När hjärtat går sönder i Bolivia

Ni minns Soyla, den gamla damen som bjöd hem oss härom dagen?  När vi sa hejdå så ville hon att vi skulle komma tillbaka nästa dag och dricka te. John avböjde snällt och talade om att vi skulle iväg på annat ställe.

Nu blev det så att vi åkte tillbaka till samma arbetsställe och strax innan jag skulle åka för dagen kom hon förbi.

IMG_6586
Hon sken upp när hon såg mig, liksom jag också gjorde, och hon kom fram och babblade på. Väl medveten om att jag inte kunde fatta ett jota. Jag ropade på Maria och bad henne översätta.

Soyla berättade att hon städat sitt hem och undrade om vi snälla, kunde komma hem och dricka te. Jag förklarade att jag var tvungen att åka till ett annat ställe och jobba. Då började hon gråta. Jag blev så himla jäkla ledsen och visste inte vad jag skulle ta vägen. Hon fortsatte att prata medan tårarna rann och jag kramade hennes hand medan Maria bad så mycket om ursäkt å mina vägnar.

Jag har ett armband som jag aldrig tar av mig. Jag älskar det men nu var det dags att skiljas.

IMG_6572
Drog av mig det snabbt och trädde det över hennes späda och vackra arm.
IMG_6573
Då grät hon ännu mer och John kom ut och översatte lite bättre. Hon tackade Gud för att han sänt henne änglar och hon hoppades att vi kunde komma hem till henne nästa gång vi är i Bolivia.

Fy fan, det var länge sedan jag var så ledsen. All skit hemma plus denna fantastiska kvinna gjorde att jag grät som en femåring i taxin in till stan en stund senare. Jag HATAR att det finns ensamma ledsna människor. Och jag hatar det ännu mer att jag inte kan göra ett skit åt det. 

IMG_6254

  1. Jennie skriver:

    Där har du en ny fin bild till din hall <3 den historian är värd att berätta för alla som frågar vem den vackra kvinnan är.

    1. Jag har bestämt mig för att göra en fotovägg hemma med de personer som kommit att göra störst avtryck. Har ett litet album i datorn med mina favoriter.

  2. Anne skriver:

    Du gör ju något med hjärtat hela tiden. ❤️

    1. Tack, men det räcker ju inte. På långa långa vägar. Sjukt hopplöst. Känns det som.

  3. Men Mona raring, du gör ju något! 💖

    Tack för att du låter oss få vara med på ett hörn. Du/ni gör verkligen något himla fint.

  4. Ellen skriver:

    Men tantaluring 🙁 man får ju ont i hjärtat.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..