut.