Lön för mödan

Hade lite svårt att somna natten till igår så vid tretiden kvistade jag upp och tog en sömntablett.

09.00 väckte talibanen mig och min frukostdejt kl 07.30 med en av danslärarna var long gone. Jag som a l d r i g försover mig. I synnerhet inte när jag ska jobba som lagledare.

Såg dessutom ut som ett lik när vi drog ned till frukosten.

Duschad, klädd och med lite målarfärg i plytet drog vi iväg till arenan lite senare.

Talibanen har varit lite risig under hela veckan men sagt sig vara pigg nog för att tävla i gårdagens grupptävling och i dagens solo.

Väl på plats igår såg jag att hon blev sämre men då hon skulle köra grupp och de redan var en man kort, var det bara att bita ihop och gå ut på dansgolvet.

Hon lyckades helt mirakulöst att ta sig igenom de 60 sekunderna men föll ihop totalt efteråt.

Konkurrensen på dessa tävlingar och i synnerhet på ett SM, är överjävlig, så vi hade noll förväntningar. Målet var att inte hamna sist så när de inser att de blir 3:a är lyckan fullkomlig.

Talibanen tar sig för pannan och fattar inte riktigt vad som hände, hon var helt väck i pallet.

…. och vi föräldrar blev minst lika glada.

Kvällen tillbringade vi på restaurang Di Spagna med dansföräldrarna Anna och Anders och Vendela, en av dansskolans lärare. Maten var kalasgod.

Jag beställde in två förrätter i ställe för varmrätt. Brukar göra så då jag sällan kan äta fulla portioner.

Har man tråkigt någon gång så ska man umgås med den här dåren. Hans fru borde dock få bragdmedalj för lång och trogen tjänst…

Idag skulle talibanen tävlat i solo men hon är för sjuk så vi kommer åka hem om ett par timmar. SM slutar inte förrän i morgon men det är ju ingen idé att vi är kvar. Bättre att åka hem och umgås med resten av familjen.

Häpp!