ANNONS

Att resa utomlands i coronatider

/

Jag behöver ju inte gå in i nåt försvarstal om varför jag valt att åka till Spanien, det kan ni läsa om i tidigare inlägg.

Hur som, fick önskemål på Instagram om att beskriva hur det är att resa när vi har en pandemi.

Vår resa bestämdes väldigt hastigt och jag trodde därför att det skulle bli svårt att få flygbiljetter, men det var inga som helst problem. Väl på Arlanda så var det näst intill folktomt.

IMG_6453
Vi åkte ett par dagar innan man införde munskyddstvång även på flygplatsen, men vi valde ändå att ha på oss dom när vi klev in där.

På Arlanda fanns taxfreen öppen, men inget annat. Inga kaféer, eller restauranger (såvida de inte har valt att öppna dom nu) och således kunde man endast köpa vatten i taxfreen. Jag visste om det här så kl 04.00 stod jag och gjorde wraps hemma innan vi åkte. Man får inte ha med sig lagad mat (på SAS i alla fall) men wraps räknas som snacks, så det är okej.

Väl på planet var dom extremt noga med att man hade munskyddet på precis hela resan med undantag när man åt/drack. Vilket man per automatik gjorde fort som fan. Inga mittradsplatser gick att boka om man inte var en familj.

Det delades ut en A4 till varje sällskap där man fick fylla i adress hemma, dit man skulle samt nummer till närmast anhörig, om något skulle hända. Vidare om man haft några covid-19-symptom de senaste 14 dagarna, eller om man träffat någon med konstaterat virus. Himla tur att jag råkade ha en penna i väskan för det fanns inga att låna av personalen. Hela tiden påminde dom oss om att hålla avstånd när man stod i gångarna (kö till toan) etc.

När vi landade så fick vi ställa oss i kön vid bagagebanden och lämna ifrån oss lappen. Lite längre fram (Alicantes flygplats), strax innan utgången till vänthallen, så stod det sjukvårdspersonal som valde ut folk på måfå, som de tog tempen på. Ute i vänthallen var det öde. En av de stora huvudingångarna var helt stängd och endast en butik samt biluthyrningsfirmorna var öppna.

Vi hyr ju alltid bil och kön var lång. Hade därför tid att se hur de nya rutinerna var. Glasruta framför personen bakom disken med en liten, liten öppning så att man kunde sträcka in körkort/pass. Det första man fick göra var att ta handsprit. Sen skulle man skriva sin signatur på en apparat, som torkades rent efter varje kund. När man fick bilnyckeln så rengjordes den noga innan överlämning. När nyckeln var överlämnad så avslutar man med handsprit igen.

Vi bor i en ”by” som heter L’Alfàs del Pi, ett par kilometer från vårt favoritställe; Altea. Vi har typ en kvart till Benidorm och runt 40 min till flygplatsen. Det här området består av stora villor och stora trädgårdar och man springer inte på varann direkt. Vår tomt är på 2000 kvm och vi har en sån däringa amerikagrind med fjärrkontroll. Ser ut som en pansarvägg när den åker igen. 

IMG_6494
Första dagarna har vi tagit det väldigt lugnt. Åkte till ett av våra favoritställen när det kommer till mat och där var det vi och två äldre engelska damer som enda gäster. 
IMG_6497
Det är överlag ganska ödsligt och 99% av alla har munskydd, även fast det inte är tvång mer än på bussar, tåg och andra utrymmen där det är svårt att hålla 1,5-meters regeln. I galleriorna finns det ställningar med handsprit precis överallt samt direkt innanför i nästan varje butik.

Väldigt många affärer har stängt, många har gått i konkurs och det är oerhört stillsamt. För de som gillar att bada på stränder så är det mest troligt underbart för där är det tvärtomt!

I normala fall brukar vi handla i små supermarkets men inledningsvis på våra resor kör vi alltid en storhandling första dagen, och då i en större butik. Denna gång Ldl. Där spritade man sig direkt innanför dörren och satte på sig plasthandskar innan man gick vidare in i butiken.

Jag tycker att det är bra att det är så här och att alla tar det på allvar. Visst, det är en ovanlig situation och jag är lite orolig om det kommer vara så här under lång tid framöver, men … då får det väl vara så. Jag tror på att man kan umgås, resa och leva ett någorlunda som-vanligt-liv, bara man respekterar de regler som gäller och att varje individ tar ett ansvar.

FE993ADA-CCBA-4CF5-994B-550636016A51
Sen ska väl erkännas att jag säger ”… Norway”… när folk frågar varifrån man är. Vi svenskar är ju inte jättepoppis direkt!

19
104

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00