Om man har en förälder som mördat

Igår tillbringade jag hela dagen i en tingsrätt (som åhörare), och ska göra det idag också, med undantag för ett par timmar mitt på dagen.

Jag funderar lite på det här med att ha en förälder som mördar. På denna rättegång igår fanns inte en enda människa med från mördarens sida trots att det finns vuxna barn och andra i dennes liv. Försöker föreställa mig hur det skulle vara om t ex min mamma mördar sin man. Om jag skulle komma till rättegången då. Jag tror faktiskt det. För, man måste väl skilja på sak och person … eller? Jag kanske tror att jag skulle klara det men i realiteten så kanske jag inte gör det.

Man kan ju älska någon men kanske inte dennes handlingar. Å andra sidan har jag inga erfarenheter av någon närstående som har mördat. Jag har bara andra väldigt tråkiga erfarenheter.

Om man har en pappa som mördar mamma, hur blir det då känslomässigt? För det lär ju vara skillnad om den som dör kanske inte är den biologiska föräldern. Nån som kanske kommit in mycket sent i ens liv.

Kan ju i alla fall upplysa er om att det var vidrigt att sitta i en rättssal och ta del av minsta detalj om hur detta mord gått till. Att ta del av effekten av varje knivhugg. Att sticka en kniv 14 cm in mellan revbenen krävs rätt mycket styrka. Att sitta och se reaktionen för en son som får höra exakt hur hans mamma blev knivhuggen till döds hoppas jag att jag aldrig mer får uppleva. Den smärtan.

  1. Elenor skriver:

    Antar att det är hopplöst att veta hur man skulle reagera i detta fall, lika lite som man kan föreställa sig hur det är att mista ett barn, få en dödlig sjukdom eller om huset och alla sakerna brann upp. Man kan alltid fundera på och ha empati för den ena eller andra men hur man själv skulle reagera om man hamnar inför fullbordat faktum vet jag inte.

  2. Lena skriver:

    Jag har en syster som har blev dömd för dråp. Hon försvarade sig.

    1. Du skämtar? Vill du berätta mer? Helt jävla jävla galet!

    1. Lena skriver:

      Jag har en syster som blev dömd för dråp. Hon satt på Hinseberg i flera år! Jag vet vad det innebär att vara anhörig. Det är så tufft. Ni som läser Monas blogg och dömer, tänk till innan ni gör det! Min syster försvarade sig efter att hon blivit så fysiskt och psykiskt misshandlad i många år. Jag försvarar inte min systers handling. Men jag älskar min syster och självklart så besökte jag henne flera gånger på Hinseberg. Lena

      1. Så himla sorgligt. Hur mår hon idag? Har så oerhört svårt att fatta att någon som blivit misshandlad själv åker dit.

        1. Lena skriver:

          Hon mår inte så bra. Tack för ditt svar!

          1. Du, det är jag som ska tacka för att du delar med dig. Önskar att jag kunde göra något. Hoppas att hon ska få bli hel igen.

