Det här med att vara en förälder som bryr sig

Jag har ett par vänner. I familjen finns en massa barn. Bl a en dotter. Hon är myndig. Mamman är styvmamma och har funnits i styvdotterns liv sedan flickan var blöjbarn. Typ.

Familjen är skötsam. Normal. Åren går. Sedan ett par år tillbaka är dottern tablettmissbrukare. Rejält nere i träsket. Gör sig illa. Åker in och ut på akuten och på olika avgiftningsinstanser.

Nu till problemet. Pappan är extremt engagerad. Det är till honom dottern ringer till. Den biologiska mamman lyser med sin frånvaro.

Styvmodern ställer också upp i vått och torrt men nu börjar hon bli trött. Bortsett från att den biologiska mammans tillkortakommanden så är den välvillige och omtänksamme pappan ett problem. Varje gång dottern ringer, oavsett tid på dygnet, står han givakt. Han skjutsar, hämtar, ställer upp in absurdum. Säger aldrig nej. Mår svindåligt men k a n inte säga nej till sin dotter. Förståeligt.

När ett par år av det här har pågått kommer jag in i deras liv. Just nu är det illa. Väldigt illa. Det är fortfarande ”bara” ett tablettmissbruk, men hon är långt nere i skiten. Jag är av den mening att man måste sätta ner foten rejält. Sätta gränser. Problemet är att jag inte varit i samma situation så det är ju jefligt lätt att sitta här och tycka men jag vill tro att så länge pappan inte blir tuffare (det ska tilläggas att dottern lyssnar på honom) så möjliggör han dotterns fortsatta missbruk. Eller är jag ute och hojar här?

Allt är ett moment 22: för att hon ska få adekvat hjälp måste hon vara ”ren” och det klarar hon inte. Hon lägger in sig frivilligt .. och drar. Hon tvångsintas och ställer till sånt liv att de är tvungna att låta henne gå. Så har det varit det senaste året och det eskalerar.

Har någon av er erfarenhet av det här? Min plan är att sätta mig med pappan och försöka få honom att förstå att han m å s t e ställa krav. Jag tror ingen utomstående har tagit tag i honom på allvar och även om han har hört det jag ska säga hundra gånger av sin fru så kanske han lyssnar på en utomstående. Jag vill mena att hela familjen är medberoende och det här förstör oerhört mycket i deras liv. Han är världens vettigaste men det här äter upp honom totalt.

Och frun.

  1. Jag jobbar som socialsekreterare i en mellanstor kommun på en Beroendeenhet med gruppen unga vuxna (18-25 år). Jag gissar på att familjen redan varit i kontakt med socialtjänsten? Spontant tänker jag att pappa och styvmamma behöver anhörigstöd. Det brukar finnas grupper för det och det optimala vore en grupp för föräldrar till just den målgruppen. Att få höra andra föräldrars upplevelser och få verktyg för hur man ska hantera sitt barn.
    När det gäller dottern så vet jag inte vilka insatser hon har fått. Men hade hon bott i min kommun så hade hon troligtvis fått LVM (lagen om vård av missbrukare) vid det här laget. Det är viktigt att ni hela tiden ligger på Socialtjänsten med orosanmälningar, vilket även du kan göra. Socialtjänstlagen är ju en frivillighetslag och tackar tjejen nej och inte vill ha med socialtjänsten att göra så är det, som sagt, viktigt att ligga på ändå så att socialtjänsten kan samla så mycket information som möjligt för att ansöka om LVM (tvångsvård). Den kommer hon nämligen inte ur hur mycket hon än gör sig omöjlig.

    1. Tack för input. Soc är involverade, hon har varit tvångsintagen flera gånger men blir till slut utsläppt. Hon får hjälp men inte så länge hon är påverkad, vilket hon är hela tiden eftersom hon inte klarar att ta sig ur det.

      Men du, är jag helt ute när jag (och frun) tycker att man måste få pappan att förstå att, han när han ställer upp dygnet runt (vilket tär sönder honom) så är inte det den bästa vägen, eller har jag tittat för mycket på Dr Phil?

      1. Nej, det stämmer. Man behöver sätta hårt mot hårt och ha en klar gränssättning. Allt för att inte möjliggöra missbruket. Släpp inte in henne om hon är påverkad. Ge inga pengar. Ge istället mat/cigg. Skjuta henne inte om det inte är till möten med myndigheter/vårdinstanser. Det mesta ligger ju hos henne själv. Hon måste verkligen vilja bli ren annars spelar det ingen roll hur mycket hjälp hon får.

