ANNONS

En smula av himmelriket men utan min kärlek

/

Är det lite märkligt hur man på två sekunder glömmer sin egna värld där hemma, så fort man landar någonstans där man trivs? Det gör i alla fall jag. Litet moln på himlen bara; när vi checkade in visade det sig att Nisse helt otippat måste ha vuxit fyra-fem cm på höjden det senaste året för plötsligt passade han inte i sin transportväska (kunde inte stå upprätt, som krävs vid test även fast han alltid bara ligger ner i den). Hur i hellskotta kan det hända med en 5-årig hund?! Och och näe, har inte kört väskan i maskin så den har krympt. Vi åker ju med honom varje år, i samma väska, så det var superskumt.

Det slutar därför med att han får åka hem med maken, som var lagom happy då han går in i en jobba24timmaromdygnet-period.

Vi bor för övrigt galet bra för honom; två tusen kvm tomt så han hade älskat det. Nisse alltså!

Jag blev lite ledsen när jag packade upp resväskan och såg hans grejer. Blev ännu mer ledsen när jag upptäckte att han själv hade lagt sin favoritboll i den. Det är alltid så: så fort jag packar så vet Nisse att det är en resa på gång och att han i bästa fall är inkluderad. Han blir superstissig, så han hade garanterat lagt bollen där för att vara säker på att få följa med! 😥

Jag är dessutom van vid att han ligger tätt intill mig när vi sover varför det känns superkonstigt och jag sover dåligt som attan. Kommer längta ihjäl mig dessa veckor.

15
106

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00