ANNONS

Kan vi prata lite om pedofiler?

/

Min dotter har blivit brutalt våldtagen under flera år i sin barndom. Det är inte något som hon ”glömt” och som plötsligt kom på när hon berättade för mig för 5 år sedan. Nej, hon har burit det med sig under hela sitt liv och jag kan inte gå in på detaljer, men den dagen jag fick reda på det så förklarades oerhört många saker som uppstått/skett genom åren. Det var som ett dominospel. A l l t fick en förklaring. Hennes långvariga tystnad hade b a r a med lojalitet och hänsyn till andra, att göra. Till slut sprack bubblan och det blev frågan om att leva eller dö.

Som en del av att välja livet blev hon diagnostiserad ”komplext PTSD”. Det vill säga, hon har den svåraste graden av PTSD pga av de grova våldtäkterna hon blev utsatt för. Har man fått en PTSD-diagnos är man berättigad så kallad traumaterapi. En speciell form av terapi för den här ”nivån” av skador. Hon fick dock stå i kö i nästan 2 år innan det fanns plats. TVÅ ÅR! Jag tycker att det säger en hel del. A) ett oerhört behov B) få är utbildade.

Mörkertalet för drabbade är oändligt men det vi vet är att 1 av 5 i varje klass har blivit utsatt. Få berättar. Vetenskapliga studier berättar att inget barn anger en förälder som utsätter dom för det här. Inget.

Ingen nu verksam läkare har utbildning i sexuella trauman. INGEN. Idag ingår 90 minuters föreläsning av Wonsas grundare Gita Rajan, för läkare om sexuellt utnyttjade. Nittio minuter. HUR i helvete ska man kunna se signaler eller hjälpa ett drabbat barn med 90 minuter i ryggen?

Maria Hägerstrand, enhetschef för psykiatrin på Hälso- och sjukvårdsförvaltningen anser att traumavården är högprioriterad och utmärkt inom Landstinget. Hon anser också att orsakerna kring traumat är helt ointressanta, tsunami, trafikolycka eller upprepad incest. Same shit.

????

Jag tror att Maria skulle behöva träffa min dotter, och andra utsatta, och höra deras historier. Då kanske hon skulle ändra uppfattning.

Dottern genomgick traumabehandlingen och den var jättebra problemet är bara att pga rättegången mot mig och hennes vittnesmål där, så har såren rivits upp. Hon skulle behöva mer terapi men guess what?! Det får hon inte eftersom hon redan fått det en gång. Hur tänker man här? Hon, och andra, måste kunna få hjälp när de har behov av det. Resten av sina liv.

Jag var på en föreläsningsdag anordnad av Ecpat i höstas och där framgick det att Sverige är ett av de länder i världen där det finns flest pedofiler. I wonder why. Jag vet ärligt talat inte riktigt hur man ska stävja det här men det jag v e t är att vi MÅSTE utbilda människor i att kunna hjälpa utsatta. Ingen vill prata om det här. Det är otroligt stigmatiserat. Varför?

Varje gång jag skriver om pedofiler så får jag flera mail. Antingen från kvinnor/flickor som blivit/blir utsatta eller från mammor som liksom jag, aldrig såg något. Det här har fått mig att fundera lite. Man bär en obeskrivlig skam över att inte ha märkt något.

O b e s k r i v l i g.

IMG_7092
Jag skulle vilja starta någon form av stödorganisation för oss. En aktiv organisation med föreläsningar.Jag älskar mina vänner och är extremt tacksam för det stöd de ger mig men de kan rimligtvis aldrig förstå den enorma sorg och skam jag känner. Det kan bara likasinnade göra och jag märker ju att behovet är stort. Det finns en organisation i södra Sverige där man föreläser för oss anhöriga. I Stockholm finns föreningen Storasyster men på deras hemsida har de endast information för oss anhöriga.

Det här väcktes under rättegången mot mig för några veckor sedan. Min man var vittne och säger vid ett tillfälle: ”vem pratar om de anhöriga och deras smärta?” 

Jag skulle vilja veta lite hur ni tänker och tycker kring det här. Har ni några erfarenheter ni kan dela med er av?

26
145

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00