Lugn och fin

De två första veckorna i januari är de lugnaste på hela året för oss som jobbar med försäljning. Egentligen är det då man ska passa på att dra utomlands men för min del så har den möjligheten varit obefintlig under många, många år då vi alltid har varit mitt uppe i förberedelserna inför Formex-mässan som går av stapeln i januari.

Det har liksom suttit i ryggraden: vi börjar förbereda redan ett par veckor innan jul, bränner av julen och sen kör vi stenhårt med Formex och veckan efter den har det varit raka vägen till Norge för motsvarande mässa. Sen gör vi samma sak i augusti. År ut och år in. Så sjukt skönt att vi har lagt av med det men som sagt, efter alla år sitter rutinerna i ryggraden så det känns oerhört konstigt att inte ha ett skit att göra.

Å andra sidan får man passa på att göra andra saker, som att rensa i källaren och fixa en massa andra grejer man sällan eller aldrig hinner med. 

IMG_1844
Igår åt jag en sen lunch på Wilmer Kaffebar. Deras avokadomacka är to die for men även om jag är där 5-6 dagar i veckan så äter jag den sällan då jag inte vill tröttna på den.

Efter lunchen åkte jag till en av Stockholms plastikkirurgikliniker för att hämta upp min gamla granne, Maria. För nåt år sedan gjorde hon ett armlyft. Opererade bort gäddhänget alltså. Det blev lite komplikationer och nu skulle de göra en korrigering av det. 

IMG_1853
När hon skulle klä på sig upptäckte vi att det började störtblöda.
IMG_1854
Vi fick gå ut i korridoren och be en sköterska hjälpa oss. Det verkligen rann blod ner på golvet. Tur att man inte är särskilt känslig.
IMG_1856
Sköterskan fick lägga om bandaget, sen skjutsade jag hem patienten.
IMG_1857
Jag hade med mig en tredje person, som inte varit hos Maria förut. Vi gick husesyn med henne och jag passade på att fota husets döttrars prishyllor. Eller ja, två av hyllorna. Liksom talibanen så tävlingsdansar dom. Det behöver knappast sägas att dom är sjukt duktiga!

Nån timme senare satt jag i bilen igen för att åka och hämta Mirka. Idag ska hon göra en stor bukplastikoperation och då hennes tilltänkta chaufför fick förhinder så ryckte jag in. Det vankades snöstorm här så vi bestämde att hon skulle sova över hos oss eftersom det skulle bli smidigast att köra henne hemifrån mig till Akademikliniken nu på förmiddagen. Hon bor ju 8 mil från Stockholm och jag ville inte riskera att köra i diket, eller nåt … dessutom ska jag till Frans-Linda för påfyllning av eyeliner och då droppar jag Mirka på vägen till henne eftersom Linda håller till i närheten av Akademikliniken. Två flugor i en smäll.

Mirka är för övrigt SJUKT nervös. Hon lider av diastas så det är ingen ”vanlig” skönhetsoperation. På fredag hämtar jag henne och kör henne hem.

… sa jag att hon har tretton (!) barn?!

LOADING..