Psykisk ohälsa och tablettmissbruk

Jag har ett par vänner med en son som inte mår jättebra. Han är tablettmissbrukare sedan flera år och har gått igenom ett antal psykoser.

Han gör allt från att slå sönder sin lägenhet, nästan hoppat från broar runt om i Stockholm men blivit hindrad av polisen eller förbipasserande. Han blir intagen på psyk var och varannan månad, men släpps ut efter ett dygn.

Föräldrarna är desperata. Sonen är över 18 och de har således ingen som helst makt eller inflytande. Senaste händelsen var att han blev tvångsintagen då man ansåg att han var en fara för allmänheten och sig själv. Dagen efter släpptes han. Trots att han gett sig på personal, bankat sitt eget huvud i väggen och en himla massa andra saker, så ansåg de honom kapabel att klara sig på egen hand.

Han får inte komma in på behandlingshem förrän han är ”ren” men klarar inte av att bli det. Han försöker men efter ett par dagar åker han ner till ”plattan” på Sergels Torg, eller ut till nån förort och köper tabletter, sen är karusellen igång igen. Han har svår ångest och vill inte leva men klarar inte att ta livet av sig. Har bränt sönder halva kroppen med cigaretter och skadar sig på alla möjliga andra sätt.

Vad i helskotta ska man göra för att han ska få den vård han behöver?

  1. Förut fanns iaf de stora mentalsjukhusen….kanske inte alltid det bästa men patienterna hade iaf personal omkring sig dygnet runt
    Sen såg politikerna en chans att spara pengar…..mentalsjukhusen stängdes för nu skulle minsann människor med psykisk ohälsa klara eget boende. Mmmm…..de flesta klarade inte alls. De som inte tog livet av sig blev vår första stora grupp hemlösa i modern tid
    Men det blev tjusiga bostadsrätter av de maffiga mentalsjukhusen i landet

  2. Tyvärr finns det inte så mycket att göra Psykiatrireformen är ett totalt misslyckande och har kostat ofantligt många människor lidande. Människor med missbruk i kombination med psykisk ohälsan (en väldigt vanlig kombination) hamnar mellan två stolar. Psykvården agerar inte om personen har ett missbruk och beroendemottagningen ger endast vård till de som vill ha vård. Det här med att vilja ha vård blir svårt om man samtidigt mår väldigt dåligt och tabletter eller annan substans är det enda som hjälper för stunden.

    Psykiatein skulle behöva byggas upp på nytt vilket tyvärr aldrig kommer att ske.

  3. Går det inte på något sätt, vid sådana här fall, få personen omyndigförklarad och på så sätt kunna få honom till rätt instans för att få hjälp? 🤔
    Så fruktansvärt för föräldrarna att maktlöst måsta se sitt barn fara så illa 😢💔

  4. Vi har haft ungefär samma situation här. Det är hemskt. Det finns inget vi kan göra, mera än att stå på pass dygnet om.
    När polisen bryter sig in i lägenheten och kör till psyk, väl där så klappar de på axeln och säger ”du var ju bara lite ledsen, du tänker väl inte ta livet av dig om du får åka hem?” och sen ut bara. Ihopsydd på handlederna.
    Nu är det lite stabilare, långt ifrån bra, men det finns ett försiktigt hopp om bättring.

  5. Åh alltså det gör så ont i hjärtat att läsa detta. Såg demonstrationen på nyheterna här i veckan också. Fy att hamna mellan stolarna på detta sätt, ingen tar riktigt ansvar. Är så vidrigt hur dessa stackars människor blir behandlade. Dom behöver verkligen all vård som dom kan få.

  6. Det är ett helsike, milt sagt. Vården bygger på frivillighet och vuxenpsykiatrin (iaf här) säger att personen måste vara drogfri i tre månader innan de kan få hjälp, men de mår så dåligt och får ingen hjälp, så då är det drogerna som hjälper. En ond cirkel. Vad jag har förstått, kan inte öppenpsykiatrin styra det med drogfrihet i tre månader, men de gör det likt förbannat. Jädra helvete är det.
    Annars är det Lpt, gissar att det är det sonen haft. Du kan läsa mer här om Lpt och Lvm-vårdv: https://www.marimekko.com/eu_en/accessories/shoes/marka-mini-unikko-sneakers-green-light-pink-brown-047000-638

  7. Men vad är det för korkat system. Tyvärr vet jag av erfarenhet att det är typ så det ofta funkar. Man åker ju till behandlingshemmet för att klara av att bli ren. Men man brukar ju åka in på avgiftning först och sen vidare direkt på behandling. Klarar man av att bli ren själv så kommer dom förmodligen inte tycka man behöver behandling. Vi lyckades få igenom ett LVM till slut på mitt ex. Massor av orosanmälningar och möten med narkotikaenheten. Han hamnade på LVM i 6 månader. Tyvärr började han missbruka direkt när han kom hem

  8. Om man gör en anmälan till socialtjänsten och han säger nej till frivillig placering kan de ta ett lvm. Avgiftningen sker då inom hälso och sjukvård innan placering. Finns regler att följa för socialtjänsten,om han vägrar frivillig vård.
    Läs här: https://lagen.nu/1988:870

  9. Orosanmälning på orosanmälning. Vi har gått igenom samma sak här. Även om personen i fråga själv ville till behandling fick han ingen. H*n har varit på otaligt många behandlingshem som tidigare inte funkat men nu ville h*an verkligen. Soc erbjöd dagvårdsbehandling vilket inte funkade, vilket tillslut ledde till behandling. Men som sagt. Det krävs massor av orosanmälningar. Du kan själv göra en anonym anmälan.
    Tillslut bad tom min släkting att vi runt i kring skulle orosanmäla för det är den enda som kan leda nån vart. Det är tröstlöst när man inte får hjälp. Och i grund och botten, för att det verkligen ska hjälpa, måste personen i fråga själv vilja det. Hoppas det går bra för honom.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..