Företag i pandemin

Hörni, jag tänker varje dag på alla de företag som inte har grejat, eller som inte kommer att greja den här pandemin.

Vad kan man göra för att minimera krisen för dom? Jag tänker på frisörer. Ska man gå och klippa sig ändå, för deras överlevnads skull? Förutsatt att de har skydd.

Restauranger är ju lättare, där kan man ju sponsra med att beställa och hämta.

De stora kedjorna har oftast pengamuskler så där är jag inte orolig. Ännu. Men, vad gör man med alla hudvårdskliniker t ex? Eller alla de småbutiker som finns, som inte har någon e-handel? Och nä, det är inte bara att starta en, det kostar mer än man tror i form av administrativa kostnader samt sjukt mycket tid för att bygga upp och nå ut. Och når man inte ut så måste man köpa reklamplats i olika sociala och icke-sociala medier. Trafikskolor går omkull kors och tvärs över hela landet. Resebyråer likaså. Hotellnäringen i Sverige har en redovisad förlust på 10 miljarder. M i l j a r d e r. Sen i mars.

Varje vecka får jag en lista på företag som försatts i konkurs och jag blir grinfärdig när jag ser alla små företag som inte längre finns. Katastrofen för ägarna och deras anhöriga.

Jag handlar mer än någonsin på nätet nu och försöker hålla mig till mindre/medelstora företag.

Men, dom ställen där man inte kan hämta prylar/mat/tjänster, hur gör man för att inte dom ska gå omkull? Hur hjälper man?

Jag fattar det här med att vi bara ska umgås med de vi lever med ”och kanske en eller ett par till”, enligt vem-det-nu-var-som-sa-det. Jag gör det men samtidigt tänker jag på de ekonomiska konsekvenserna för samhället som vi kommer få. Å andra sidan: intensivvårdskostnaderna är ju också en viktig aspekt. Vårdkostnader över huvud taget. För att inte prata om vårdpersonal som går på knäna.

Tror ändå att konsekvenserna för alla de som går i konkurs kommer vara ett långt större problem än vad vi kan ana. Den enorma tragedi för alla som blir av med sina jobb. Har vänner som fått lägga ner sitt livsverk och som kommer få sälja hus och hem. Tänker även på hela kulturetablissemanget. Ingen har längre ett jobb.

Jag har bestämt mig för en sak. Jag tänker fortsätta att supporta Irradiakliniken med mina behandlingar. De har skydd och jag har antikroppar. Och så tänker jag fortsätta att vara i soppköket då och då.

Shoot me for that, men så kommer det att bli. Sen kommer jag att göra så mycket reklam för mina vänners webbshoppar som jag bara kan. Ni får kräkas på mig, men jag vill att de ska överleva. Jag vill att alla ska överleva det här. Jag har varit sjuk i covid-19 och det var ingen lek, tro mig, och det är inget jag någonsin vill uppleva igen men jag mår verkligen skitdåligt av att veta att det här på riktigt är en megakatastrof för många, många, företag.

Har ni några bra idéer på hur man kan stötta verksamheter på ett bra sätt utan närmare fysisk kontakt?