När man håller sig hemifrån

Well, maken är ju förkyld och …. odräglig … så jag har hållit mig hemifrån större delen av helgen, hehe.

Igår började jag söndagen med frukost på Wilmer. Hade en långväga läsare som var i huvudstaden och hälsade på.

IMG_4340
Malin (till höger …varför heter ALLA Malin?!) har läst mig i minst tio år men vi har aldrig träffats förut. Hon övertalade sin stackars man Joakim att hänga med och träffa mig. Älskar för övrigt när ni läsare gör så: tjatar på maken för att träffa en okänd bloggare. Det var verkligen supertrevligt. Jessica kom också förbi. Vi blev sittande i några timmar och när vi sa hejdå och var på väg ut genom dörren kom en annan Malin (!) i mitt liv så jag gick tillbaka och fikade ett par timmar till. 
IMG_4347
På vägen hem åkte jag förbi mitt gamla hus och fikade med Anna. 
IMG_4346
Ena sonen fyllde år i helgen och hon hade haft 16 barn på kalas dagen före. Tack gode Gud för att den tiden är förbi!

Jag minns att jag i början av mitt moderskap verkligen tyckte illa om de mammor som ordnade kalas på McDonalds för sina barn. Tyckte det var höjden av lathet och oengagemang. Tre-fyra år senare kan jag ju säga att jag hade en helt annan åsikt.

Hade förresten nyligen en diskussion om det här med kalas. Jag har oerhört svårt för det där med exkludering. När man lägger kalasinbjudningar på några utvalda hyllor på förskolan/skolan. Den jag diskuterade med tyckte att jag var ut och hojade och menade att hennes barn har rätt att bjuda vilka hon vill. Ja, det kan man ju kanske tycka men då får man skicka inbjudningarna utanför skolans omsorg.

Vad tycker ni?

  1. Keiju skriver:

    Jag VET personligen hur det känns att inte bli bjuden på kalas. Vet hur jävla (ursäkta ordvalet) ledsen man blev när man inte fick en lapp av den som bjöd de gånger det förekom i skolan för ja det hände. Det är visserligen över 25 år sedan nu men tro mig när jag säger sånt försvinner inte, man lär sig hantera besvikelsen.
    De behövde inte tala om för mig att jag inte var värd att umgås med jag förstod att jag inte var önskvärd där ändå när det smusslades med inbjudningar. ”Jag skulle gärna bjudit alla tjejerna men jag får inte för mamma o pappa” sedan var alla andra tjejer inbjudna utom jag.

    1. Blir så inihelvete upprörd när jag hör sånt där. Det sitter ju kvar resten av livet. Antar jag. Jag hade andra tråkiga minnen med kalas: var tvungen att tacka nej för att vi inte hade råd med present och fick ofta ljuga om att jag var sjuk, eller nåt annat hittepå.

  2. Jenny skriver:

    Oxå väldigt glad att den tiden är över.
    Verkligen HATADE när det var kalasdags 🙁
    Här på landsbygden (i en väldigt liten skola) så säger till och med lärarna det vid terminsstart (och även på förskolan), att det är inte ok att dela ut kalasinbjudningar i skolan om inte alla är bjudna. Vill en bara ha några få på sitt kalas får dessa inbjudningar gå ut via annan kanal. Jättebra och självklart tycker jag!

  3. Den värsta historia jag har hört när det gäller kalasinbjudningar berättade en tidigare kollega inom förskolan. Alla barn utom ett på förskolan blev bjudna på ett kalas (av ett barn på samma förskola). Kalaset var en vanlig vardag och barnet som hade kalaset bodde granne med förskolan. Ett enda barn exkluderade och var ensam kvar med personalen.
    Som lärare låter jag aldrig barn dela ut inbjudningar i skolan om inte alla barn i klassen är bjudna. Men det är svårt att hålla undan problemet, för även om inte alla är bjudna så pratar ju ändå barn om kalas de ska på osv.

    1. M skriver:

      Fy vad hemskt. Hur kan man göra så?!

  4. Erica skriver:

    I båda mina barns klasser var det alltid så att man bjöd hela klassen eller alla tjejer eller alla killar. I dotterns klass var det dock väldigt få killar så det blev oftast hela klassen.
    Ganska många år valde de flesta att ha kalas flera ihop. Det snackades långt innan vilka som skulle ha ihop så att alla var med någonstans. En gång körde vi hemmakalas med hela dotterns klass och de var tre tjejer som firade ihop. Alla barn kom hem till oss och fick leka lite i trädgården samt äta korv, köttbullar och pommes. Tjejerna hade varsin sopsäck att lägga presenter i så de hade koll på sina paket. Sedan gick vi bort till nästa tjej. Där lekte de lite annat i trädgården och det sjöngs och åt cupcakes. På vägen till tredje tjejen var det tipspromenad och väl hos henne var det disco och snacks. Sååå lyckat kalas.

    Vi hade även en simbassäng en gång (En lite mindre så det var ingen sån stor där det är svindyrt med kalas) och köpte med pizza till alla. Det var flera i klassen som körde likadant kalas sen så det var poppis.

  5. Min äldsta dotter var den enda som blev exkluderad vid ett kalas i 9-års åldern. Hon är snart 26 och minns det än vilket säger en del enligt mig. 🙁

    1. Fy fan säger jag. Det är precis d e t jag menar. Jävla oansvariga skitföräldrar!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..