Att ta bort stygn

För ett par veckor sedan kastrerades ju Nisse och i veckan var det dags att ta bort stygnen. 

IMG_2565
Hans ”konvalescens” har gått jättebra. Fick tips från någon av er att skita i den hårda plasttratten man fick med, och istället köpa en uppblåsbar ring. 
IMG_2566
Kan säga att den inte på något sätt har suttit i vägen för hans … ähum … dagliga leverne. Nu var det som sagt dags att ta bort stygnen och thank you Lord för att jag inte behövde följa med in i behandlingsrummet. Satt i godan ro i väntrummet när jag plötsligt hör att somliga börjar skälla.

Det går några sekunder sen stegras det och jag inser att Nisse förvandlas till Hulken där inne. Han är fullkomligt jävla vansinnig och jag reser på mig och vill gå dit, men hejdar mig. Hör hur veterinären säger: ”Nisse gubben, nu är det bara ett stygn kvar.” Nisse skäller men sen hör jag hur han springer som en dåre i korridoren och strax efter blir han synlig i väntrummet där han hoppar två meter i luften rakt upp i min famn.

IMG_2938
En minut efteråt kommer personalen och ger honom godis och då har han plötsligt glömt precis allt!😂

Fifasen, det var nog en värre pärs för mig än för honom. Jösses så jäkla blödig man blir med djur. Jag var grinfärdig när jag satt där och lyssnade.

  1. Anne R skriver:

    Läser i kapp lite här. Stackars Nisse.
    Vi är ju hundägare också sen i somras. En 5 årig olde english bulldog som vi lärde känna vid midsommar. Hon har en historia av misshandel eller något annat läskigt och när hon löpte mådde hon inte alls bra. Livrädd för min man som hon precis börjat bonda med, hoppade för minsta lilla ljud osv. Så vi bestämde för att kastrera henne för att hon ska slippa hormonerna.
    Måndag förra veckan skulle detta ske. Mitt i operationen ringer veterinären och säger att de hittat något mycket märkligt i hennes mage. Tarmpaketet, livmodern, äggstocken, urinblåsan och bukspottskörteln hade vuxit i hop i en boll. Någon gång har hon haft en inflammation i buken som orsakat detta. Så kastreringen blev dubbelt så dyr, men vi har nu förhoppningsvis en frisk hund.
    När jag kom tillbaka till vetten för att hämta henne hörde jag en hund vråla av skräck. Kände direkt att det var min vovve. Usch, så jobbigt det var att höra. När formaliteterna var klara så hämtade de hunden. När hon såg mig kom hon fram och bara la sig på mina fötter. Helt utmattad. Stackarn.
    Två dagar var hon däckad. Sen blev hon en helt ny hund.
    Som jag önskar hundar kunde tala. Vi hade inte en aning om denna smärta hon måste gått omkring med. Mitt hjärta brister när jag tänker på det.

    1. Fy satan vad hemskt, stackars, stackars henne. Jäkla tur att hon är hos er nu.

  2. Bodil skriver:

    Ringde chefen en gång för ett flertal år sedan. Skulle jobbat fredag kväll men sjukskrev mig för ”sjukt marsvin”. Inte populärt. Tjänstledig utan lön, stort löneavdrag.
    Samma marsvin; akut till veterinär på lördagen, 15 mil bort. Kostnad: 2000:- , so what. En veterinär som aldrig upplevt något sådant jourfall tidigare.
    Marsvinet dog.
    Men jag hade gjort om detsamma idag.

  3. Maria skriver:

    Stackars Nisse, min lille kille blev kastrerad häromdagen men har en stor tratt på sig (som för övrigt blev fylld med yoghurt och musli idag).
    Var köpte du ringen till Nisse och hur länge behövde han gå med den?
    Min kille är sydd med stygn som försvinner efter ett tag så jag slipper återbesök. Hälsa Nisse=)

    1. M skriver:

      De flesta djuraffärer och en del veterinärmottagningar. Ring och fråga 🙂

  4. Maria skriver:

    Tycka vad man vill om kastrering, men att välja att göra det och sedan inte vara med hela vägen tycker jag inte känns rätt.

    1. Malin skriver:

      Hur tänker du nu?

    1. Sorry darling men jag är inte en sämre matte för att jag, ombedd, satt i väntrummet. Trust me. Kan kanske förklaras med att veterinären sa att ibland bör man stanna i väntrummet eftersom det hela är en värre upplevelse för mig som matte än för hunden.

  5. Angel skriver:

    Jag är inte heller tuff när mina pälsklingar har ont. Min ena katt åkte på akut urinvägsinfektion i fredags. Det tog mig halva förmiddagen att hitta en veterinär som kunde ta emot honom och som jag kunde ta mig till utan att behöva ta två tåg och två bussar enkel resa. Tills slut fick jag tag i en men dom hade bara en tid som jag inte skulle hinna till med buss. Så jag fick ringa in min stackars mamma som chaufför. Tur det var motorväg större delen av vägen så man kunde ligga på gasen 😉

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..