En av tusentals röster

Målet för er fina insamling är nått och jag är helt överväldigad över ert enorma gensvar på det här.❤️

Mitt skadestånd är nu täckt och överskottet kommer skänkas till en organisation som min dotter bestämmer. Hennes önskan är även att sätta upp en fond för alla de barn som finns därute och som dagligen utsätts för övergrepp.

Oskyldig till motsatsen bevisas i all ära – men när ska alla de barn som skrämts till tystnad få utrymme, möjlighet och chans att ta bladet från sina munnar?

Vi lever idag i ett samhälle som många gånger premierar förövare och som låter tystnadskulturen få fortsätta bre ut sig som ett lapptäcke över vårt land. Barn som efter åratal av tystnad och också ofta lojalitet mot förövaren är totalt paralyserade av skräck. Barn som varje dag lever med en sorg som inneboende i bröstet och med rädslan som en evig skugga. Barn som varje morgon går upp, klär på sig, borstar tänderna och går till skolan. Barn som varje dag skrattar, ler, tar armkrok med kompisar, spelar fotboll på rasten, åker till stallet på lördagarna, köper badbomber till kompisens kalas, och får nästan alla rätt på matteprovet.

Men också barn som varje dag fasar för att skolan ska ta slut och att cykelturen på grusiga vägar hem ska vara ett faktum. Barn som varje dag bär sår, ärr och blåmärken som de blir experter på att dölja. Barn som varje dag tvättar sina underkläder i vasken för att ingen ska se blodfläckarna som täcker tyget. Barn som varje dag har värk i kroppen till följd av den anspänning som det innebär att växa upp i tystnad. Barn som varje dag duschar i skållhett vatten i hopp om att det äckliga och onda någon gång ska försvinna. Barn som varje dag ler ett sprucket leende och hoppas att ingen alls – men ändå alla – ska se den där sorgen som bor i bröstet. Barn som varje dag ber en bön till någon – vem som helst där ute – att slippa behöva känna de där hårdhänta händerna, den unkna andedräkten och den oundvikliga smärtan en enda gång till. Barn som varje dag gråter sig till sömns och drömmer mardrömmar, bara för att vakna och inse att mardrömmarna är verklighet. Barn som varje dag är lika rädda för att somna som för att vakna. Barn som varje dag går sönder lite till, bit för bit.

Barn som varje dag går hem till ett helvete, ett helvete som till slut blir vardag. Ett helvete som normaliseras, trasar sönder själen, tar död på förutsättningar och drömmar, stockar halsen med skam och förstör liv. Ett helvete (läs: en vardag) som är direkt livshotande för ett barn.

”Året är 2001. Aprilsolen värmer mitt ansikte på vägen hem från skolan. Värken i bröstet har bytts ut mot en stunds lättnad, och när jag kommer hem tar jag fram min ceriserosa dagbok med guldlås på och slår upp en tom sida. Sidan ramas in av små blommor och doftar sådär som bara parfymerade dagböcker kunde göra. Jag skriver ”idag har jag gjort något jag längtat sååå länge efter. Jag har vågat skära mig i händerna. Det kom blod och gjorde ont, men det kändes så mycket skönare än att ha ont inuti”. Jag är 10 år. I vanliga fall fasar jag över att skoldagen tar slut. Jag brukar tvätta mina underkläder i vasken för att ingen ska se blodfläckarna. Jag har ständigt ont i mage och huvud, även om jag inte berättar det för någon. Jag brukar duscha i skållhett vatten i hopp om att någon gång få bli fri ifrån det äckliga som blivit jag. Jag är populär i skolan, har många vänner, är tuff och någon som både syns och hörs, men jag försöker undvika idrotten och omklädningsrummet av rädsla för att någon ska se hur äcklig jag är. Jag ler mitt spruckna leende, och ingen ser sorgen som bor i bröstet. Jag har freestyle på nästan dygnet runt för att slippa höra bruset av mina egna tankar. Varje kväll när jag ska sova så vrider jag mig i timmar av panikattacker och jag ber tyst om att smärtan och sorgen någon gång ska få ett slut. Att om han inte slutar, så kan jag väl i alla fall få dö. Jag är 10 år och har för första gången fått tag i bladet på en pennvässare, skruvat loss det och skurit mig själv i händerna – de händer som tvingats ta i honom. Jag är 10 år, rädslan är min eviga skugga och helvetet är min vardag. Jag är ett av de barnen.” 

