När ett barn blir mördad

IMG_1344
Det här är Carl. I fredags blev han mördad. Jag kände inte Carl, träffade honom bara en gång.

Wilmer-Malin har en long time nära vän som heter Lena. Som jag också känner. Carl är … var hennes bonusson eftersom hon lever ihop med Carls pappa. Carl är … var en lugn och extremt omtyckt kille. Snäll och omtänksam. Många vänner.

I fredags satt han hemma när en vän ringer honom och frågar om han komma och prata med en kille som hade behandlat en gemensam tjejkompis illa. Eftersom Carl är … var den han var så tyckte kompisen att det nog var bra om just han kom eftersom han var bäst lämpad att lugna ner den arge killen.

Det hela sluter med att Carl får en kniv i hjärtat och dör. Han höggs alltså ihjäl av en jämnårig människa.

Det hela är så ofattbart sorgligt i sig och jag skulle kunna skriva mer om själva händelsen, men jag vill gärna sätta fokus på något annat i det här fasansfulla;

Många vänner och helt okända privatpersoner har hört av sig till föräldrarna med blommor och kondoleanser. Som sig bör. Men. Var är myndigheterna i ett sånt här läge? Ingen präst, ingen psykolog, INGEN från samhället. Är det här brukligt? Ska man som offrets förälder själv vara den som söker hjälp? Skolor anordnar krishantering men ingenstans läser man om vem/vilka som finns till för övriga i familjerna. Man får förlita sig på vänner. Men, klarar man ett sånt här trauma utan professionell hjälp? Jag vet inte och jag hoppas att jag aldrig får veta det heller.

Däremot så är all fokus på mördaren. Varenda möjlig myndighet och annat är inkopplade. Idag anhölls han på sannolika skäl. Det ska tydligen vara extremt ovanligt att man anhåller en 16-åring på sannolika skäl. Man brukar vara över 18 år.

Man hade nån sorts sorgestund i kyrkan timmarna efter dödsbeskedet och vad händer där? Pappan vill gå fram till altaret och uttala sin tacksamhet över alla Carls vänner och andra som dök upp. Han ville säga några ord om Carl men prästfan säger ”… kyrkan är en plats där man samlas och här sörjer vi tyst.” 

HÄR SÖRJER VI TYST.

Vad i helvete är det för kommentar till en pappa som bara timmar tidigare förlorat sin son?

 

  1. Lotta S skriver:

    Vilken tragedi, ja det tror man att det finns hjälp men så är det inte alltid. Det finns väl vid stora olyckor men för enskilda är detta lika stort. Mkt konstig präst som kommit på fel plats i livet. Hoppas hoppas någon ser dem och finns för dem i.

  2. Johanna skriver:

    Min mamma blev knivhuggen flera gånger och var nära att mista livet. En utredare blev min och min brors räddning. Han fanns till hands dygnet runt om vi ville prata. Detta ingick naturligtvis inte i hans aarbetsbeskrivning. När jag tog kontakt med kyrkan, fick jag till svar: att hon överlevde ju, inte kan ni behöva vår hjälp.
    Då var min bror 16 och jag nyss fyllda 18.
    Jag gick ur Svenska kyrkan efter det.

    1. Anne R skriver:

      För mig blev också utredaren mitt stora stöd. Poliser kan vara fantastiska. Janne i Sollentuna, glömmer honom aldrig. Min bror misstänktes mördad, men det visade sig vara självmord. Janne svarade på minsta fråga, hur trivial den än verkade i sammanhanget. Orkade bära mig när jag brast och orkade framförallt förklara och förklara igen. Varje liten detalj.

  3. Lena skriver:

    Biggan, så fint skrivet av dig! Så sorgligt! Mina tankar är hos alla anhöriga.

  4. Sanna skriver:

    Har inga ord för hur fruktansvärt det måste kännas för familjen. Sorglig präst, hoppas han inser att han har fel arbete.

    Allt detta onödiga våld gör mig så ledsen och var finns samhällets hjälp i kriser?

    Lider med familjen och tänker på dom med min varmaste medmänskliga kärlek.

  5. Ragdoll skriver:

    Men varför har man inte aktiverat kristeamet inom kommunen? Varje kommun ska ha ett sådant team.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..