När man har närt en bandit vid sin barm

I december åkte jag och mina döttrar till London. Vi tre har aldrig tidigare gjort något tillsammans under en ”längre” tid och båda två ville så gärna åka just dit.

Åker man till London så är det svårt att låta bli att shoppa. I synnerhet om det dessutom är rea. Jag och 27-åringen har inte jättelika smak men på ett ställe föll vi båda två för en jack-kavaj som var sjukt snygg. Svart med invävt glitter. Ser dyr ut men var billig som attan. Frid och fröjd.

Kommer hem, hänger upp allt jag har köpt men just kavajen använder jag inte eftersom 27-åringen har sin varje dag och då vi träffas i princip varenda dag så skulle det se aningen töntigt ut.

Jag glömmer av min men efter nån månad ska jag iväg på nån grej och kom på att jag kanske skulle ta på mig den. Om inte annat så vore det ju kul att få använda den ”så här en månad efter att man köpt den”. Letar. Överallt. Hittar inte. Tokborta. Stressad och tar nåt annat. Glömmer bort den. 

Det går ett par veckor och så plötsligt en dag står jag i hallen och ska ta på mig gå-ut-med-Nisse-jackan (ja, det är fejkpälsar). Ser något vit/svart som tittar fram på samma ställe som jag hänger hundjackan varje dag. 

Tänker först att jag måste vara helt jäkla förvirrad. Detta trots att jag letat igenom hallkläderna femtusen gånger. Tar på mig jackan och råkar stoppa händerna i fickan. 

… och upptäcker då vem som har varit tjuven. Los talibanos. Jag äter nämligen inte tuggummi och även om maken gör det så betvivlar jag att han skulle sätta på sig en glittrig kavaj. Talibanen brukar dessutom använda mina kläder … men vara duktig på att fråga först. Jag har dessutom en regel när det gäller henne: hon får gärna låna mina saker men a) jag vill vara den första att använda nya grejer b) man frågar om lov

”Förlåt men det var ju så länge sen du köpte den och jag kunde inte vänta längre. Trodde inte du skulle märka nåt.” Jefla unge. 

Den må se jefligt tråkig ut på bild men sa*an i gatan så många komplimanger jag får för den. Glittret är precis lagom utan att vara too much.

Det vore kul om det kunde bli vår snart.