  3. Magdi skriver:

    Vilken komplex svår fråga att ta ställning till.
    Jag har själv levt i ett destruktivt äktenskap i 10 år där jag de senare åren sen barnen kom ca 7 år blivit psykisk fysiskt & ekonomiskt misshandlad. Våren 2018 tog jag äntligen modet till mig att ta ut skilsmässa & anmäla min då man till polisen. Han är också pappa till våra två barn.
    Mycket har hänt. Suttit i förhör i socmöten haft en vårdnadstvist där jag tycker att min ex har förbrukat rätten att ha vårdnaden om våra barn. Han har idag umgänge m barnen . Är orolig varje gång de är hos honom & hans nya sambo där de fått två gemensamma barn också. Vart vill jag komma då? Jo vi har suttit i täten & han fick ett fängelsestraff på 18 månader men har överklagat domen såklart . Vi ska sitta i hovrätten nu i vår.
    Jag harar honom för det han har gjort som ex min rygg är sönderslagen flera gånger så har skruvar & plattor som håller ihop min rygg. Lever m smärta 24/7 idag.
    Jag kan aldrig förlåta & jag vill att han ska få ett straff för det han har gjort mot mig men även mot barnen som sett & hört .
    På rättegången var min sida av vänner familj bekanta fylld till bredden , extremt stöd fick jag. På min ex mans sida kom hans mamma plastpappa & syster … de var alla tre jätte nervösa tittade ner i golvet & såg obekväma ut, viket jag förstår helt & fullt.
    Nu till det som är viktigt i mitt fall att mina två barn har all rätt att älska deras pappa trots vad han har gjort mot mig. I deras ögon är det en pappa som också kan vara snäll åka pulka ha snöbollskrig äta fredagsmys bli kramad & det är DERAS känslor inte MINA & jag har ingen rätt att säga åt mina barn att sluta älska deras pappa. När de sen blir vuxna & får egna åsikter så är det deras fulla rätt att ta ställning & avstånd om de själva vill. Har haft många terapi timmar med socialen där de fått rita & prata om vad deras pappa har gjort . Jag som är deras mamma är ju också en egen person så idag kan jag omöjligt förlåta & bli ” vän” med min ex man & det har även mina barn fått höra av mig & även av psykologer socialtanter att de inte ska kunna känna någon skuld om de nu älskar den pappa som samtidigt leker kurra gömma för att i nästa minut pucklar på mig som är deras mamma.
    Långt utlägg men det är svårt att inte döma en människa som kan vara snäll & dum samtidigt . Sen att vara ett stöd till någon som gjort hemska saker är heller inte en självklarhet ens som förälder . Idag har min ex man en dom & jag vet att hans mamma träffar honom men inte hans syster & bror…inget är rätt eller fel mer än att skulden alltid ska ligga på förövaren inte hens anhöriga eller barn & absolut inte hens offer som i mitt fall har jag kommit så långt att skulden inte ligger på mig!

    1. Blev väldigt tagen av din kommentar och jag beklagar verkligen det du har fått utstått men är extremt imponerad av att du tog dig därifrån. Du har en fantastisk inställning så det gör mig lite ont att du får ”betala” för den med din värk. Hoppas att det går bra i hovrätten. Du kan väl berätta hur det går?

      1. Magdi skriver:

        Tack för din kommentar Mona❤️Värmde enormt. Min terapi är att berätta min historia så skriver öppet i olika forum & bloggar . Viktigt att prata om våld i nära relationer & att aldrig tysta. Det är ett svek mot oss kvinnor som levt i ett destruktiva relationer att tysta ner & att många inom pols , rättsväsendet & socialen är så dåligt pålästa om detta enorma problem & hur offer kan reagera , att förstå den psykologiska processen att förstå att vi som varit utsatta & äntligen vågar anmäla ska behandlas m enorm respekt bara att en polis som sa till mig att hon trodde på mig kan räcka att orka vidare . Tyvärr går många kvinnor tillbaka till sina plågoandar , man bryts ner sakta sakta sen är man så skör att man inte orkar ta sig ur. Den farligaste tiden är alltid när man precis lämnat & när man äntligen blir fri då kan männen vars så kränkta att man lämnat , det är då många har slagits ihjäl ..många vet inte hur en sån psykologs process fungerar . Man blir medberoende & man normaliserar våldet så i förlängningen tillåter man våldet också . Jag har kommit långt . Men har såklart ångest än Idag som sitter & sliter upp hela bröstet . Jag går i terapi & är just idag sjukskriven .
        Jag är inte mer modig eller imponerande än någon annan men man måste göra det grövsts jobbet själv! Man måste lämna inte titta bak & springa sin väg & anmäla allt . Man måste !! Det är jobbigt det kommer bil en tuff tid & resa . Men man klarar mer än man tror .
        Tack ännu en gång Mona för din fina blogg & dina fina inlägg , du är rolig & ärlig så gillar dig.
        Jag lovar att uppdatera hur det går i hovrätten ❤️
        Till alla som ev läser denna blogg & lever m våld snälla ni LÄMNA!! Han kommer aldrig förändra sig, aldrig! Har ni barn så är detta ännu viktigare att lämna ett hotfullt förhållande . Livet är mer värt än så, ditt liv låt ingen sätta sig på er. Glöm aldrig att du är värdefull så du har en rättighet att leva ett bra liv utan våld & kränkningar . Lägg skulden på den som slår aldrig på dig❤️🙏🙌🏻🌈

    1. Maja S skriver:

      Magdi ❤️❤️❤️

    1. Annica skriver:

      Blev alldeles berörd av din berättelse, vilken insikt! Önskar dig all lycka till 💕

    1. Arat skriver:

      Jo, Magdi, det är imponerande OCH starkt!

