Kan man inte bara vara snäll?

Min absolut bästa egenskap är att jag är snäll och det är också något jag värdesätter högt hos mina kompisar. Rent allmänt kan jag tycka att alla människor borde eftersträva att vara snälla. … och att göra andra glada. Det krävs så himla lite för att göra någon annan människa glad. 

IMG_9590
Härom kvällen var jag på vår lokala McDonalds här i finhooden. Inte mitt favoritval av matställe så jag är sällan där. Det var lite folk men trots det var det lång väntetid på hämtmaten. I restaurangen, som är relativt liten, satt det i stort sett bara ungdomar.

Efter någon minut kommer det ut en kvinna från toaletten. Hon är hemlös och släpar med sig en vagn med sina få ägodelar. Jag uppskattar hennes ålder till runt 65 men vet av erfarenhet att hon lika gärna kunde ha varit 50. Hon tar sina saker och sätter sig vid ett bord. Ställer fram en liten flaska Loka. Flaskan är väl använd. Jag ser att ungdomarna runt omkring henne tittar på henne. En kille säger plötsligt: ”Öh du kärring, du luktar, sätt dig nån annanstans!” Polarna skrattar högt. Kvinnan stirrar tomt framför sig. Det brinner i skallen på mig men jag säger inget, står en bit ifrån.

Samma kille igen: ”Hörunte va jag säger, du stinker, sätt dig nån annanstans!” Ännu högre skratt.

Jag kan vara en rätt störig jävel med stor käft men med det som händer i samhället är jag inte längre lika kaxig. På ”min tid” skulle t ex  man som tjej aldrig bli nedslagen och man skulle absolut aldrig slå ner en kärring i min ålder. Idag drar man fram en kniv utan att ens vara provocerad.

Nu hann jag inte ens tänka dom tankarna klart när han öppnade truten andra gången, utan jag går fram till den kaxiga killen. ”Du, lägg av för fan. Flytta på dig eller gå härifrån om det inte passar!” Han bröstar upp sig och ska precis öppna sin fula mun igen men jag fortsätter: ”tycker du på allvar att du är en skön snubbe som behandlar en människa så där? Skaru kaxa så kaxa med mig.”

Jag ser att det brinner till i ögonen på honom och han reser på sig. Jag hinner känna mig aningen skitnödig men samtidigt tar en av hans kompisar tag i hans arm och drar ner honom på sätet igen. Han säger något på nåt språk jag inte förstår.

Jag sätter mig framför kvinnan och frågar om hon är hungrig. Hon tittar på mig och jag ser rakt in i hennes tomma ögon. Hon svarar inte men jag reser på mig och grå fram till kassan och beställer allt möjligt. Det tar hundra år för dom men när brickan är fylld går jag fram och ställer den framför henne. Hon tittar inte upp och jag lägger bara min hand snabbt över hennes och säger ”ta med det du inte orkar” och tänker samtidigt ”eh, är jag dum i huvet, klart hon kommer ta med sig!”

Jag går förbi kaxgänget, ger hövdingen en inte jättesnäll blick och säger: ”är det så jävla svårt att vara snäll mot någon som inte har det bra?!” 

Sen går jag snabbt därifrån. Tänker att jag måste skynda mig ifall idioterna får för sig att slå ner mig. Önskar samtidigt att jag skulle haft en bil som inte var så iögonfallande. Tänk om de får för sig att ta reda på var jag bor?

Men, när jag sitter vid trafikljuset känner jag ändå att jag gjorde rätt. Vem FAN uppfostrar sina barn att bete sig på det där sättet? Eller rättare sagt; vem skiter i att uppfostra sina barn?

  1. Kajsa skriver:

    BÄST!! Det är vad du är! Och SNÄLL!! Och DET är nåt av det finaste man kan vara. Jag försöker också vara snäll så mycket jag bara orkar och kan. men IBLAND…..brinner det till även i DENNA kärringen 😉 Kram <3

  2. Stina skriver:

    ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

  3. Paula skriver:

    Tack Mona för att Din personlighet finns och gör genomslagskraft mot de snubbar som fastnat i det töntiga högstadiepolarstuket!

  4. Ullis skriver:

    Jag älskar fasen dig Mona!

  5. Monika skriver:

    Skitbra gjort!

    Men jag reagerar lite på det där ”idag” som så många refererar till. Jag blev nerslagen i ett bråk för mer än 15 år sedan. I samma veva blev jag hotad i kön på McDonalds i Gbg, enbart för att jag är från Sthlm. Och för ca 10 år sedan ställde jag mig emellan en vuxen man som misshandlade en 15-åring (trodde han var yngre, fick veta åldern under rättegången), och åkte själv på lite stryk.

    Jag är en hyfsat liten kvinna på strax under 40 idag och när jag var yngre var jag dessutom både blyg och timid – ingen som sökte sig till bråk mao. Jag kan inte riktigt hålla med om att det skulle vara värre idag och Brå verkar hålla med mig. Organiserad brottslighet ökar men inte våldsbrott i stort och det är färre ungdomar som uppger att de bär kniv idag jmf med för 20 år sedan när mätningarna startade.

    Nu har inte diskussionen spårat här men ofta när man refererar till ”idag” slutar diskussionen i att kopplingar görs till invandring, så därför vill jag bara flika in att tjejer blev nerslagna även för 15 år sedan (i mina fall av blonda blåögda män, idioter kommer i alla färger).

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..