ANNONS

Cissi Wallin – kan vi prata lite om henne?

/

IMG_4040
Jag får en del mail där läsare och andra frågar vad jag står i ”frågan om Cissi Wallin?”. Well, man behöver ju inga högre studieskulder för att gissa svaret på det.

Man kan tycka vad man vill om feminism och annat som Cissi går i bräschen för men när det kommer till det som hänt henne så finns det inga tveksamheter för min del. Javisst, vi har en tydlig lag. Javisst, den ska efterföljas. Men, vi har även en yttrandefrihet, Det är kanske dags att se om lagstiftningen lite. Nu är jag givetvis känslomässigt färgad av min egen historia så möjligen har jag svårt att tänka klarsynt här.

Det är två delar i det här. Händelsen i sig och det faktum att hon gått ut publikt med det. Jag tvivlar som sagt inte en enda sekund på henne. Kan också bero på att jag har vänner som har mindre roliga erfarenheter av samma människa.

När jag fick min dom den 1 april i år (fängelse tre månader, omvandlat till villkorligt plus skadestånd) så var min dotters första kommentar: ”mamma, domen betyder ju att INGET barn kommer våga berätta vad det har blivit utsatt för!”

Och hon har ju givetvis rätt. För så är det. Liksom i hennes fall så lades Cissis anmälan ner i brist på bevis. Det betyder f o r t f a r a n d e inte att förövaren är oskyldig.

När jag såg den här texten på hennes Instagram i fredags gick hjärtat sönder.


Img 4086.jpg
Det finns INGEN normal människa som skulle utsätta sig själv för det jag, och i synnerhet Cissi, utsatt oss för om det inte vore sant. INGEN. För Cissis del har efterdyningarna blivit långt värre än de straff som väntar henne. Hon behandlas fortfarande som en paria och i många kretsar är hon persona non grata. Mitt logiska jag kan förstå men mitt andra, större jag, förstår inte alls.

Vilken normal människa som helst måste ju ändå förstå att man omöjligt skulle hitta på att ens dotter blivit våldtagen av en närstående under många er, eller våldtagen av en branschkollega. Priset för att outa något sånt är högt. Väldigt högt. I mitt fall kunde man inte ens anklaga mig för att vara en bitter exfru eftersom vi hade en mycket bra relation med varandra och således även umgicks. Men, priset blev alltså en villkorlig fängelsedom samt skadestånd. I Cissis fall har det inneburit att hon blivit av med jobb, att hon blivit behandlad som polsk illaluktande avföring av i stort sett hela mediebranschen. Att hon, genom ett av Sveriges mest populära samhällsprogram på tv, blivit fullständigt tillintetgjord av en extremt oprofessionell journalist.

Jag vet exakt hur Cissi mår. Jag har som sagt varit där själv, även om det är två olika case. Att läsa mellan hennes rader gör att det värker i varenda cell i kroppen på mig. Hon ska dessutom, vid sidan av denna mardröm, vara en fungerande mamma till sina två små barn. Och helst också vara en bra fru.

Jag är fullt medveten om att vi har en lag som ska följas. Att den skyddar de som på riktigt felaktigt anklagas. Jag kan förstå det och jag må drivas av känslor men kanske också av det faktum att min historia ä r sann. Jag vet ju det. Min dotter vet ju det. Cissi vet ju det.

När man vet något men inte kan bevisa det. Den smärtan. Den ilskan. Den frustrationen. Ibland önskar jag att vi hade det lite som i USA. Då hade jag inte blivit dömd. Inte efter min dotters vittnesmål. För det fanns inte en människa i rättssalen som inte trodde på hennes ord. Men, som sagt, vi har en lag varför domaren inte hade så mycket val än att döma mig. Kan däremot tycka att det är dags att formulera om lagen en smula.

Jag håller inte alltid med Cissi i hennes feministkamp, men när det kommer till det som hänt henne privat så står jag allra längst fram.

Och vi är uppenbarligen många som låter våra känslor styra i det här för jag står inte ensam där framme.

34
205

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00