Ett av fem barn. I varje klass. I Sverige. År 2019. Varje dag. Varje dag är det ett av fem barns verklighet. Ett av fem barn som dessutom tror att de är ensamma i hela världen med den mardröm som är deras vardag.

Och vad gör vi? Låter tystnadskulturen blomstra. Håller förövarna om ryggen. Gödslar skammen hos de utsatta. Låter det tabubelagda få fortsätta vara tabubelagt i år efter år efter år. Sätter diagnoser och låter psykofarmaka vara receptet till att försöka förtränga en verklighet som ingen helst vill prata om. Kräver orimlig teknisk bevisning åratal efteråt. När ett barn till slut har samlat mod nog att berätta sanningen blir svaret att ”ord står mot ord” och därför skyddar samhället hellre förövaren. Barnen tvingas att fortsätta mardrömmen som kallas livet, trasiga och med det underförstådda budskapet ”svälj det och gå vidare”. Lämnar barnen åt sina öden – utan det skyddsnät som enligt barnkonventionen ska vara en rättighet. Försiktigt tas frågan upp, men får pajkastning och nättroll tillbaka. Plötsligt har vi glömt sakfrågan och det enda som egentligen är viktigt. 

Det. Enda. Som. Egentligen. Är. Viktigt.

Barnen.

För helt ärligt – hur kan vi egentligen fokusera på något annat än att skydda våra barn? Och jag säger våra, för att det är allas våra barn. Vårt ansvar. Vår gemensamma skuld och skam om vi inte lyckas skydda dem. Och jag säger det inte i egenskap av att vara ett av de barnen som inte blev skyddat. Jag säger det inte som överlevare, brottsoffer eller som något sorts offer överhuvudtaget. Jag säger det som syster, mamma, mormor, moster, faster, farmor, svägerska, kusin, syssling, vän, kollega, bekant – medmänniska. För att det är min plikt som medmänniska. Det är år 2019. I Sverige. Och ett av fem barn lever i helvetet. Varje dag. Och vi låter dem göra det genom att värma oss under det trygga lapptäcket av tystnad och genom att krypa ihop bakom förövarnas ryggar.

När ska vi rädda barnen?

Den här texten skulle vilken utsatt överlevare som helst ha kunnat skriva. Vem som helst av de ett av fem barn i varje klass om blir utsatta. En i mängden av alla barn som lever i helvetet. Det här är en problematik som INTE på något sätt handlar om individen – utan om det samhälle vi lever i och den gigantiska elefanten i rummet som vi väljer att inte prata om.

Vi tackar för ert enorma stöd och engagemang för oss som familj. Det betyder otroligt mycket och vi hoppas med detta att det i fortsättningen är ett sådant stöd och engagemang som varje utsatt får av samhället när de väljer att bryta tystnaden. Syftet för oss är just textens budskap – när ska vi rädda barnen? Därför väljer vi att låta överskottet av pengarna som inkommit går oavkortat till organisationen HOPP.

 

        1. Maria tackar för att du lyfter fram ämnet, Cecilia tycker att ”lyfta täcket” är lite ”fel” uttryck i sammanhanget med tanke på barn som blir utsatta för övergrepp

          1. Ah, såg bara kommentaren från min mobil och där kan jag inte se om den är riktad till mig eller någon annan…

  1. Viktig text som jag önskar att domstolar, beslutsfattare, socialnämnd och alla andra tänkbara skulle läsa och verkligen förstå vad det innebär att ha varit utsatt.
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att det inom kort tillkommer en förändring till det bättre, att det lyssnas på barnen och man inte fortsätter att skydda förövarna!
    ❤️

  2. Jag blir mållös. Ett av fem barn! Det är helt ofattbart. Helt ogreppbart. Tack för att ni delar med er och ger oss en inblick, insikt och kunskap om något jag önskar inte borde existera. Dags att vi alla lyfter blicken än mer. En av fem betyder att jag säkerligen känner någon som drabbats eller någon som har missbrukat någon annans kropp. De vi kan göra är att lyfta ämnet. Att prata om det som göms och hoppas att det hjälper någon eller öppnar ögonen på någon annan. Kram!