  2. Dottern tycker nog att tabletterna är viktigare än pappan så om han inte ställer upp spelar nog ingen roll bara hon får ett piller.
    Har du sett Dr Phil kan du ju ställa den frågan jag hört från honom säga många gånger: du har ställt upp många många gånger med din ”hjälp”. Har det hjälpt? Ok, då låter vi proffsen ta över.

  3. Hmmm
    Detta är svårt. Väldigt svårt.
    Att sitta vid sidan av å kunna se vad som händer å vad som blir fel och vilja hjälpa till för att alla ska kunna må bättre.
    Det är en balansgång man måste va försiktig å väga sina ord väl.
    Jag förstår att du vill väl och att du inte gör detta för din egen vinning skull utan för att du med ditt stora hjärta genuint vill hjälpa till.
    När du sätter dig ner å pratar försök ge pappan tid att tänka igenom och känna efter om det ni pratar om , att han får tilllåtelse att landa och tänka igenom å ibland göra sina egna slutsatser. Att prata om hur blir det om du gör så istället vad händer då vad kan bli slutsumman då? Att få pappan att börja tänka utanför sina invanda banor å börja se ett par steg längre i sina beslut.
    För det är så lätt att trampa på och gasa på i sin egen iver att hjälpa att man glömmer bort att ge den man pratar med tid att dra sina egna slutsatser.
    Det är ju så att går man in i ett problem med övertygelsen om att det finns bara en väg ut å det är min kan det bli så galet å vänskapen kan ta en elak vändning. Man kommer så mycket längre med att lirka och få människor att börja tänka om och sätta igång sin egen hjärna.

    Men att mamman sitter i sin hörna å virkar är inte erat problem att lösa utan där handlar det om att förlåta sig själv släppa och gå vidare. Man kan tycka å man kan vilja men inte låta en annan människas val styra över hur man själv mår.

    Jag önskar dig all lycka till å hopas på att ni tillsammans hittar en lösning som kan funka för alla!
    Kram

  4. Medberoende är svårt och i det behöver man stöd. Av vänner eller ändå hellre av proffs. Och som tidigare säger så vill tjejen inte själv så kommer det inte funka hur mycket man som förälder vill. Varit i liknande situation med en anhörig och det slutade väl som tur är. MEN i vårt fall drog vi in all hjälp som kunde tillåta personen att fortsätta. Vi valde tom att plocka hem hen. Men alla vill/har inte den möjligheten. Men det krävs att man förstår att man gör inte barnen en tjänst genom att komma och fixa så fort dom ringer. Medberoende är i sig lika jobbigt många ggr som att missbruka själv. Man gör övergrepp på sig själv för man tycker/känner att man som förälder på något vis misslyckats när ens barn väljer/hannar i nåt sånt. Men har barnet vid vuxen ålder hamnat/valt detta så är det inte något man som förälder har en insyn i. Skillnad när det handlar om barn som bor kvar hemma då har man ju ett annat läge. Jag tycker om du känner att du kan prata med pappan ska göra det. För oavsett vilken reaktion du får så tror jag han behöver att någon utifrån ser problemet. Och sen finns kvar efteråt. Lycka till och hoppas det löser sig i slutändan. 😘

  5. Usch vilken förfärlig situation. Har själv varit med om liknande på väldigt nära håll. Har något frågat tjejen vad hennes drömmar är? Hur hon skulle vilja se sitt liv framöver? Vad hon skulle behöva för hjälp enligt henne för att med stöd av anhöriga ta sig dit? Hur hon skulle behöva hjälp och i vilka situationer det är svårt att inte välja att ta en tablett till?
    Vad det är som hon upplever som värst i sin situation som gör att hon inte klarar det?
    Det är så förfärligt svårt att kunna ge råd utifrån en sådan här situation eftersom det finns så mycket runt omkring som påverkar.
    Det är livet efter en avvänjning man måste bygga upp, det är inte den som är lösningen.
    //Berith

  6. 12-stegsprogrammet kan man gå även som medberoende anhörig. Just för att lära sig hur man ska förhålla sig till den missbrukande och hur man påverkar denna. Det var så för 10 år sen iaf när min kusin/fosterbror missbrukade..

