Att gå utanför sin comfortzone
Igår var det dags för mitt äldsta bonusbarnbarn att ta studenten och i Uppsala verkar man göra det lite annorlunda mot huvudstaden. Där springer alla ut samma dag medan vi här hemma springer ut olika dagar under en period av två veckor. Vidare så oavsett vilken skola man går i så verkar det som om alla springer ut från Uppsala slott.
Bortsett från min svärson … som byt the way är i min ålder, så var mina två övriga bonusbarnbarn också med.
Jag får ytterst sällan lov att lägga ut bilder på min äldsta dotter men ibland är hon på rätt humör och då är det okej!
Julia är väldigt speciell. Till att börja med så fick omvärlden en chock när hon valde naturprogrammet och man måste känna henne för att förstå det. Sen har hon världens roligaste ”egenskap”: hon skapar egna ord och vi kan ibland skratta ihjäl oss åt henne. Här är några exempel:
Bekostningar = stora kostnader
Befrågan = efterfrågan
Avkoffinera sig = sluta med kaffe
Igennafall = i alla fall
Skogare = timmerman
Rövad = kidnappad
Kafferi = café
Olycksamulett = olycksfågel
Processera = processa
Dubbelmormor = gammelmormor … alltså vad hon kallar mig.
Alla dessa ord är ord hon tror finns på riktigt och hon kan inte för sitt liv förstå att det t ex faktiskt inte heter dubbelmormor. För henne är det självklart.
Jag och Julia står varandra väldigt nära och hon ringer ofta mig när hon är ledsen, eller är extra glad för något. När hon berättade att hon ville att jag skulle hålla ett tal för henne på hennes student höll jag på att skita ner mig eftersom hela världen vet att det är absolut ingenting jag tycker om att göra. Dock ville jag försöka ändå, just för att hon betyder så mycket för mig.
Äldsta dottern tycker det här med att hålla tal är lika jobbigt som jag men för ett par veckor sedan kom jag på en lysande idé. Under de senaste 1,5-2 åren har jag skrivit upp i mobilen varje gång Julia kommer med sina egenpåhittade ord och eftersom 19-åringen är GRYM på tal så frågade jag henne om inte hon kunde hjälpa mig att skriva det. Jag berättade att jag ville att talet skulle innehålla en massa av Julias konstiga ord.
Sen sa jag till äldsta dottern att vi skulle köra talet tillsammans, dela upp och köra varannat stycke. Sjukt bar idé.
Äldsta och hennes sambo höll studentmottagningen hemma hos dom och några timmar senare rev vi av talet. Jag har som vanligt bara fragment av vad som sägs eftersom jag blir totalt blockerad men alla sa att de tyckte att vi var jätteroliga. Hur som, nu är det i alla fall över!
Det här är för övrigt det närmaste jag kommer en studentexamen. Jag tog ju ett sabbatsår innan jag skulle plugga vidare på gymnasiet … och så här 50 år senare har jag fortfarande inte hittat tillbaka till skolan!
Just precis nu sitter jag i bilen på väg till Göteborg för en 50-års fest. Jag startade 06.00 i morse och stället jag ska till ligger en bit utanför Göteborg så jag har dryga 6 timmars körning framför mig. Men, vad gör man inte för sina vänner man tycker om!