  3. Stark slående och fruktansvärt bra text. Jag hoppas att vi lär oss – men det är så svårt att förstå, svårt att ens bara föreställa sig vad som kan hända bakom stängda dörrar – för oss som har haft fantastiska män (och kvinnor också för den delen) runt omkring oss i barndomen. Jag som aldrig har blivit utsatt för något negativt fattar helt enkelt inte…Hur kan detta det hända utan att någon runt om inte känner av det? Ser inte någon vuxen runt omkring att något inte stämmer? Berättar barnen inte till kompisar som berättar vidare? Vilket är det bästa sättet för oss vanliga att reagera rätt, för offret o inte bara anmäla som kanske inte alltid löser situationen. Lär oss! Skicka hundratals varma stöttande kramar!

    1. Om jag lyssnar på min dotter så säger hon att det inte fanns en chans att jag skulle se eller höra något. Barn är extremt lojala och det är ytterst få, om några (enligt undersökningar)som anger en närstående. Barnen berättar inte för kompisar. Barnen berättar inte för någon.

        1. Jag vet inte riktigt, men jag tror att vi måste prata mer om vad som är okej och inte, få barn att förstå var gränsen går för vad man får göra och inte, och att barnen får sätta sina egna gränser hur de vill!(kramar etc). Helt enkelt visa vad som är normalt och rätt, och vad som är fel. Jag berättade inget, men jag frågade mina föräldrar om det var normalt att göra det som en person gjorde mot mig, då förstod de vad som hänt och allt kom fram. Barn är lojala och vet inte vad som är rätt och fel(fullt ut) om vi inte lär dom.

  4. Den här texten ska jag visa mina barn.

    Pratade med mina tonåringar igår kväll faktiskt om sexuella övergrepp. Ett ämne alla skulle behöva prata med sina barn om. Vad som händer just nu med tystnadskulturen och att man kan inte luta sig tillbaka och tro att det är över nu, utan att det är en pågående kamp hela tiden.

    Tack för ert mod ❤️

  5. Just det vidriga i att när man väl vågar berätta inte blir trodd utan får höra massa sjuka kommentarer…. Förövaren bara fortsätter med nästa offer. Den som förgriper sig på en fyraåring lär inte plötsligt sluta med det, speciellt inte om man inte åker dit för det. Jag håller med om att det är dags att vi ser och hör BARNEN!! sluta skydda förövarna och bryt tystnaden.

    Kram till er!

  6. Gråter, mår så illa och är berörd ända in i själen. Finns ingenting korrekt att skriva. Men jävla äckliga as till vuxna som förstör barn. Stackars, stackars barn! 💔

  7. Det gör ont i hela mig. Blir så förbannad, INGET barn ska behöva uppleva något sånt här. Ska starta en kampanj på min förskola så att alla lär sig att de har rätt till sin egen kropp!!

  8. Blir ledsen ända in i själen, tårarna rinner och samtidigt känner jag en sådan ilska och frustration över dessa fruktansvärda vuxna människor som skadar och gör illa barn. Jag sätter inte min tilltro till rättsväsendet utan förlitar mig på universums stora kraft. What goes around, comes around. Förr eller senare så slår karma till.

