Om att besöka Kriminalvården

För att hänga med i denna långa historia så krävs lite bakgrund. Om du har en mobil så gå upp i vänstra hörnet, klicka på strecken och välj Åtalet & Rättegången. Från en dator: klicka högst upp i menyraden på Åtalet & Rättegången.

Att bli anmäld och åtalad för grovt förtal är, som jag tidigare skrivit,  en av de hårdaste åtalspunkterna vi har i Sverige. Det är få som vet det men … nu vet j a g det i alla fall! Eftersom det enligt lagboken kan antas att jag h a r förtalat någon, även om jag inte alls erkänner brottet, så blandas Kriminalvården in. Jag har noll erfarenhet av sånt här men skulle snart bli varse.

IMG_2351
En sen höstdag får jag en kallelse. Det ska göras en personutredning på mig och efter ”intervjun” skall Kriminalvården föreslå en lämplig straffpåföljd. Tiden går och jag räknar dagarna tills jag ska vara där. Initialt är jag inte alls nervös men det kryper på med tiden. Jag är helt inställd på att jag kommer bli dömd till 6 månaders fängelse och alltså därmed fotboja. Några dagar innan ”intervjun” pratar jag med en vän, en så kallad kändis för andra. Personen lugnar mig och berättar om sin egen erfarenhet med fotboja. ”Andas, det är ju inte direkt som att du har kört på fyllan och även om de inte kommer kunna säga det så är du en hjälte för dom för vem fan gör inte vad som helst för sitt barn, i synnerhet när det handlar om pedofili. De kommer vara skitsnälla mot dig!”

Det lugnar mig avsevärt.

Jag får tips från någon som jobbar med personutredningar att jag ska ta med mig lite underlag i form av karaktärsvittnesutsagor. Det vill säga: be vänner att beskriva mig som person. Jag väljer några av mina äldsta vänner som också var med på den tiden jag var gift i mitt andra liv. Inte förrän samma dag jag ska åka till Kriminalvården öppnar jag och läser vad de har skrivit. Jag är på intet sätt självgod men väljer ändå att lägga upp lite av vad några av dom skrev här. Även om jag kanske får skit för det. 

IMG_2489
IMG_2487
IMG_2488
Jag blir nämligen så otroligt rörd även om det känns som att de beskriver någon annan. Man tror ju sällan så gott om sig själv. Eller ja, jag vet ju att min vilja att vara snäll är stor, men jösses vilka snälla ord. Fick värsta klumpen i magen.
IMG_2485
Jag sätter mig i bilen och åker in till stan.
IMG_2486
Kliver in i en hiss och sätter kaffet i halsen. Hela hissen: golv, väggar, tak … rubbet … är totalt sönderklottrat. Jag känner mig som en östermalmskärring som hamnat tokfel, trots att jag är född och uppvuxen i en gettoförort och inte alls gillar Östermalmskärringar. Herregud, vad f-n var jag på väg egentligen?!

Kommer in i en reception och blir ombedd att sitta ner och vänta. Hinner fundera på hur många kriminella som passerat dessa dörrar och vad det var för typer. En för mig helt okänd värld.

En stund senare kommer en kvinnlig kriminalvårdsinspektör och hämtar mig. Vi slår oss ned i ett förhörsrum. Hon inleder med att säga: ”Jag ska erkänna på en gång att jag inte läst igenom det här” … och pekar på den drygt 300 sidor långa förundersökningen som ligger till grund för hela åtalet … ”men jag ser ju att du är åtalad för grovt förtal.”

Sen börjar hon ställa frågor. Om min uppväxt, om mina relationer till släkt och vänner, om vad jag har haft för yrken. Om jag haft problem/kommit i kontakt med alkohol och narkotika.

Sen kommer det pinsamma. Måste först berätta: maken och talibanen spelar ett spel på sina mobiler varje kväll. Ett spel där dom krigar tillsammans mot andra. Dom är helt jäkla fanatiska.

Kriminalvårdsinspektören frågar: ”Har du, eller har du haft några spelproblem?” Jag är så bortom vad hon menar och helt inne på nåt annat så jag svarar: ”Näe, det är bara maken och yngsta dottern som har problem.”

