Historier från gatan

Jag är ju i vårt soppkök varje söndag och onsdag nu för tiden. Ganska snart så har jag varit en del av VidDinSida i tre år och vi är runt 15 volontärer. (Jag är dock den som gör absolut minst.) Vi har blivit ett extremt sammansvetsat gäng och har galet roligt tillsammans .. mitt i all den tragedi i det jobb vi gör med våra hemlösa pensionärer. Att vi ens ska behöva finnas.

Vi tar inte gärna emot ”besök”. Alltså, det är många som är nyfikna och vill komma till soppköket för att se vad vi gör men våra äldre behöver rutiner och kontinuitet. De blir mer och mer bekväma med oss och av att se samma volontärsansikten. Jag tagit på mig ”uppgiften” att försöka lära känna alla, för att höra vad de har för historia, varför de är hemlösa. Många är väldigt privata av sig, men ju mer jag lär känna dom, ju mer öppnar dom sig och ja, jag får lov att skriva här i bloggen. Kollar a l l t i d.

I gårdagens soppis fick jag höra tre olika historier som jag ska ”portionera” ut här i bloggen. När jag kom hem kunde jag inte sova eftersom jag var så jävla förbannad. 

Supergod mat … som vanligt!

Välfyllda påsar … som vanligt!

Fin hälsning från Preem Bredäng som supportar oss med nybakade bullar varje vecka … som vanligt!

Lång kö … som vanligt!

Fina människor … som vanligt!

Fantastiska volontärer … som vanligt!

Det här är K. Hon har en bostad men inte en krona över till mat. Igår fick hon lite kläder av oss. K är 90 år.

Sug på den ett tag: 90 år! Hej Sverige 2021. Vi tar verkligen hand om våra pensionärer. Not.

En av mina bloggläsare, Inger, har stickat ett gäng mössor till våra hemlösa. Hon har särskilt fastnat för Socker-Lasse, som bl a fått en jättefin halsduk. ”Den är varm så den brukar jag sitta på” sa Lasse vid ett tillfälle. 

Igår hade jag med mig en present till Lasse från Inger. 

Han hade så himla ont i sina händer så han bad mig öppna det. Det syns inte här men Lasse ler. Det är jävligt sällsynt att han gör det kan jag berätta. 

Inger har virkat en dyna som Lasse kan ha när han sitter på sin blåa vattendunk … som han använder som en pall. I paketet låg även lite godis … som SNABBT åkte ner i påsen (kolla hans högra hand när han trycker ner godiset i kassen, hahaha!)!

Jag har världens bästa läsare. TACK Inger.

… och TACK alla ni som bidrar till oss. 10 kr, 100 kr en miljon (japp, det är faktiskt sant) … stort som smått betyder att Socker-Lasse och hans kompisar får en liten smula vettigt liv.