  7. Nej, inte varit i samma situation men jag har plenty med erfarenhet av föräldrar som inte bryr sig. Prova att vara adopterad och ha adoptivföräldrar som endast adopterat dig för att det var så det skulle vara, mamma, pappa och barn. Jag var en statussymbol när de fick hämtat mig.
    Kan inte ge några råd när det gäller flickan mer än att jag håller med om att sätta hårt mot hårt är vad jag hade gjort. Lätt för mig att säga men det är min spontana tanke. ❤

  8. Kan bara säga anhöriggrupp/medberoendegrupp!
    Har själv gått i medberoendegrupp och det var oerhört nyttigt för att få en förståelse för missbruk och medberoende. Pappan behöver få hjälp att se sitt möjliggörande av missbruket men det kan vara nog så viktigt för styvmamman att få hjälp. Jag var tidigare i en liknande situation där jag var så arg och oförstående gentemot flera medberoende anhöriga.

    Vi kan i viss mån hjälpa personer som missbrukar men det är bara de själva som kan förändra någonting. Oavsett vad våra anhöriga väljer att göra så har vi som står runtomkring ett val. Vi kan välja att ta hjälp och ge oss själva verktyg för att orka stå bredvid. För en medberoende handlar allt om att *mår x bra, så mår jag bra *. Det är viktigt som anhörig att få hjälp att hantera situationen så att det egna måendet inte helt baseras på hur den missbrukande mår. Som medberoende är det många gånger värre, en person som missbrukar kan döva sina känslor medan en medberoende ständigt är i det

  9. Du har fått många kloka svar här ovan. Jag tror, att det viktigaste du kan göra, är att finnas som vän till pappan och styvmamman och stötta dem på bästa sätt. Hur pappan ska agera tror jag att du ska överlåta till proffsen. Pappan borde få stöd och hjälp hur han ska göra i olika situationer från någon som är utbildad inom området.

    Hoppas det löser sig för alla inblandade!

  10. Ni måste vara flera som ringer kommunen och gör en LVM/LVU anmälan. Kommunerna får inte ignorera en sådan snmälan utan måste då utreda! Man kan vara anonym men ger bäst effekt om man inte gör den anonym. Man måste stå på sig, får man avslag gör man en ny å en ny osv. Flickan kommer då komma till ett hem, som hon inte får lämna, hon kommer få hjälp att komma ur sitt missbruk! Kan kännas hemskt att anmäla sitt barn men man får tänka att det är för hennes eget bästa och att allt kommer bli bra! Jag anmälde min mamma när hon var som värst och det var jobbigt men jag vet att jag gjorde det bästa!

  11. Ta inte på dig detta, Mona. Låt de med rätt profession göra det och låt dig själv stötta, som vän.
    Låt säga att du förmår pappan att konsekvent säga nej – och en reaktion blir att dottern tar sitt liv. Den skuldkänslan vill ingen ha. Och rädslan för att det verkligen ska sluta så är troligen en av alla känslor som driver pappan att ”hjälpa”. Proffsen måste hjälpa honom/familjen.

      1. Ok, jag tolkade att du själv skulle ta tag i.
        Är han redo att läsa vad du skrivit och vi svarat?
        Kanske, kanse en liten stig till insikt om att han behöver hjälp.

  12. Jag är inget proffs och du har fått jättebra råd redan. Men min spontana tanke är att man fattar inte morsan. Stackars farsan som får dra hela lasset själv. ❤️ Han kan aldrig hjälpa henne bli ren. Och göder hennes missbruk utan att veta om det stackarn. Som Båthusper illa skrev. Kontakta RFHL. Så har du på fötterna när du snackar med farsan. De är jätteduktiga. Kram och jag hoppas så att han får hjälp med sin fina älskade dotter. ❤️ ❤️ ❤️

  13. Han måste förstå att det är ett missbruk. Man kan inte tjata, vara snäll, försöka få den som missbrukar att få dåligt samvete så den slutar.

    Det pappan måste förstå…och som gör så jäkla ont är att hon kommet välja drogerna först. Alltid. Och tyvärr måste många kanske bli riktigt nere i skiten för att vilja sluta. Dvs man kanske måste förlora sitt hem, sina vänner, sitt jobb osv innan hon tvingas inse att hon måste sluta. Innan hon på riktigt kommer vilja sluta. För visst…hon vill säkert. Men inte tillräckligt för att välja bort drogerna. Beroendet är för starkt.

    Det pappan måste inse är att man inte kan älska bort ett missbruk. Här gäller tuff love dvs att han finns där när hon väljer att lägga av. Men han kommer inte hämta, låna ut pengar osv. För i slutändan är det att hon kan fortsätta missbruka och ändå må ganska bra. Och då kommer hon inte välja att sluta.

    Tuff love. Men han gör det för sin dotters bästa.

  14. Att förminska tablettmissbruk med ”bara” är vanligt men de facto är benzo (ångestdämpande) och opiater (morfin/smärtstillande) de substanser som skadar hjärnan mest.

