ANNONS

Nättroll av högre rang

Allmänna funderingar, konstateranden och händelser

Av olika orsaker hade jag faktiskt inte tänkt skriva om det här men kan inte låta bli ändå. Igår var jag på en huvudförhandling med Johanna Toftby. Under tio år har hon haft en stalker efter sig som lämnat tusentals avtryck genom åren. Allt från att skriva oerhört nedsättande kommentarer till faktiska mordhot. Det var just precis det: skrivna mordhot. Alltså inte jättelätta att bortförklara.

Johanna hade kanske en liten förhoppning att människan skulle sluta med sina trakasserier efter det att Robert Aschberg/Trolljägarna kom in i bilden. Redaktionen gjorde en grundlig research och det var ingen tvekan om att det fanns underlag för att program.

Effekten blev inte riktigt vad man förväntade sig. Det blev tusen gånger värre. Det var nu som mordhoten kom. Meddelanden om att en yxa skulle inköpas. Att Johanna skulle dö.

Det är lätt att tro att Johanna är kaxig och stenhård. Det är nog mångas uppfattning som inte känner henne. Jag skulle kunna rada upp en räcka av superlativ här men väljer i stället att berätta att dom här hoten nästan har knäckt henne. Hur jefla käck hon än har låtit mellan varven i bloggen. Hon har levt i skräck. Hon har inte sovit ensam på mycket, mycket länge. Det finns inte en chans att hon öppnar dörren om det ringer/knackar på den. När kompisar ska komma så måste man ringa henne först och förbereda sin ankomst. Hon är ständigt på sin vakt eftersom hon inte heller har vetat hur hennes stalker sett ut.

Jag har suttit vid sidan av och försökt peppa. När hon bestämde sig för att anmäla personen i fråga så har allt handlat om att försöka ge henne styrka att ta sig igenom det här. Hennes blogg är hennes företag och levebröd. Samtidigt som hon ska vara go, glad, kexchoklad och leverera inlägg varje dag där, så har hon haft en enorm mental press med den här tokan i hasorna. Den åtalade har hela tiden haft kontaktförbud … men det har inte hindrat henne en sekund. 

IMG_2555
Igår var det alltså dags för huvudförhandling. Jag klev upp 05.30 och körde till Eskilstuna för att tillsammans med Janne (Johannas särbo) vara ett stöd. Mötte upp dom på hotellet intill tingsrätten och kunde direkt se att hennes sömn varit obefintlig.
IMG_2551
Hon såg förjeflig ut i ögonen, ångesten var mer än påtaglig, men det kunde jag ju naturligtvis inte säga. Hon var ett vrak. Med all förståelse.
IMG_2541 2
Vi gick bort till tingsrätten, som låg runt hörnet från hotellet. Väl på plats utanför rättssalen satt 4-5 stycken bloggläsare, men det visste vi inte då. En av dom kunde ju lika gärna vara den åtalade. På plats var även två andra kvinnor, som också blivit drabbade av den åtalade och som var med som målsägande. Båda hade fått mordhot. Den ene hade, bland annat, fått sig tillsänt ett foto av sitt 8 månaders barnbarn där den åtalade hade ritat en ”piltavla” och en pistol.

Den andre hade fått direkta dödshot och så sent som ganska nyligen har den åtalade startat ett falskt instagramkonto, använt bilder på målsäganden och hennes fästman, där hon skriver nåt i stil med: ”… mina föräldrar är döda och jag saknar dom så!” Hon har tidigare utgett sig för att heta nåt annat och använt sig av målsägandens foto i sociala medier.

Den åtalade är över fyrtio år men har i sin kommunikation på sociala plattformar gjort sken av att hon är mycket ung och bett att få kalla de hon kommer i kontakt med för ”mamma”, när de har haft kontakt efter ett tag.

Den åtalade har vid två tillfällen startat upp olika instagramkonton i Johannas namn, och utgett sig för att vara henne. Sen gått in på olika ställen och skrivit vidriga kommentarer i Johannas namn. Bl a vid ett tillfälle på Expressens Facebooksida. Namnet Toftby är inte jättevanligt och hon är en officiell person, varför det ställde till det för Johanna ordentligt.

