Cissi Wallin – kan vi prata lite om henne?

IMG_4040
Jag får en del mail där läsare och andra frågar vad jag står i ”frågan om Cissi Wallin?”. Well, man behöver ju inga högre studieskulder för att gissa svaret på det.

Man kan tycka vad man vill om feminism och annat som Cissi går i bräschen för men när det kommer till det som hänt henne så finns det inga tveksamheter för min del. Javisst, vi har en tydlig lag. Javisst, den ska efterföljas. Men, vi har även en yttrandefrihet, Det är kanske dags att se om lagstiftningen lite. Nu är jag givetvis känslomässigt färgad av min egen historia så möjligen har jag svårt att tänka klarsynt här.

Det är två delar i det här. Händelsen i sig och det faktum att hon gått ut publikt med det. Jag tvivlar som sagt inte en enda sekund på henne. Kan också bero på att jag har vänner som har mindre roliga erfarenheter av samma människa.

När jag fick min dom den 1 april i år (fängelse tre månader, omvandlat till villkorligt plus skadestånd) så var min dotters första kommentar: ”mamma, domen betyder ju att INGET barn kommer våga berätta vad det har blivit utsatt för!”

Och hon har ju givetvis rätt. För så är det. Liksom i hennes fall så lades Cissis anmälan ner i brist på bevis. Det betyder f o r t f a r a n d e inte att förövaren är oskyldig.

När jag såg den här texten på hennes Instagram i fredags gick hjärtat sönder.


Img 4086.jpg
Det finns INGEN normal människa som skulle utsätta sig själv för det jag, och i synnerhet Cissi, utsatt oss för om det inte vore sant. INGEN. För Cissis del har efterdyningarna blivit långt värre än de straff som väntar henne. Hon behandlas fortfarande som en paria och i många kretsar är hon persona non grata. Mitt logiska jag kan förstå men mitt andra, större jag, förstår inte alls.

Vilken normal människa som helst måste ju ändå förstå att man omöjligt skulle hitta på att ens dotter blivit våldtagen av en närstående under många er, eller våldtagen av en branschkollega. Priset för att outa något sånt är högt. Väldigt högt. I mitt fall kunde man inte ens anklaga mig för att vara en bitter exfru eftersom vi hade en mycket bra relation med varandra och således även umgicks. Men, priset blev alltså en villkorlig fängelsedom samt skadestånd. I Cissis fall har det inneburit att hon blivit av med jobb, att hon blivit behandlad som polsk illaluktande avföring av i stort sett hela mediebranschen. Att hon, genom ett av Sveriges mest populära samhällsprogram på tv, blivit fullständigt tillintetgjord av en extremt oprofessionell journalist.

Jag vet exakt hur Cissi mår. Jag har som sagt varit där själv, även om det är två olika case. Att läsa mellan hennes rader gör att det värker i varenda cell i kroppen på mig. Hon ska dessutom, vid sidan av denna mardröm, vara en fungerande mamma till sina två små barn. Och helst också vara en bra fru.

Jag är fullt medveten om att vi har en lag som ska följas. Att den skyddar de som på riktigt felaktigt anklagas. Jag kan förstå det och jag må drivas av känslor men kanske också av det faktum att min historia ä r sann. Jag vet ju det. Min dotter vet ju det. Cissi vet ju det.

När man vet något men inte kan bevisa det. Den smärtan. Den ilskan. Den frustrationen. Ibland önskar jag att vi hade det lite som i USA. Då hade jag inte blivit dömd. Inte efter min dotters vittnesmål. För det fanns inte en människa i rättssalen som inte trodde på hennes ord. Men, som sagt, vi har en lag varför domaren inte hade så mycket val än att döma mig. Kan däremot tycka att det är dags att formulera om lagen en smula.

Jag håller inte alltid med Cissi i hennes feministkamp, men när det kommer till det som hänt henne privat så står jag allra längst fram.

Och vi är uppenbarligen många som låter våra känslor styra i det här för jag står inte ensam där framme.