    Länka min Instagram (Prisonbeauty) eller blogg och be honom läsa. Jag knarkade tabletter i tio år och har nu varit drogfri 1,5 år men är fortfarande mitt i tuff kamp pga skadad hjärna, helt enkelt sönderknarkad av tabletter. Har hunnit få ett företag i konkurs, nyrenoverat hus sålt med förlust, relationer och förhållande pajjat, från god ekonomi till KF-skulder och går numera på soc-bidrag under tiden jag arbetstränar mig upp för att få hjärnan att orka 100%.

    Kan gärna skriva ett mail med motivering till varför tabletter är vår tids lömskaste knark, jag såg det också bara som läkemedel och kunde på så sätt rättfärdiga mitt knarkande medelklass liv med att jag inte ”var någon riktigt pundare”, vilket jag såklart var.

    Hjälper gärna till, bloggar och instagrammar av anledningen att jag vill göra ngt bra av min historia och visa att det kan gå åt helvete även för den med alla förutsättningar och som ”bara knarkade tabletter”. Han är typisk medberoende och bör få professionell hjälp, finns på beroendeenhet och vis Aa/NA (alon för anhöriga). Släng iväg ett mail om du vill ha mer konkreta råd

    ❤️

    1. Han läser alla era svar här … och är extremt tacksam för alla kloka svar och bra tips. Jag har förjävla bra läsare och du är SÅ bra som tagit dig ur det, även om varje dag är en kamp!😘

  15. All förståelse för pappans situation. Som medberoende är det lätt att hamna i ett kortsiktigt tänk där man (precis som den beroende) vill fixa saker här och nu. Tex skjuts, fickpengar, stöttning osv. Snabba lösningar för att lindra ångesten. Både hans och hennes.
    Man har svårt att lyfta blicken och se scenen ovanifrån. Vad har mina handlingar nu för effekt över tid? Hjälper det verkligen min dotter att bli av med sitt missbruk om jag hela tiden håller henne under armarna?
    Det är otroligt jobbigt att behöva ta avstånd från någon man älskar och överlämna deras liv och deras konsekvenser till dem själva men man är inte förmögen att bota någon annan. Man kan finnas där men med tydliga gränser – ”Jag älskar dig men jag kan inte hjälpa dig med pengar”, ”Du är välkommen hit på middag om du är ren.” Osv.

    När man dragit upp gränserna så behöver man själv enormt mycket stöd och hjälp. Det är lätt att falla tillbaka i hur man gjorde tidigare. Man är precis lika duktig på att ljuga för sig själv som missbrukaren är.” Det är bara den här gången.. ”, ” jag ska bara göra det här och sen räcker det..”, ” det är ju inte så farligt att ge henne lite pengar” osv men varje avsteg från de uppdragna reglerna är ett steg tillbaka i läkningen. För båda två.

    Sök professionell hjälp, gå på samtal både som par (herr och fru) och ensam, prata öppet om det med vänner och bekanta osv. Många fler än man tror är i samma situation och man kan få mycket oväntat stöd.

    Sen en påminnelse till pappa – Det är inte ditt fel att hon knarkar. Aldrig någonsin. Oavsett vad hon säger.
    Alla människor gör sina egna val och måste ta konsekvenserna av dessa val.

    Lycka till och hang in there 💜
    / Rebeca

  16. Har en dotter i samma situation… tyvärr.
    Vi; hennes pappa och jag har provat allt. Å då menar jag allt!
    Vi är skilda sedan 5 år men är enade och engagerade gällande dottern.
    Vi hämta, lämna, doserade receptbelagd medicin (så hon inte överdoserade) och gjorde väl i princip allt… stod i givakt 24/7.
    Ett tag kändes det som att det blev bättre men men… det var visst bara en förhoppning..
    MEN då gjorde vi en tvärvändning; vi finns här för dig MEN vi kan inte hjälpa dig. Vi är inte utbildade! Vi kan köpa mat, cigg & medicin MEN inget mer. Du får inte komma hem påverkad. Du får inte kontakta din syster påverkad.
    Det kom milslånga sms om att vi inte förstod, ställde inte upp mm och det kan jag säga; det var jobbigt som f*n MEN vi stod på oss..
    Peppar peppar å allt ta i trä som finns.. DET VERKAR FUNGERA! Nu har det gått ca mån, hon jobbar igen, verkar må bra, medicinen borta och hon vet att vi står för det vi säger!
    Må gott!
    Å all styrka åt pappan som jag tror tar på sig bägge biologiska föräldrarollerna då han är ”själv” i detta.

    //Kajsa

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..