Om att bli polisförhörd

För att hänga med i denna långa historia så krävs lite bakgrund. Om du har en mobil så gå upp i vänstra hörnet, klicka på strecken och välj Åtalet & Rättegången. Från en dator: klicka högst upp i menyraden på Åtalet & Rättegången.

Skärmavbild 2019-05-01 kl. 18.28.52

Skärmavbild 2019-05-01 kl. 18.32.09
Välj: Att bli anmäld och åtalad

En vacker höstdag i september 2017 träffas jag och advokat David Massi utanför Solna Polisstation. Jag ska förhöras och David har förberett mig om hur det går till och givit mig tokhårda instruktioner. Han har förklarat för mig att jag har rätt att vara tyst och att jag inte behöver svara på en enda fråga. Hela saken med förhöret var jobbig så jag tyckte att det var en lättnad att inte behöva svara på några frågor och David upplyste mig även om att det inte var till min nackdel.

”För att vi ska kunna gå igenom det här ordentligt och lägga upp ett bra försvar så vill jag att du, vad du än får för fråga svarar; ”inga kommentarer”. 

Jag stirrade på honom: ”Vad menar du, vadå ”inga kommentarer”, så kan man ju inte svara?!”

”Jo, om de så mycket som frågar om solen skiner så svarar du ”inga kommentarer”!

”Alltså David, är det du eller jag som har tittat på för många amerikanska filmer, jag kan ju fan inte svara så om de ställer frågor, det är ju POLISEN?!”

”Det är två ord som du måste komma ihåg Mona: ”INGA” och ”KOMMENTARER”. Kom ihåg det svaret och lämna bara det svaret.  Så, oavsett om de frågar dig vad dina barn heter så svarar du ”inga kommentarer!”

Jag himlar med ögonen men inser att han nog vet bäst ändå.

Vi går in och hälsas välkomna av två civilklädda utredare (tror jag det heter). Jag hinner tänka: ”Bra, man och kvinna, mest troligt föräldrar själva, med lite tur har de döttrar också … och då kan de kanske sätta sig in i min situation!”

Förhöret börjar. Jag får visa legitimation. Nu är det 1,5 år sedan första förhöret så jag kommer inte ihåg exakt alla frågor, men en del.

Det skiter sig direkt:

”Har du varit på förhör någon gång tidigare?”

Jag hinner tänka att, svarar jag ”inga kommentarer” kommer de garanterat tro att jag är en kriminell jävel;

”Eh, nä … nä, det har jag inte!”

”Du är alltså anmäld för grovt förtal, hur ställer du dig till det?”

”Jag förnekar brott.” Tittar samtidigt på David som spänner ögonen i mig.

”Bor du på xxxx-vägen i Bromma?”

”Inga kommentarer.”

Den kvinnliga förhörsledaren tittar upp … och gör en anteckning. Kollegan intill säger ingenting. Jag blir högröd i ansiktet. Konstigt att svara så.

”Har du bloggat länge?”

”Inga kommentarer”. 

”Har du nån uppfattning om hur många det är som läser din blogg?”

”Inga kommentarer.”

Här bryter David in.

”Som ni förstår har jag upplyst Mona om hennes rättigheter så ni kommer nog inte få några andra svar från henne.”

Den kvinnliga förhörsledaren ler men jag vill bara sjunka genom golvet. Känner mig sinnessjukt jäkla oartig och störig med mitt enformiga svar.

De förklarar att de ändå är tvungna att ställa femtioelva tusen frågor till på uppdrag av åklagaren. De får samma svar. Nån timme senare är förhöret slut.

Vi reser på oss och ska, jag sträcker fram handen för att tacka … men då kan jag inte hålla mig; ”Alltså, FÖRLÅT, jag brukar inte vara så ”otrevlig” men jag är tvungen!”

Hon ler och vi går ut.

Utanför polishuset vänder David mot mig och garvar högt.

”Du t y c k t e  v e r k l i g e n på riktigt att det där var skitjobbigt va?!”

Japp, det var fanimej det mest jobbiga jag någonsin gjort tror jag. Det kändes som om jag satt i en amerikansk tv-deckare och lekte kriminell.

Jag åker hem. Tiden går och jag fortsätter att skriva inlägg om personen ifråga och anmälningarna haglar in. Det blir fler förhör. Det sista i höstas någon gång … kanske … jag har tappat tidsbegreppet

… fortsättning följer.

Edit; Ledsen, men jag kan inte publicera alla inlägg på en gång då de måste få klartecken från min advokat. Han är superupptagen i en stor rättegång och blir inte klar förrän i juni. Jag har dock tjatat till mig att han går igenom ett inlägg då och då. Sorry för att ni måste vänta. 

  1. LLA skriver:

    Kramar och kärlek till dig och till 27-åringen.

  2. Har du fått fatt i en bra shaman Mona? Kan du inte meddela mig i så fall, jag är superintresserad 😍

    1. Inte än, ska kontakta en läsares shaman i Sundsvall och fråga om hon har någon hon kan rekommendera.

  3. Ulrika skriver:

    Du ska inte be om ursäkt. Och du ska inte skämmas. Det borde någon annan göra. Big time.

  4. Skickar stora varma kramar till dig
    Du är så stark ❤ Heja Heja dig ❤

Lämna ett svar till Ulrika Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..