  9. Jag kan inte ta in texten, värjer mig för den smärta som växer inom mig. Smärtan blir till ilska, faan , faan alla dessa människor som utnyttjar barn. Och socialtjänstlagen och samhället att VI inte kan bättre än så här. Att vi 2019 inte förmår att gör livet bättre för alla de barn som växer upp under dessa förhållanden. Fy faaaan. Och alla förövare era sketna idioter som inte kan och förstår bättre.
    Och alla som håller tyst och skyddar förövare….som vet men som väljer att titta bort. Fina Mona med dotter och familj ni är så oerhört fantastiska ❤️. Det är modigt och gripande att ni båda delar med er Tack. Någonstans där ute har er öppenhet hjälpt ett barn och ett till, jag måste våga tro på förändring. Tack till er båda ❤️

  10. Så gripande och stark text att läsa, det vänder sig i magen samtidigt som tårarna stiger i ögonen. Det måste till lagändringar och det NU. Hur ska barn våga öppna sig och berätta, om de ser att andra inte blir betrodda? 😢

  11. Kära Mona, det här är helt förjävligt. Jag går sönder inombords och har på många sätt förlorat hoppet om människor, särskilt vissa män. Det är så förfärligt, att han har utsatt det finaste du har, ditt barn, din dotter – för detta utstuderat vidriga. Stor kram till er båda och all kraft för att orka fortsätta ett liv som åtminstone är fritt från hans övergrepp rent fysiskt, även om de psykiska spåren alltid kommer vara kvar.

    1. Det är även hans dotter och borde vara det finaste han vet. Istället har han utsatt henne för detta. Man förstår inte hur någon kan göra sitt barn, ett barn, så illa. Saknar ord.
      Tack för att du berättar.

  12. Aldrig nånsin ska han få vinna. Vi backar dig Mona och 27 åringen i varje steg och varje andetag. Vi finns här för er. Känn vårt stöd. Tillsammans är vi starka och han bara en liten lort. Tillsammans visar vi omvärlden att vi aldrig någonsin kommer att acceptera det som hänt och oavsett dom eller inte så bär förövaren skulden. Massa kärlek och styrka till er modiga och fantastiska kvinnor som du Mona och 27 är!!

  13. Det ni har råkat ut för är så fruktansvärt och har så oerhört svårt att ta det till mig. Känner att jag värjer mig och inte kan ta till mig att var 5:e barn råkar ut för detta, hur är det möjligt??? Det innebär ju att någon av alla barn jag känt o känner har råkat ut för detta! Vem??? Hur har det blivit så här? Har det alltid funnits pedofiler o andra perversa människor?
    Önskar dig o din familj allt gott. 💞💞

  14. Stor varm kram till dig och din dotter💕Blir så oerhört tagen av denna text, precis som första gången du publicerade vad den närstående hade utsatt er dotter för. Backar er till fullo❤️

  15. Stort av er båda att stå kvar när stormen viner!! Inte alla som orkar dra
    hela lasset i mål..🤔 håller på er!!!😍

  16. Fruktansvärt är det och jag kan bara tro och hoppas att människorna runt barnen gör sitt yttersta för att se, vi är alla människor och vi gör så gott vi kan❤️ Jag backar er alla dagar i veckan, en slant är det minsta jag kan göra.

  17. Hej Mona!
    Jag har nog läst och följt din blogg i 9år och aldrig kommenterat.
    Igår pratade jag med min kusin el som jag kallar henne ”syrran” Anna (som jobbar på synoptik). Hon var med dig/er till Peru. Nu vill jag säga nåt och det är:
    DU ÄR FANTASTISK!
    Jag förstår med egen erfarenhet att det krävs sånt jäkla mod, jävlaranamma, dipp ner, hiss upp, ner igen och sån STOR ilska och beslutsamhet att driva vidare som du/ni gör.
    STOR KRAM!

  18. Mår så dåligt när jag läser om allt detta!
    Står inte ut med ens tanken att barn drabbas!
    En verklighet som man inte önskar någon skulle behöva uppleva. Tyvärr är det just er verklighet och mångas andras!
    All styrka till er!

