ANNONS

När vänner får corona

/

Dagarna kryper fram och det känns som om man är i väntans tider. I väntan på att allt ska bli normalt igen. If ever.

Soppkök i onsdags. Vi måste jobba lite annorlunda nu. Sedan de nya bestämmelserna så får våra hemlösa inte själva plocka dricka, kaffe, godis och annat. 

90821655_2386706071431541_9100579256869584896_n
Våra smörgåsar har vi plastat in och vi har plasthandskar på oss när vi jobbar.
90786910_2386706131431535_7200132807656472576_n
De gamla blev så galet glada när de såg att vi köpt lasagne som ICA Maxi i Nynäshamn hade tillagat. Den är tydligen sjukt god och vi brukar köpa in den då och då. 
IMG_3735
Dessa människor som jobbar på VidDinSida är fantastiska. Alla. Här är Benke och Stina. Jag älskar dom.
IMG_3742
… och Carro. Alla tre har så fina hjärtan och jag kommer vara Stina evigt tacksam för att hon ”drog” in mig i det här. Jag har verkligen fantastiska läsare.
90842292_2386706198098195_4901475021030948864_n
Bästa Matte. Han är sambo med Hud-Lena, som jag ofta skriver om. Jobbar som vakt hos oss, vilket krävs då det kommer människor som vill stjäla mat, eller ställa till bråk. Honom, och våra övriga vakter, är inga man bråkar med direkt. 
91025726_2386706061431542_5152808802021539840_n
När jag var på väg in till soppköket så upptäckte jag att jag hade ett missat samtal. Jag har mobilen kopplad till bilen så jag ringde upp. Det var dottern till en av mina närmaste kompisar (och min kompanjon), Maria. Maria har legat sjuk sedan förra helgen och jag sa redan dag ett att jag misstänkte att hon har fått corona men det trodde inte hon. Ett par dagar senare pratade jag med henne igen (via telefon så klart) och då var hon riktigt dålig. ”Har aldrig haft så ont i kroppen i hela mitt liv!”

När jag nu ringer upp så är dottern extremt orolig. Maria har försämrats. Efter kontakt med 1177 så säger dom att hon måste in på sjukhus ”men det kommer dröja innan ambulansen kan komma då det bara finns fyra stycken som kan köra misstänkta coronapatienter”. 

Jag kommer fram till soppköket, gör det jag ska och efter nån timme tar jag upp mobilen och upptäcker flera missade samtal från Marias dotter. Jag ringer upp. Hon har blivit sämre och ambulansen har fortfarande inte kommit. Hon är extremt skärrad och jag inser att jag måste åka dit för att lugna henne.

Håller mig på flera meters avstånd och har mina skinnhandskar på mig. Det tar 3,5 timmar från det att ambulansen tillkallades tills att den kommer. 

IMG_3747
Två fantastiska ambulanskvinnor/sjuksköterskor kommer och vi kan ganska snabbt konstatera att man måste ha humor för att kunna överleva den här krisen. De berättar att det här utseendet numer är deras vardag. När de kommer fram till trappen så tror dom att det är jag som är patienten så de ber mig stå kvar ”för smittoriskens skull”. Jag talar snabbt om att den sjuke är inne i sitt sovrum ”och kan inte gå själv”. Sköterskorna förklarar att de sällan tar med sig patienterna in till sjukhuset då det inte finns så mycket att göra ”och då är det bättre att man stannar hemma”.  Att dom bara tar lite blodtryck och annat och sen rekommenderar Resorb, ”nånting sött” och att man måste kissa.

De går in till Maria i sovrummet, undersöker henne och kommer ut efter en stund. ”Hon måste med in.” Hennes andningssvårigheter, kraftiga huvudvärk, och allmäntillstånd är allvarligare än man först trodde.

Hon får ligga inne i ett dygn och får två liter dropp, samt syrgas. Pga av överbelastningen i kombinationen med att hon piggnar till av droppet och syrgasen, bedömer dom henne som ganska stabil och hon får sen åka hem. ”Hade det här varit normala omständigheter så hade vi hållit dig kvar, men nu är det exceptionellt.” Hon ombeds att höra av sig om situationen förvärras. De tar två prov på henne; ett influensatest och ett coronatest. Givetvis har hon corona.

Maria berättar att det råder krigstillstånd på akuten. Personalen kämpar som tokar och allt är hysteriskt.

Men, jag måste verkligen, VERKLIGEN, hylla sjukvården. Under hela tiden som vi väntade på ambulansen så ringde sjukhuset ungefär varje halvtimme för att kolla läget och hur dottern mådde. Otroligt omtänksamt av dom. I synnerhet när man vet hur underbemannade de är och hur mycket de sliter just nu.

41
183

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00