ANNONS

Det här med reklam i bloggar

/

Tidigare i veckan fick jag ett mail från en long time reader som sa att hon var trött på att jag har så mycket reklam här i bloggen. Jag respekterar givetvis allas åsikter (för det finns alltid fler bakom samma åsikt) men jag måste ändå förklara lite.

Jag lever på min blogg. Jag lever på de intäkter som kommer från de affiliates som jag jobbar med plus det ni läsare handlar av mig i min webbshop. Man kan ju tycka vad man vill om huruvida en blogg är ett riktigt jobb eller inte men just nu är det det för mig. Jag har skrivit i hela mitt liv så varför inte tjäna pengar på det.

I 13 år har jag bloggat. Hyfsat länge. Under många år körde jag tre inlägg om dagen men när det här med min äldsta dotter uppdagades för fem år sedan gick luften ur mig totalt. Det första två åren efter det var ett jefla helvete eftersom det förelåg en förundersökning och jag fick inte lov av förundersökningsledaren att skriva något. Man kan säga att det var två års krystande i bloggen, tills jag fick gå ut med vad det var som jag mådde skit över. För det berättade jag på en gång, att något hänt i mitt liv som jag just då inte kunde prata om. Det finns helt klart en del inlägg under dessa år som jag ångrat men satan i gatan så dåligt jag mådde. Allt fokus låg (ligger) på min äldsta dotter. Sjukt svårt att koncentrera sig på saker och ting mellan varven. Min stubin var inte kort, den var obefintlig och en del människor kom i kläm.

Nu är det bättre även om jag har en överklagan av min dom att ”se fram emot”. För min del skiter jag fullkomligt i om Hovrätten dömer mig till fysiskt fängelse. Jag kommer aldrig, ALDRIG, att sluta att skriva om de våldtäkter som hon blev utsatt för under alla år. Jag kommer ALDRIG att låta det här med pedofili fortsätta att vara så stigmatiserat som det är.

Många av mina läsare har varit med mig sedan dag ett, helt otroligt. Andra har kommit och gått. Så klart. Fram till den här skiten uppdagades för fem år sedan så var jag ganska rolig och jag trodde att jag på sikt skulle kunna hitta tillbaka men det går inte. Det finns alltid folk som pratar skit om en och jag börjar lära mig att inte bry mig. Det går sakta men säkert framåt. Har aldrig någonsin utgett mig för att vara förmer än andra men jag vet att jag är snäll som fasen och att jag är en lojal vän. Tills någon slår mig. Metaforiskt.

Ähum, sorry, känner att jag eldar upp mig här. Tillbaka till vad jag vill säga.

Varje år går jag in och kollar min reklamstatistik. Roade mig med det härom dagen och det är även lätt för er att  kolla. Bara trycka på ”Kategorier” här uppe nånstans.

Fram till och med oktober så har jag skrivit 638 inlägg. Av dessa är 117 st markerade med reklam/samarbete. Det är ganska exakt 15,4 procent.

I’m sorry men enligt Bonnier/Tailsweep så är det en väldigt låg procent.

Never the less respekterar jag de som tycker att det är mycket. Ibland blir det lite snett: jag måste, pga kontrakt, ha kanske tre, eller rent av fyra, reklaminlägg på en vecka och då känns det ju så klart mycket. Försöker styra det där men det händer att det skiter sig.

Jag säger konsekvent nej till mycket. Går på magkänsla oftast. T ex jäkligt glad över att jag inte hängde med i den där Flawless-skandalen. Rakapparaten som bara var en bluff. Eller ett par hörlurar jag aldrig hört talas om … som visade sig vara en bluff. Alla vill tjäna pengar och ibland svider det som tusan men jag tror på att det lönar sig i längden att vara selektiv. Jag tuffar på med mina kläd-smink-och hudvårdsgrejer och ibland nåt annat. Det är ju tämligen enkelt att scrolla förbi.

Jaha, det var lite om hur reklamen funkar här inne … och hur den kommer fortsätta att vara ett nödvändigt ont.

52
142

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00