Hon tittar upp och ger mig en konstig blick. Då fattar jag … och börjar skratta: ”alltså nu förstår jag, förlåt, de spelar spel på mobilen … ähum … jag är inte så insatt i andra sorters spel så jag tänkte inte på vad du menade!” Hon skrattar och jag känner mig sjukt jäkla dum.

Hon undrar sen vad advokaten har sagt om straffpåföljden. Jag berättar att jag kan vänta mig sex månaders fängelse men då ansöka om att få det omvandlat till fotboja. Hon nickar och jag ber henne förklara lite närmare vad det innebär i praktiken.

”Vi kommer hem och mäter upp trädgården och sen programmerar vi fotbojan så att du kan åka iväg och vara på din arbetsplats de timmar du jobbar men sen bara hålla dig i ditt hem och trädgård.”

Jag stelnar. ”Ähum, alltså … min arbetsplats? Hmm, problemet är att min arbetsplats är en trappa ner i källaren … men, jag har ju Nisse så då får jag ju komma ut n å g r a gånger om dagen i alla fall!”

”Nej, det får du inte!” svarar hon.

”Va, vadå, får man inte gå ut med hunden ens? Hur gör andra kriminella när de har fotboja?”

Hon skrattar och säger: ”Nu ser jag ju inte dig som kriminell men ja, man får ta hjälp av andra.”

Jag får för första gången under hela den här historien panik. Helvitti, även om jag har en dog walker två gånger per dag så m å s t e jag ju gå ut med honom själv också!

Hon avbryter mina funderingar med frågan: ”Hur ställer du dig till samhällstjänst?”

”Åh, det gör jag mer än gärna, kan jag få vara på VidDinSida då?”

”Nej, det går dessvärre inte då vi inte har något avtal med dom … men, kan du tänka dig Hundstallet?”

”Åh, GÄRNA!” svarar jag då jag dels älskar hundar och det dels ligger nära mitt hem.

Hon avslutar förhöret med att tala om att jag bl a är där för att de ska få en uppfattning om det finns ”förhöjd fortsatt kriminell risk”, eller vad det nu hette, men det anser hon inte att det gör. Hon talade om att hon skulle förorda samhällstjänst. Men, det är fortfarande domstolen som ska avgöra.

Jag gick därifrån och var glad. Den här kriminalvårdsinspektören var extremt trevlig och när vi skildes så säger jag: ”Tack så mycket, du var jättetrevlig men jag hoppas att vi inte ses igen!” Hon svarade med: ”Detsamma … och nej, inte under dom här omständigheterna i alla fall!”

IMG_3454

IMG_3457
Några veckor senare kommer underlaget för förhöret. Det som gör mig otroligt glad är den handskrivna lappen.
IMG_3458
Har som sagt sällan träffat någon så trevlig. Första tio minutrarna av förhöret var jag stel som en pinne och trodde att hon spelade trevlig för att ”lura” mig att svara på frågor om mitt misstänkta brott, men sen gick jag på magkänslan och slappande av. Jag kunde definitivt, med ovan noteringar (tog inte med allt här av hänsyn till min dotter) konstatera att hon inte alls hade någon dold agenda och att hon mer än väl förstod m i n agenda.

… fortsättning följer.

Som jag tidigare skrivit så kan jag inte lägga ut alla inlägg på en gång då advokaten måste gå igenom dom och han är superupptagen med ett stort case som inte blir klart förrän i juni. Han har egentligen noll tid över för mig just nu men jag tjatar så förbaskat så han går igenom ett inlägg då och då… Ledsen för det. 

  1. Tara skriver:

    Mona, du vet vad jag tycker, så du får bara en stor kram – delas fördelaktligen med dottern din 😘

    Sen var det ju lite busigt att du fick vägbeskrivning med kommunala medel – de du gillar så mycket 😉

  2. Biggan skriver:

    Åh. Så fint ändå mitt i allt.Du kommer för alltid vara en hjälte i mitt hjärta. Bara så att du vet. ❤️ 💐

Lämna ett svar till Ragdoll Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..