Kan vi prata lite om pedofiler?

Min dotter har blivit brutalt våldtagen under flera år i sin barndom. Det är inte något som hon ”glömt” och som plötsligt kom på när hon berättade för mig för 5 år sedan. Nej, hon har burit det med sig under hela sitt liv och jag kan inte gå in på detaljer, men den dagen jag fick reda på det så förklarades oerhört många saker som uppstått/skett genom åren. Det var som ett dominospel. A l l t fick en förklaring. Hennes långvariga tystnad hade b a r a med lojalitet och hänsyn till andra, att göra. Till slut sprack bubblan och det blev frågan om att leva eller dö.

Som en del av att välja livet blev hon diagnostiserad ”komplext PTSD”. Det vill säga, hon har den svåraste graden av PTSD pga av de grova våldtäkterna hon blev utsatt för. Har man fått en PTSD-diagnos är man berättigad så kallad traumaterapi. En speciell form av terapi för den här ”nivån” av skador. Hon fick dock stå i kö i nästan 2 år innan det fanns plats. TVÅ ÅR! Jag tycker att det säger en hel del. A) ett oerhört behov B) få är utbildade.

Mörkertalet för drabbade är oändligt men det vi vet är att 1 av 5 i varje klass har blivit utsatt. Få berättar. Vetenskapliga studier berättar att inget barn anger en förälder som utsätter dom för det här. Inget.

Ingen nu verksam läkare har utbildning i sexuella trauman. INGEN. Idag ingår 90 minuters föreläsning av Wonsas grundare Gita Rajan, för läkare om sexuellt utnyttjade. Nittio minuter. HUR i helvete ska man kunna se signaler eller hjälpa ett drabbat barn med 90 minuter i ryggen?

Maria Hägerstrand, enhetschef för psykiatrin på Hälso- och sjukvårdsförvaltningen anser att traumavården är högprioriterad och utmärkt inom Landstinget. Hon anser också att orsakerna kring traumat är helt ointressanta, tsunami, trafikolycka eller upprepad incest. Same shit.

????

Jag tror att Maria skulle behöva träffa min dotter, och andra utsatta, och höra deras historier. Då kanske hon skulle ändra uppfattning.

Dottern genomgick traumabehandlingen och den var jättebra problemet är bara att pga rättegången mot mig och hennes vittnesmål där, så har såren rivits upp. Hon skulle behöva mer terapi men guess what?! Det får hon inte eftersom hon redan fått det en gång. Hur tänker man här? Hon, och andra, måste kunna få hjälp när de har behov av det. Resten av sina liv.

Jag var på en föreläsningsdag anordnad av Ecpat i höstas och där framgick det att Sverige är ett av de länder i världen där det finns flest pedofiler. I wonder why. Jag vet ärligt talat inte riktigt hur man ska stävja det här men det jag v e t är att vi MÅSTE utbilda människor i att kunna hjälpa utsatta. Ingen vill prata om det här. Det är otroligt stigmatiserat. Varför?

Varje gång jag skriver om pedofiler så får jag flera mail. Antingen från kvinnor/flickor som blivit/blir utsatta eller från mammor som liksom jag, aldrig såg något. Det här har fått mig att fundera lite. Man bär en obeskrivlig skam över att inte ha märkt något.

O b e s k r i v l i g.

IMG_7092
Jag skulle vilja starta någon form av stödorganisation för oss. En aktiv organisation med föreläsningar.Jag älskar mina vänner och är extremt tacksam för det stöd de ger mig men de kan rimligtvis aldrig förstå den enorma sorg och skam jag känner. Det kan bara likasinnade göra och jag märker ju att behovet är stort. Det finns en organisation i södra Sverige där man föreläser för oss anhöriga. I Stockholm finns föreningen Storasyster men på deras hemsida har de endast information för oss anhöriga.

Det här väcktes under rättegången mot mig för några veckor sedan. Min man var vittne och säger vid ett tillfälle: ”vem pratar om de anhöriga och deras smärta?” 

Jag skulle vilja veta lite hur ni tänker och tycker kring det här. Har ni några erfarenheter ni kan dela med er av?

  1. N skriver:

    Jag har varit utsatt i 10 år av min barndom av min farfar. Nu vid fyllda 50 år har jag lagt ner hundratusentals kronor på terapi i olika omgångar. Detta för att vid varje kris jag går igenom i livet så ramlar jag ner i mitt barnjag, mitt utsatta barnjag som ingen såg eller älskade. Jag kanske inte faller lika långt varje gång men grundtryggheten finns inte och jag har inget värde.
    Mina föräldrar vet inget än idag, för jag kan inte berätta anledningen är att jag inte kan hantera deras reaktion. De såg inte vad som hände då, de såg inte mig och för mig kan det kvitta nu.

    Från den ”vanliga” vården har jag fått starka ångestdämpande tabletter och antidepp. Ingen terapi eller hjälp.

    Mona, startar du någon organisation för hjälpa oss utsatta så kommer jag att hjälpa dig.

  2. Norpan skriver:

    Nu händer det här som jag hela tiden trott skulle hända, ända sedan du släppte bomben…Du och din Dotter KOMMER att öppna upp dörrar som aldrig funnits förut.
    Lagar kommer att måsta ses över och ändras, lärare måste få utbildning i att se eventuella ”tecken”, trauma hjälp till både offer samt anhöriga måste ordnas. Ingen ska behöva vänta 2 år på att få hjälp, då behovet av hjälp är akut när bubblan briserar.
    Jag önskar att Du, men mest din Dotter, kunde se Er genom mina ögon, bara för ett ögonblick. Ni har redan gjort enorm skillnad, bara genom att belysa läggningen pedofili och hur vanligt det är. Inget din Dotter gjort har varit förgäves…Inget Du har gjort har varit förgäves…Det finns inget Ni ska ångra.
    Den enda som ska ångra, är den som just nu försöker förneka sin läggning, men aldrig kommer lyckas.
    Ett monster som tvingade sitt offer att genomlida ännu ett övergrepp, genom att tvinga henne återuppleva sitt trauma, i ett desperat försök att behålla sin heder…. men i mina ögon så bevisade han sin skuld genom sin handling.

  3. Jessie skriver:

    Jag har också diagnos komplex ptsd, dock inte en följd av sexuella övergrepp utan av många traumatiska dödsfall i min närhet.

    Något som faktiskt hjälpt mig mycket i mitt mående var samtal med diakon. Jag var enormt skeptisk innan men hade turen att träffa en väldigt bra och hon har tagit mig genom många tuffa stunder.

    Det är en brutal diagnos att leva med och den sätter stora spår i livet, både fysiskt och psykiskt. Dock mår jag betydligt bättre idag än vad jag gjorde för två år sedan.

    Kram till er

  4. Maria skriver:

    Vad har du för mail adress är inte helt bekväm med att dela med migi kommentars fältet

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..