När man har världens roligaste ”extrajobb”

Igår var det som vanligt soppis och jag fixade som vanligt kaffe men åkte även till Preem Bredäng för att hämta nybakade bullar. Det var inte som vanligt.

Det gör jag ju i normala fall då det ligger på andra sidan stan från mig sett, men ibland kan inte ”Bull-Kjelle” och då brukar jag göra det. 

Kön såg ut så här när jag kom. De som stod längst fram hade stått i flera timmar och väntat på oss. 

… och också som vanligt bjuder vi på vällagad och god mat. 

Kvällen till ära hade vi ett ordensgäng hos oss; Wänskapsbröderna. De har skänkt en ansenlig summa pengar och ville så gärna komma och vara med under en soppiskväll. Traditionellt sett så har vi sponsorer som då och då kommer och de har alltid stått vid sidan av och tittat på men när förra gänget sponsorer hälsade på ”tvingade” jag dom att jobba, vilket de ville.

Vi tycker att det är bättre att de får hjälpa till fysiskt och känna sig delaktiga plus att det är viktigt för våra hemlösa att de inte känner sig obekväma. Nu är vi alltid noga med att tala om varför sponsorerna är där, så att de ska känna sig trygga.

Det var mycket trevliga herrar!

Kaffe-Anna och Lena. Lena jobbar som volontär på vår Göteborgsgård och var uppe i huvudstaden i ett privat ärende och ville passa på att komma och hälsa på oss i soppis. 

Grabbarna Grus.

De har ju fått stövlar av oss och var så glada över dom.

En av våra stammisar. Han är typ 150 cm och är jättegullig!

Min favorit Fawoud kom som vanligt och för ett par veckor sedan fick han stövlar av mig men jag noterade i söndags att dom var sönder. Han går flera mil om dagen och stövlarna jag har köpt in till oss är kanske inte superkvalitet även om de är bra. Som tur är hade vi ett par jättefina Icebugs i storlek 46 så jag gav honom dom. DET leendet! (Som inte syns här …)

Minns ni mannen jag skrev om för nån vecka sen? Han som hade extremt trasiga byxor?

Han kom inte i söndags men dök upp igår och fick ett par nya överdragsbyxor.

Jag noterade att hans skor var extremt trasiga (klicka på bilden så ser ni lite) och frågade om han behövde något mer men han svarade artigt ”nej tack men lite mat skulle vara gott!” 

Jag ville inte vara för påstridig då han är ny hos oss, så jag ska ”gå på” honom lite mer senare för det är helt uppenbart att han måste ha nya vinterskor.

Tidigare i veckan fick jag hem en låda med supervarma mössor från Kriminalvården. De har något som heter ”KrimProd”. Interner som syr och snickrar grejer. Fantastiskt att de tänkte på oss, vi blev verkligen glada!

Anna provade och kunde intyga att den var varm.

Fina ”Blekinge”. Det är han som gett oss vår lilla teddybjörn som vi har döpt till Bianca. Blekinge berättade att han hade gått hela vägen från Farsta in till oss (en förort) och att det hade tagit 4 timmar. Han hade inga pengar till tunnelbanan och frågade om jag möjligen hade 25 kr så att han skulle slippa att gå hela vägen tillbaka. Jag svarade att jag sällan eller aldrig har kontanter ”nu för tiden, du vet ju hur det är” men som tur var skakade Kaffe-Anna fram pengar. Han blev SÅ glad!

Det var som vanligt en rolig och givande kväll. De fyra herrarna från Wänskapsbröder-ordern var förvånade över hur kul vi har det tillsammans med våra hemlösa och fattiga pensionärer.

Det blir alla när de kommer till oss!