  19. Mona du och din dotter är så starka vi vet hur det gått till och att rättsväsendet är helt åt h…..
    Skadeståndet är ett skämt och vi är många som samlat för alla våra döttrar fruar anhöriga som kan drabbas av samma sak som ni gått igenom.
    Han är ett avskum som vet han gjort vi säger Karma KARMA!!!!
    Du står upp för din dotter och de skador som hon har borde inget barn få drabbas av.
    Tusen kramar till Er som familj❤️❤️❤️

  20. Svenskt manssamhälle, år 2019:
    Våldtäktsman våldtar kvinna. Döms ej i domstol (väldigt låg risk). Våldtäktsmannen motanmäler kvinnan för ”falsk tillvitelse” eller förtal, som i Cissi Wallins fall. Kvinnan döms. Våldtäktsmannen får skadestånd av sitt offer.

    Pedofilpappa våldtar dotter/son. Döms ej i domstol. Pedofilpappan motanmäler mamman för ”förtal”. Pedofilpappan får skadestånd.

    Dessa förbannade ynkryggar till män som inte vågar stå för vad de har gjort eller ta några som helst konsekvenser av sitt eget handlande. De motanmäler och får ofta ersättning från sina OFFER.

    /Hälsar så jävla trött på detta skitsamhälle

  21. Svenskt manssamhälle, år 2019

    Pappa misshandlar/våldtar barn och/eller deras mor. Skilsmässa/separation och modern vägrar lämna ut barnen till pappan, då barnen är paralyserade av skräck inför att möta/bo hos sin pappa. Domstolen dömer modern till svindyra böter för att hon ”förstör” pappans umgänge för barnen. Lämnar hon inte inte ut barnen till pappan, beslutar domstolen till slut att vårdnaden skall övergå till pappan och barnen hindras kontakt med mamman, då de enligt samhället måste avprogrammeras från moderns ”hjärntvätt”. Ofta anlitas polisen för att, utan moderns eller barnens vetskap, åka och hämta barnen på förskola/skola för att föra över dem till pappan och barnen får ofta inte se sin moder igen.

    Tror ni att det är fiktion? Nej, detta sker i Sverige år 2019.

  22. Så underbart att se att du står upp för din dotter, Mona. <3
    Önskar att alla kvinnor vore Lejon-mammor som du. Stay strong. Det är ALLTID våldtäktsmän, kvinnomisshandlare och pedofiler som ljuger och nekar till vad de har gjort. De har alla skäl att göra det, vilket deras offer inte har. Hälsa din dotter att vi är många som beundrar hennes (och ditt) mod.

    1. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/vmgKJw/ljog-om-incest-kravs-pa-en-halv-miljon

      https://www.expressen.se/halsoliv/manskligt/jag-insag-att-mamma-var-psykiskt-sjuk/

      https://www.aftonbladet.se/relationer/a/oRKKjR/sa-overlevde-jag-att-pappa-valdtog-mig

      Du förstår, det finns OLIKA män och kvinnor

      https://www.norran.se/nyheter/blaljus/kvinnan-ljog-om-anmald-misshandel-ett-enormt-lidande/?auth=false

      Fall 2
      1992, Umeå. Pappa dömd till tio års fängelse för grov våldtäkt, våldtäkt och otukt med barn på sin dotter från att hon var nio år. När dottern var 18 anmälde hon pappan.
      Elva dagar efter rättegången anmälde dottern ett ritualmord och ytterligare ett stort antal våldtäkter under flera år. Hon pekade ut läkare och politiker. Hennes trovärdighet brakade samman. Nära ett år senare fick pappan resning
      Slut citat Sydsvenskan

      https://www.sydsvenskan.se/2007-01-08/elva-man-har-friats-efter-resning

  23. Mona du skriver så himla bra, går inte att sluta läsa. Det va en god vän som delade en länk till din blogg och nu kommer jag att fortsätta följa dig.
    Det värsta är att det är sanningen du skriver, att det sker i en sån upplyst tid som är vi är i. Fy fan rent ut sagt, de männen skulle kastreras 😢😭😰
    Kram till er ❤️

  24. Som om detta inte vore nog i manssamhället Sverige år 2019.
    Miljontals och åter miljontals kronor, betalas av oss skattebetalare (staten) till brottslingar (män) som suttit häktade för brott de misstänks ha begått men inte blivit åtalade/dömda för. I de fall där deras offer är kvinnor och barn (våldtäkt, kvinnomisshandel, pedofili) blir de sällan åtalade eller dömda och anses då ha suttit olaga frihetsberövade. Det innebär att de har rätt till ersättning av staten, belopp som varje år uppgår till uppemot 50-60 miljoner kronor.

