När man har fina vänner

Under många år var jag utställare på Formex, en inredningsmässa för inköpare. Två gånger året. När man ställer ut så har man många montergrannar och man lär känna väldigt många människor.

En av dom var Maria, som äger Reunion Home på Österlen och i Malmö. Jag skriver lite då och då om henne eftersom jag är galet glad över att hon har: varit på toppen, nere i gyttjan men nu, efter mycket slit, är på en topp i form av en platå. Det vill säga, hon kommer mest troligt inte ramla ner igen. Sjukt lycklig för hennes skull. 

Maria var den som tog in den marockanska keramiken i Sverige för hundra år sedan och det tokexploderade. ALLA köpte.

Idag har det så gott som passerat och hon ägnar sig främst åt linnekläder, inredning och skitsnygga/bekväma utemöbler i järn.

I alla fall. För hundra år sedan köpte jag ett gäng keramiktallrikar av henne. Med åren har de slitits ut och till slut hade jag bara en kvar. En assiett. Eller ja, något större än en assiett men perfekt för mig som är Gastric Bypass-opererad då jag inte kan äta stora portioner.

Trots att jag varit extremt rädd om den så har den gått sönder på flera ställen.

Jag har klistrat ihop den på flera ställen. För nåt år sedan så sa jag till Maria: ”om du åker till Marocko vid nåt tillfälle, please köp en ny assiett till mig!” Hon har gjort business med Marocko i över 20 år … så det lovade hon.

För några veckor sen messade hon och skrev att hon glömt bort en sak till mig ”men jag skickar i morgon!” Jag förstod direkt att det var en tallrik men när paketet kom blev jag konfunderad. Det var en smula stort.

I det låg det 12 st tallrikar!

Nu kommer dom räcka ända tills jag kolar vippen.

Jag tycker väldigt mycket om att göra människor glada och hjälpa på alla sätt jag kan. Är inte alls bättre än någon annan men jag blir så himla glad när någon gör nåt för mig.

Det är då jag verkligen blir påmind om vilka fina vänner jag har!