Om hur mycket man delar med sig

Träffade på en bloggläsare härom dagen och vi tog en spontanfika tillsammans. Hon har läst mig i flera år och även om vi aldrig har träffats tidigare så ”tycker jag att jag känner dig utan och innan”. Jag funderade mycket kring det där efteråt. På hur det ser ut egentligen.

Jag har bloggat i 12-13 år, varje dag med undantag för någon enstaka dag. Eftersom jag skriver varje dag så är det nog ganska självklart att man kan tro att det jag skriver är det enda som händer. Ingenting mer. Oh so not right. Tänker på veckan som varit hittills och vad jag har delat med mig av den de senaste fyra dagarna. Vad jag gjort förutom att jobba varje dag;

Jag har berättat om t v å luncher, men varit på fyra stycken . Inte alla som vill synas i bloggen. Haft planeringsmöte med talibanens dansskola, varit hos Tove-Tandläkare och kollat tandställningsutvecklingen. Varit på middag hos vänner mitt i veckan, haft två jobbmöten, varit på teaterföreställning i talibanens skola, varit skitförbannad på både make och yngsta dotter, träffat kompis på långfika.

När jag tittar tillbaka på vad jag skrivit i bloggen så finns inget av ovan. Så här är det varje vecka och jag har medvetet valt att ha det så eftersom ja, bloggen ÄR en del av mitt liv men det är just det: en d e l.

IMG_9638

Idag ska jag iväg på en väldigt rolig lunch med två riktiga tomtar. Tomtar i den bemärkelsen att de är helt störda. De jobbar i skönhetsgenren och jag har känt dom i ett par år och de gör mig alltid på så otroligt gott humör! De går under benämningen ”Reserolkillarna” i branschen. Mer om dom i morgon!

    1. Halloj! Nä, inte alls. Däremot var den äldsta på väg men kom av sig och blev skiträdd när hon såg vilket tryck det blev efter mitt inlägg för några år sen .. Ha en fantastisk trevlig helg du också!

  1. Det här ämnet är ett sjukt intressant fenomen som jag upptäckt bland bloggläsare…..hur de upplever en blogg och hur de tror/tycker sig känna personen bakom bloggen.
    Många tror sig veta allt om personen, då de förutsätter att det som delas med på bloggen är allt som händer i bloggares värld.
    Samma läsare blir då stött och känner sig svikna, om de på omvägar får höra att något hänt, som inte skrivits på bloggen.
    Jag själv har svårt att förstå detta, då jag har väldigt stor integritet och funderar över vad jag skulle kunna tänka mig att dela med mig av mitt liv, om jag hade en blogg.
    Svaret där är enkelt: Inget.
    Därför tycker jag att det är en väldigt givmild handling, att som du, dela med sig små delar av ett vardagligt liv, glatt, ledsamt, allvarligt, dråpliga händelser, som läsare kan känna igen sig i samt skratta eller gråta med.
    Jag har ju läst dig sjukt länge, hur många år vet jag inte, men långt innan jag började få gråa hår…..dock anser jag mig långt ifrån känna dig personligen.
    Men en sak vet jag och det är att jag så gärna skulle vilja träffa dig och ge dig en kram, det står typ på min bucketlist. Vet dock inte hur det ska gå till då jag är sjukt blyg 😬🙈❤️😘

    1. Well, det här med kramen borde väl inte vara några som helst problem!

      … det absolut tråkigaste jag har varit med om när det kommer till att dela med sig, var när vi bestämde oss för att sälja huset men också för att inte blogga om det förrän det var sålt (var skiträdd för att det skulle ”bringa otur”) och när annonsen legat ute EXAKT 8 minuter på Hemnet så fick jag ett mail från en läsare som på allvar var ”mycket besviken på dig som inte har berättat att du ska flytta”. (Hon kände igen mina rosa fåtöljer) DÅ tog jag mig en funderare och undrade vad jag på riktigt håller på med här inne varje dag! 😂😂😂

      1. Det var faktiskt just säljande av huset och den cirkus som uppstod bland vissa läsare, som jag tänkte på när jag skrev. Minns att jag tyckte det blev lite stalker-varning, på vissa reaktioner.
        Därför undrar jag vad vissa läsare kräver av bloggaren.
        Det finns ju de i din omgivning som inte vill figurera i bloggen, vilket gör att du då inte kan skriva om saker du gör med de personerna, vilket i sin tur leder till att vissa läsare då drar slutsatsen att de som syns i bloggen är de enda du umgås med…..det blir så mycket antaganden hit och dit, istället för att glädjas och vara nöjd med det du faktiskt delar med dig av.
        Sunt förnuft borde ju tala för sig själv, men vissa verkar sakna det ibland…..

        1. Det är just det där med slutsatser som är intressant. Jag gillar till exempel inte att finnas med i Magdalenas blogg så även om jag själv inte skrivit att vi ses och hörs så betyder inte det att vi inte gör det! Hon är bara ett exempel av många där folk skulle bli förvånade om de visste vilka jag umgås med! I vissa fall har man bestämt sig för att jag är osams med vederbörande just för att de inte figurerar här inne … alltid lika kul med dessa antaganden. 😂

  2. Jag hör till dem som hängt här länge och därmed hängt med länge o h alltdå vet att det du skriver om bara är en bråkdel av ditt liv. Din blogg, du väljet vad vi läsare ska få veta och inte. Svårare än så är det inte. 😘

  3. Fast det där med att ”känna” någon innebär ju inte bara att man vet vad personen gör och inte gör – det handlar ju nästan mer om att ha en bild av hur någon tänker, reagerar, tycker om och inte o s v. Kort sagt; personen bakom aktiviteterna.

    Du berättar ju ofta om hur du ser på saker, hur du reagerar i många situationer, vad du tycker är kul och mindre kul. Personlig helt enkelt. De som följt dig länge tycker sig säkert ha en bra bild av vem/hur du är som person. Om den sen är rätt uppfattad eller inte är ju en annan sak, men ofta är det nog det människor menar med ”tycker redan jag känner dig”.

    Själv tror jag aldrig man kan lära ”känna” någon via en blogg. Däremot kan en personlig blogg väcka min vilja att lära känna någon!

    1. Mm, du beskriver det spot on! Jag har dock förskonats från elaka läsare, gudskelov. Ytterst sällan som nån är dum och då är det en helt ny läsare som inte har koll på vem jag är riktigt. Men, som en kompis sa till mig: dina läsare speglar dig som person: är man trevlig själv så får man trevliga läsare.

    1. Mm, men bara två av grejerna. Har dock nyligen fått lära mig att man tydligen har helt olika följare på Instagram och i bloggen. Vissa följer både och men långtifrån alla. Tydligen. Intressant. Har alltid trott att alla som följer ena, följer det andra. Å andra sidan så har jag väldigt få följare på Instagram jämfört med antal läsare i bloggen.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..