Söndagssoppis … och jag har en idé

Igår var det soppis och kallt som fasen. Ändå bara nollgradigt så jag bävar för kylan som kommer med snön vilken dag som helst. 

Kön var längre än vanligt med en hel del nya ansikten.

Det serverades en smaskig högrevsgryta.

… och en jäkla massa apelsiner.

Alla fick välfyllda påsar med sig.

Just nu, eller rättare sagt, vid midnatt natten till idag så gick tiden ut för att rösta fram Årets Stockholmare. Jeanette är en av de nominerade och igår kom även en annan nominerad och hälsade på: Gustav. Han är 18 år och har i flera år åkt omkring i sitt område där han bor, och hjälpt utsatta i olika situationer. Nu är han trygghetsvärd och siktar på att bli polis.

Kenta och Soppkökschefs-Benke.

Jag brukar reta Kenta för att han har mössan så konstigt. Att den sticker upp en halvmeter ovanför huvudet.

”Äre bättre så här’ra?!”

En av våra nyaste gäster. Mohammed. Han kommer från Senegal och är både hemlös och arbetslös. Han är också en av våra ”typiska” hemlösa, det vill säga: man ser inte på honom att han är det. 

29-åringen, Benke och Kaffe-Anna. Eller som Anna sa: ”va, kan jag inte få heta Barista-Anna?”.. så det kommer jag kalla henne hädan efter. Hon jobbar på Gården men är alltid med i soppköket och serverar kaffe. Vet exakt vad alla vill ha: en sockerbit, 8 sockerbitar, lite mjölk, mjölk med kaffe .. och så vidare.

Anders. Våra hemlösa är otroligt trevliga och det är väldigt givande att få prata med dom.

Någons hem. 

En annans hem.

Jag var tvungen att be den här mannen, Tobben, att stanna ett ögonblick.

”Men Tobben, för i hellskotta, så där kan du ju inte ha munskyddet!” 

”Jo, det är för litet!” 

”Nejdå, det är du som satt på det helt fel!” sa jag och hjälpte honom.

Benke, Vakt-Matte och Vakt-Mulle. Sweet Lord vad vi skrattar mycket tillsammans.

29-åringen får sig en pratstund med Socker-Lasse. 

… och apropå Lasse. Han dök inte upp i onsdags så vi var lite oroliga för honom. När han kom igår frågade jag var han hade varit. ”Jag var på centralstationen men jag orkade inte komma upp hit.” svarade han, och fortsatte. ”Jag mår lite dåligt.” Han var hes som attan.

”Lasse, är det något du behöver?” frågade jag och han svarade: ”Jag behöver en ny varm sovsäck så kan jag använda den jag har till mina grejer.” 

Jag bad honom förklara vad han menade och det visade sig att han sover under en specifik bro här i Stockholm och där finns det gott om råttor (fifan …blääääk, säger jag bara). Dom tuggar sönder hans påsar (kolla på den vita påsen så ser ni) ”men om jag lägger de saker jag är rädd om i min sovsäck så låter dom sakerna vara … men då får jag själv inte plats, det blir så trångt.”

En av mina läsare här inne bad mig för ett tag sen att fråga om det var något Lasse behöver och att hon i så fall vill hjälpa till. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här eftersom jag gick på en jävla smäll för några år sedan när jag och många läsare hjälpte en tjej (hon vill på inga villkor att jag pratar om henne i bloggen så please, fråga inte). Onda tungor påstod att hon inte fanns (trots att jag kopplade ihop henne med ett par olika läsare på den ort hon hade skyddat boende) och att jag hade tagit alla insamlade pengar. Jag erbjöd mig då att redovisa rubbet vid ett möte men ingen kom. (Det var till och med så att den berörde skulle vara på plats, men det kunde jag inte skriva om av säkerhetsskäl eftersom hon som sagt levde under skyddade uppgifter och var jagad.) Lång historia men hon fick i alla fall en rejäl hjälp från mig och många läsare och jag kan säga så mycket att det gått/går bra.

Tillbaka till Lasse. Jag funderar på om jag ska samla in pengar och köpa en riktigt bra sovsäck från er läsare. Eller om det kanske är så att någon där ute har bra kontakt med nåt sovsäcksföretag och kan skänka en. Jag tror att det är viktigt att det är en sovsäck som klarar extrem kyla. Vad tycker ni? Ska vi samla ihop en peng? Om jag tar reda på vad en sån kostar så stoppar jag så fort summan kommit in. Ni får bestämma.