      Jag levde i ett psykiskt misshandlande förhållande under 10 år och det fortsatte även flera år efteråt. Det började redan under första sommaren, då jag var 17 och jag fick inte ha baddräkt eller åtsittande kläder. Sen rullade det på. Tack och lov träffade han en annan och drog. Min syster såg till att jag gick och pratade med en psykolog och när hon sa till mig att han utsatt/utsatte mig för psykisk misshandel, tänkte jag ”ah, det är DET, det är”, jag förstod helt enkelt inte.. Under åren efter att han drog, fyllde han våra barn med lögner om mig, medan jag bet ihop inför dem. De vet fortfarande efter nästan 20 år, inte vad han faktiskt utsatte mig för. Har inte haft någon form av kontakt med honom, sen han utsatte dottern för sexuella övergrepp, och det har inte hon heller.

      Jag hoppas verkligen att det fortsätter gå framåt för dig och du, ta hand om dig <3

    1. Magda ❤️❤️❤️
      Tre hjärtan känns futtigt men vill bara visa medkänsla
      Vet hur det känns att lämna barnen hos en pappa som är allt annat än trygg
      Säger som Mona beklagar att du får betala med värk…plus all annan skit
      Hoppas verkligen att livet är på din sida hädanefter

    1. Sara skriver:

      ❤❤❤. Tack för att du delar med dig. Så lätt att stå på sidan och döma av oss som inte upplevt det. Styrkekramar genom cybervärlden. 🤗🙏

      1. Magdi skriver:

        Åh TACK för era fina kommentarer , medmänsklighet kommer man alltid längst med. Tack Mona att du lyfter saker i din blogg svåra som lätta , sorgliga som roliga , yta & utseende som i detta inlägg ❤️. Vi är många som har ryggsäckar att bära . Vi är många som krigar för rättvisa & att sanningen & godheten alltid vinner till slut. Jag tror på godhet men vet också att mörkret finns & att människan är komplex. Jag kan säga att jag själv haft mörka tankar om min förövare väldigt mörka , jag vet att det är helt okej & helt normalt att känna även det mörka .
        Jag tror att man kan pressas till den milda grad att alla kan bli mördare om hatet fått fäste & man blivit utsatt själv för hemska saker . En mamma kan döda för att skydda sina barn i en externt utsatt situation . Precis som en tigermamma vakar & dödar de som kommer för nära ungarna …
        Så din fråga är komplex. Jag skulle förlåta om min mamma eller pappa hade dödat min ex man då de är mina föräldrar & då skyddar man sina barn. Jag skuld också förlåta mig själv om jag skulle skjuta en pedofil som förgripit sig på mitt barn..,huva viken tanke men så är det. Vi är rätt lila djuren. Vi är människor & bara människor med brister & fel.
        För mig finns dock ingen förlåtande till min ex man då han gjort mig så illa. Jag kan gå vidare men aldrig förlåta , inte idag iaf!
        Fina ni är som tog er tid att läsa om mig & min historia ❤️❤️TACK av mitt hjärta! Betyder så mycket ! Jag avslutar med orden som min 7 åriga dotter alltid säger DET ÄR COOLT ATT VARA SNÄLL ❤️👊🏻🌈

  4. Maria skriver:

    Vad stark du är mona. Jag är ganska känslig som person. Men har humor och bryr mej mycket om andra. Kollade rean ellos men mycket var slut. Kram.

  5. MosterM skriver:

    P1-dokumentär, ”Efter mordet på mamma”.
    Visst det ställer många mer frågor man skulle velat ha svar på. Ger också den sjuka insikten om att pappan (gärningsmannen) hade fortsatt vårdnad om döttrarna som tvingades besöka sin pappa i fängelset regelbundet samt att pappa skulle godkänna fosterföräldrar…..Sverige..helt sjukt och sorgligt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..