    En annan ”trend” i manssamhället år 2019 är advokater och jurister som satt i system att granska så kallade ”oskyldig dömda” (män). Enklast är naturligtvis att granska och ifrågasätta domar, där män är dömda för brott mot kvinnor och barn. När de lyckats med detta, dvs lyckats fria en ”oskyldigt dömd” (man) så utgår enorma skadestånd från staten (oss skattebetalare), som en ersättning för att mannen suttit fängslad för brott de plötsligt anser att han inte begått. Advokatkåren tar en del av den enorma kakan, naturligtvis.

  25. Vad skall man skriva? helt tagen, ett av fem barn, helt fruktansvärt sjukt. I tänkt de sk pappor som utsätter sina barn, de är i första hand inte pappa, utan en sjuk idiot som förstör så mycket, gör så illa. Hur lyfts detta upp, högst upp så det blir en förändring snabbt??

  26. Väldigt gripande text. Beskriven med djup och innerlighet och kan innefatta all form av våld och kränkningar gentemot barn. Tack Mona💖

  27. Jag tror på din dotter! Jag skulle gjort samma sak som du! Så glad att se att insamlingen täcker kostnaderna. Må karljäveln brinna!!

  28. Jag beklagar så mycket att det inte blev upprättelse för din dotter, och att du nu fått denna domen.
    Jag fick en fällande dom mot min pappa när jag va 26 år, är idag 31… blev liksom din dotter utsatt som barn. anmälan lades ned för min del när jag va liten men togs upp på nytt igen då han häktades för nya, pågående övergrepp på min då 5 åriga syster. Det är fint att din dotter vill hjälpa andra och föreläsa. Jag jobbar på http://www.atsub.se och är mycket ute och föreläser. All styrka till dig och dottern, ni kommer gå starka ur det här… ni har många som tror på er!!!

  29. Alla har verkligen inte rätt till en andra chans! Det gäller inte pedofiler. Varför ska de ha en andra chans, när de utsatta barnen inte får det? De barnen får inte en chans att bli ett outsatt barn igen!!

  30. Har läst texten flera gånger om. Så svårt att ta in. Förjävligt rent ut sagt. 1 av 5 barn i varje skolklass. Jag kan inte ta in det. Hur många av de barnen jag har jobbat med på skolan är/har varit utsatt? Går igenom barn efter barn i huvet, men kan inte se att de skulle vara utsatta. Samtidigt stämmer ju statistiken. 1 av 5 barn. Jag har sannolikt missat att flera barn är utsatta. Hemska tanke!

  31. Älskade fina Mona, jag gråter så mkt inombords. Jag är ledsen att jag inte var där för dig när du kanske behövde alla vänner omkring dig för att hålla handen.
    Jag vet liksom inte vad jag ska skriva mer än att jag är så tacksam för din kamp och jävlar anama, allt med kärlek till din dotter.
    Jag ringer dig när du är hemma och har tid att prata.
    Massor med kärlek <3

  32. Jag läste nyss inlägget där du berättade om det inträffade och jag såg att många tyckte att man inte skulle skydda förövaren och att det var bra att hänga ut honom. Skulle du tycka att det är rätt att berätta för omvärlden om förövarna är två bröder på 14 och 17 år och som förgripit sig upprepade ggr på sin 8-9 åriga bonussyster under ett års tid?

    1. I mitt allra första inlägg så var jag av den tron att hans andra barn skulle skyddas då jag inte ville att de skulle få problem i skolan. Nu, så här några år senare har jag ändrat min åsikt. Det är ju aldrig barns fel och råkar man ha en närstående som är pedofil så får i så fall andra närstående till barnen kliva in och skydda dem. Att jag skriver ”närstående” beror på att om jag skriver vem jag pratar om i mitt fall så kanske idioten anmäler mig igen. Rättegången mot mig tog extremt hårt på min dotter.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..