Förhandlingen inleds av åklagaren, som är fantastiskt bra. Samma åklagare som var ansvarig för ”Arboga-morden”. Skicklig. Förberedd. Kunnig. Förundersökningen var/är på drygt 500 sidor och det har genomförts forensiska undersökningar. Det vill säga, man har beslagtagit den åtalades dator, iPad och telefon. Där har man kunnat fastställa att hon har gjort sig skyldig till anklagelserna. Den åtalade satt häktad i en månad i somras. Då kanske man förstår allvaret i det här.

Efter åklagarens sakframställan, som det heter, så var det försvarsadvokatens tur. Galet dålig advokat från huvudstaden. Det kändes som om han tagit caset för att han måste. Att han hellre hade haft ett annat fall. Grep efter halmstrån och svamlade. Han inleder med att säga att den åtalade vitsordar det mesta av skriverierna samt att den åtalade ”använder sig av rätten att inte yttra sig”. Det vill säga: den åtalade bestämde sig för att tokvägra att svara på några som helst frågor. Åklagaren och målsägarbiträdet (Johannas och de andra två’s advokat) fick den åtalade att i alla fall säga ”ja” när hon fick frågan om hon erkände skriverierna. Eller ja, det mesta av skriverierna. Hennes advokat upplyste oss också om att dessa hot/kommentarer varit ”skämtsamma”, enligt hans klient. Hur man nu kan anse att dödshot är skämtsamma.

Sen var det Johannas tur att bli förhörd. Eftersom jag själv vet exakt hur det känns, trots att jag var den åtalade, så var mitt bästa tips till henne att försöka ta det lugnt vid varje svar. Att vänta ett par sekunder innan hon svarade på frågorna. Hon var lysande. Saklig. Emotionell. Förklarade pedagogiskt för nämndemännen och ordföranden om hur det fungerar med att driva en blogg. Att man inte kan vara sjukskriven … detta till svar på försvarsadvokatens en smula nonchalanta konstaterande att hon minsann inte varit sjukskriven i sex månader som krävs för att man ska kunna kräva det skadeståndsbelopp som hon krävde. (Eller om han refererade till hennes krav på sveda och värk, minns inte.) Hans röst vid slutpläderingen var så monoton att jag höll på att somna. Det gick inte att lyssna över huvud taget. 

Facetune_20-02-2020-09-03-47
Klockan 16.00 var denna första del av förhandlingen slut. Nästa är om två veckor. Jag kan så här i efterhand konstatera att jag är extremt lyckligt lottad för att aldrig har kommit i kontakt med den åtalade. Hon har härjat på olika bloggar under många, många år och jag hade aldrig haft samma styrka som Johanna att klara av det. Det jag skriver här är en mikrodel av det som denna människa står åtalad för.

Det här med nättroll. Hur kommer det sig att människor väljer att bete sig så här på nätet? Hur kan man sitta och skriva en massa skit i någons blogg, eller på andra sociala plattformar? Den här människan, som alltså skrivit tusentals kommentarer och varit så jäääävla kaxig, vågar inte öppna munnen ansikte mot ansikte. Hon har i polisförhör sagt att hon hatar Johanna. Som hon aldrig har träffat.

Jag önskar innerligt att alla stora plattformar inför bankID. Att man inte kan kommentera utan att legitimera sig. Det är det absolut enda sättet att bli av med den här typen av människor. Vidriga asgamar som sitter och hetsar upp varandra i kommentarsfält. Som ljuger. Som förstör. Jag brukar alltid undra om dom har barn eller om det är ensamma bittra och övergivna människor. N å t fel är det ju uppenbart på dom.

Den här människan har helt klart problem. När jag lyssnade på de andra två målsägarna så framgick det tydligt att dom och Johanna endast är toppen av ett helt jävla Mount Everest. SÅ många andra som är drabbade av denna människa, men endast tre personer har haft kraft att anmäla henne.

Ska det vara så jävla svårt att vara en snäll människa?

Nättroll av högre rang

30
177

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.