ANNONS
Influencer Argentur är en del av© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00

Monas Universum ansvarar för det innehåll som publiceras på denna blogg. För frågor om innehållet kontakta mona@monasuniversum.se. Bloggen ligger på plattformen Tailsweep som använder cookies. För dessa cookies och de personuppgifter som kan komma att behandlas i samband med cookies ansvarar Bonnier Magazines & Brands AB. Mer information finner du här

Efterdyningar

Tonåringen - numer 28-åringen

28-åringen blev ju påhoppad av en hund härom veckan och fick en spricka i axeln, vilket ledde till att hon i sex veckor ska gå med armen i en mitella. Härom dagen var vi på återbesök för en ny röntgen.

IMG_6800
Det blev både bra och dåligt besked. Det braiga var att frakturen läker som den ska men den dåliga att dessa sex veckor inte kommer att räcka. “Det kommer nog ta flera månader innan du är helt okej”. 
IMG_6802
Kirurgen skickade in henne till sjukgymnasten på avdelningen intill där hon fick instruktioner om vad hon måste träna och vad hon inte får göra.

Hon klagar aldrig på någonting. Hon vill aldrig vara till besvär. Hon ber aldrig, eller y t t e r s t sällan om hjälp (då ska det ha gått långt). Säger “tack, det är lugnt” varje gång jag erbjuder henne något. Jag tvingar henne. Enda sättet.

Jag blir lite ledsen. När olyckan skedde ringer hon mig och säger att hon har svårt att ta sig upp från marken. Jag fattar ju direkt att, om hon ringer … DÅ är det illa.

Med alla våldtäkter hon blivit utsatt för genom åren som barn har hon lärt sig att mentalt koppla bort smärta. Så, när jag frågar om hon har ont och hon svarar ja, vet jag att hon har jävligt ont.

Hon har ätit morfintabletter och givetvis jobbar hon. Har en arbetsmoral som får en att storkna så jag frågade inte ens om hon skulle sjukskriva sig. Det jobbiga är att hon gör allt med vänster hand, förutom att skriva … och givetvis är det höger axel som är trasig. Man kan säga att det går lite långsamt för henne just nu.

I söndags bestämde hon sig för att sluta med morfinet. Höll upp i ett dygn men klarade inte av den enorma smärtan så hon började igen. Senare samma dag, när hon var hemma hos oss, började hon frysa och svettas om vartannat. En stund senare kräktes hon som en hund.

För några år sedan opererades hon och kirurgen förstörde en nerv i ryggen på henne. Hon fick svåra smärtor och för att döva det onda började hon äta den starkaste varianten av Citodon. Till slut åt hon var hon uppe i vääääldigt många varje dag och insåg att det var dags för avvänjning. Då hände exakt samma sak: frossa/svettningar/kräkningar. I en veckas tid. Hon var galet sjuk.

Nu säger hon till mig: “Mamma, ska jag fortsätta med morfinet kommer jag få göra samma avtändning som med Citodonet och det gör jag aldrig i livet om igen.”

Så. Hon ska klara sig på Alvedon. Hoppas hon. Jag vet hur det kommer bli: hon kommer med all uppbådad kraft försöka förtränga smärtan, sen kommer hon få migrän var och varannan dag. Precis som det har varit med all den andra skiten hon försöker få bort ur minnesarkivet.

…och mitt hjärta blöder. Tycker liksom hon haft nog med skit i sitt liv.

Efterdyningar

40
136

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.