ANNONS

Onsdagssoppis

/

IMG_2258
Igår serverades hemmagjorda kåldolmar med potatis, vilket var en stor hit bland våra hemlösa. 
IMG_2257
Vi har alltid ett vegetariskt alternativ och igår var det panerad halloumi med en supergod sås till. 
IMG_2255
Det blåste grönjävligt igår så hela kön stod och huttrade.
IMG_2272
Men, trots väderleken så finns det alltid ett leende på läpparna. Det är helt otroligt egentligen.
IMG_2267
Att leva som hemlös men ändå kunna skratta. Jag får inte det att gå ihop. Eller så är det en överlevnadsgrej. För att klara sitt dagliga liv som hemlös. 
IMG_2274
Jag möter fantastiska människor varje vecka. 
IMG_2283
Fawoud är en av våra stammisar sedan några år tillbaka. Pantar burkar och skickar pengar till sina släktingar hemma i Kenya varje månad. Alltid glad och varm i själen. 
IMG_2285
Lasse var som vanligt på plats och jag ”skällde” på honom och undrade var hans nya fina mössa var nånstans. Den som en av mina läsare här inne har stickat. ”Jag måste spara lite på den” blev svaret. Han har för övrigt en rolig grej för sig: älskar, ÄLSKAR, allt som är sött så varje gång han får en kanelbulle pillar han loss sockret ovanpå innan han börjar äta den. Och jag säger samma sak varje gång: ”Lasse för fan, vi har ju snackat om det här med tandtroll och hål i tänderna!” Och han svarar som vanligt: ”Men jag har ju inga tänder kvar!” Sen skrattar vi. Han är en liten surgubbe i vanliga fall så det är alltid lika roligt att få honom att skratta ända från magen. 
IMG_2277
Men, det är inte svårt att hålla sig för skratt när man ser våra hemlösas ägodelar. Fy fasen, tänk att behöva leva så här. Dag ut och dag in. År ut och år in. 
IMG_2279
Nygräddade kanelbullar från Preem Bredäng. De skänker oss hundratals bullar varje månad. Läs gärna på vår hemsida om hur ni kan hjälpa oss med att fortsätta med det här. Vi behövs verkligen. Och då behöver vi hjälp. Mycket hjälp. 
IMG_2292
Igår var 29-åringen med, bara för att hälsa på, men hon fick hoppa in och dela ut matpåsar då det var lite kort om folk. 
IMG_2289
Hon hade med sig sin hund. Som jag valt att inte prata om här inne tidigare. Kan säga att trots folks allmänna uppfattningar om den här typen av hund så är både hon och jag glada över det för dom skulle bara veta vilken mes den här raringen är. Han lever för sina tennisbollar, noll intresserad av vare sig andra undrar eller människor utanför vår familj.

Men, den som skulle få för sig att ge sig på 29-åringen … well, det vore det sista den personen gjorde. Man kan säga att hon, för första gången i sitt liv, känner sig trygg … och inte längre rädd. Ni som vet, ni vet.

45
129

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Följ mig på Instagram!

@MonasUniversum
© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00