  1. Nyfiken fråga, vad inom Cissis feministkamp håller du inte med om?

  2. Tina skriver:

    Jag är överlevare.
    Våldtagen av min sk storebror när jag var mellan 8 och 12 år. I mitt hem. Med föräldrar som inte kunnat hantera ”problemet”.
    Det är då lättare att lägga över skammen, problemet, det jobbiga, på offret och det gör mig vansinnig!!!
    Cissi har, precis som jag, blivit ”problemet”, skammats, förnedrats och bespottats för att hon haft fräckheten nog att påvisa hur en man tagit sig rätten att göra vad han velat med en annan människas kropp och därmed själ.
    Hon har säkert försökt få upprättelse och stoppa denna förövare på alla andra sätt som går men utan framgång. Till slut blir det nog.
    Jag vet hur livet förstörs pga att någon lever ut sina drifter, för att få utlopp för sina egna drifter och nöjen. Jag har betalat priset precis som varje kvinna som utsatts för sexuella övergrepp i olika former. Istället för brottslingen som tog sig rätten att utnyttja min kropp. Och vi är så oerhört många som delar dessa erfarenheter. Det är åt helvete!!!
    Så ursäkta mig om jag inte kan tycka synd om de ”stackarna” som blivit uthängda.
    Det finns ingen som väljer att gå ut med de jävligheter man utsatts för som jag, cissi Wallin och alla miljontals som blivit utsatta. Vi gör det för att få upprättelse när alla möjligheter är uttömda, när man gjort det rätta för att få upprättelse, efter att hatat och skambelagt sig själv, förminskat övergreppen för att stå ut i sin egna kropp. När man vänt sig till de som ska skipa rätt och fått skammen slängd tillbaka i ansiktet istället. Vi har inte valt att bli våldtagna, männen har valt att ta sig rätten att ta vår kropp och själ, ge oss men för livet för deras egna nöjes skull.
    Utan konsekvenser. Då är det inte mer än rätt att dessa män får ta konsekvenserna.
    Är det fel forum eller fel sätt att ”hänga ut” den ”stackars” förövaren? Kanske det. Men är det rätt att bli berövad sin kropp och få leva resten av sitt liv i psykisk ohälsa och självhat? Män som tar sig den rätten har i mina ögon förbrukat rätten ömka sig över att bli uthängd. Är det fel att hänga ut någon? Se då till att hjälpa oss överlevare så att vi på något sätt kan få upprättelse.

    1. Jag blir så ledsen över att höra vad du har varit utsatt för och din sista mening är den viktigaste. Genom min dotter har jag fått erfara att det finns ett EXTREMT behov av traumaterapi och annat för att laga alla utsatta men EXTREMT lite hjälp att få. Varför?

    1. Nettan skriver:

      ❤️❤️❤️

  3. Norpan skriver:

    Även om han får henne fälld, så gör det inte honom mindre skyldig……🤷

    1. Jag är övertygad om att hon blir fälld, blev jag det så lär hon bli det men du har så rätt, inte mindre skyldig för det!

  4. Bra hon blir åtalad, om man flera år efter den ” våldtäkten” anmäler och förstör den personens liv med lögner ,så hoppas hon får minst två år i fängelset. Det pratas alltid om kvinnors rätt i feminist rörelsen, men männens rätt då? bara för du är kvinna väger inte ditt ord 4 ggr så mycket som en mans, ingen omvänd sharia lag som Svenska feminist kärringar vill ha ska gälla.

    1. Doris skriver:

      @per backsten, Har du bott ensam för länge i skogen? Kravla du tillbaka dit, det där måste nog vara det mest ointelligenta jag läst på länge…

    1. Elfrida skriver:

      Wow… Detta var bland det mest skeva jag läst. Någonsin. Lätt topp tre. Bege dig utanför internet, snälla. Studera samhället. Ta dig ur din lilla mansbubbla och försök åtminstone förstå en tiondel av problematiken i att idag leva som drabbad kvinna. Kom sedan tillbaka och säg om det där, eller håll helt sonika käften.

  5. Lotta S skriver:

    Fruktansvärt att veta men inte få rätt, undrar om det vart tvärtom hur domen skulle bli. Kvinnor ligger långt efter lagmässigt än vad män gör, helt ofattbart att vi inte kommit längre än så. Jag blir såå j…. arg när jag tänker på det, vad lämnar vi över till våra döttrar för samhälle, ja jag vet det finns länder som är mkt sämre än oss, men det är ingen anledning att vi inte kan få det bättre!! Få det lika för lagen!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..