När man gör ett halslyft

I samarbete med Akademikliniken

Sorry för bristande bloggeri igår men jag tog doktorn på orden och vilade hela dagen.

I torsdags morse 07.00 bar det iväg till Akademikliniken. Jag var sjukt förväntansfull. …och ja, det här med trädgårdsmästeri är inte min starkaste gren!

Korridoren ekade tom när jag kom. Gissade dock att de flesta rum var upptagna.

Gick förbi en kompis i tidningsstället. 

Jag hann knappt komma in på rummet innan Dr Röjdmark kom och hämtade mig för undersökning ….

… och kartritning! Han förklarade att för bästa resultat med halslyftet så skulle hakpartiet behöva fixas till också. Han har gjort tillräckligt många operationer av det här slaget för att få mitt fulla förtroende att göra det han ansåg vara bäst. 

Jag gick tillbaka in till mitt rum och satte på mig stödstrumpor. Operationen skulle ta flera timmar och då är dom nödvändiga för att undvika blodproppar. 

Det tog ca 45 min från det jag kom till det var dags för operationen. Bästa teamet bestod av assisterande plastikkirurg Vanessa, narkossjuksköterskan Olivia, hans kungliga höghet himself: plastikkirurg Dr Jonas Röjdmark och operationssjuksköterskan Anki. Supertrevliga och proffsiga.

Precis sekunden innan Olivia ger mig narkos hör jag ”

vi ska sätta in en kateter också”.

Hann hinna tänka

”holy fuck, ska dom in i Fiffi?!”

sen stensomnade jag.

TackgodeGudfördet. 

Operationen tog 4 timmar och sen kördes jag bort till uppvaket. Tror att jag var där i ett par timmar. Sen vidare till mitt rum. 

När jag skulle facetajma familjen fick jag chock när jag öppnade munnen och skulle prata. Halva ansiktet var helt förlamat. Det såg ut som om jag fått en stroke. Maken, som inte är den mest psykiskt starka när det kommer till sånt här, höll på att svimma.

Eftersom man måste fasta från midnatt till efter att man vaknat upp så var det här det jag längtat efter mest. Först vid 15-tiden fick jag lov att dricka och holy shit så gott det var.

För att minska svullnaden måste man ha en kylmask som är kopplad till ett aggregat. 

Well, man är ju inte till sin bästa fördel direkt men jag mådde förvånansvärt bra.

Efter en stund fick jag in lite annat att äta. Jag var utsvulten så gissa om det var gott!

Hela fejset är ramsnett men Dr Röjdmark kom förbi på en efterkontroll och var kolugn.

Han klämde och kände … och sa att allt var precis som det skulle vara. ”Förlamningen” skulle försvinna inom ett dygn.

En stund senare kom maken och även fast vi hade facetajmat så trodde jag han skulle svimma när han såg mig. 

Han är värsta pip-Larsson och satt och ojade sig. Det är ju en jefla tur att jag inte är lättskrämd för hade jag varit det så hade jag trott att jag var nära döden med tanke på hur han tittade på mig.

Den supertrevliga personalen frågade om jag ville ha middag och in kom en tomatsoppa. 

Jag har lite svårt att öppna munnen helt och hållet så jag fick dricka soppan.

Senare på kvällen fick jag smoothie och smörgås. Var tvungen att fråga nattsköterskan om maten. Sjukt goda smörgåsar, soppor och annat. Det visade sig att dom har två kockar anställda. No wonder!

Sen var det dags att sova. Ansiktsmaskpumpen lät som ett tröskverk.

… och runt varje ben hade jag en grej som pumpade upp och ner långsamt för att undvika proppar. Som luftkuddar. Den var också kopplad till en maskin … som lät, men det gjorde inget för jag sov som en stock mellan 23-04. 

På varje sida i ansiktet hade jag dränage och sköterskorna konstaterade att det var jättebra att jag inte blödde så mycket.

Frukost på sängen. Jag hade lätt kunnat stanna en vecka till, det var bara vita bönor som fattades!

Måste säga att jag mår oförskämt bra. Jefligt svullen men det går bort om ett tag. Om några månader ser jag det slutliga resultatet. Äntligen är halshelvetet borta. SOM jag har sett fram emot det här. 

Fick med mig en mirakelkräm hem. Den hjälper mot blåmärken. Jag är extremt lätt för att få det och jag k o m m e r få det, men det där ska minimera. Plus att jag fick ett annat tips där: äta färsk ananas. Det finns tydligen ett ämne i det som hjälper mot just blåmärken. 

Det är för övrigt så här jag kommer se ut i ett par veckor. Hade tänkt handla på dyr-ICA i helgen men tror nog att jag väntar en stund. Måste vänja mig själv först, hehe!

Maken kom och hämtade mig och vi åkte raka vägen till Wilmer Kaffebar och tog en fika med Malin. 

Hon höll på att garva i hjäl sig. Jag kan inte öppna munnen helt så jag fick äta min hallongrotta med en tesked. 

Och dricka kaffet med sugrör.Väl hemma så var det sängläge. Helt slut. Är beordrad att ”ta det jättelugnt” så jag kommer inte lyfta ett finger i helgen. Maken måste alltså laga mat men jag har en känsla av att talibanen och 27-åringen kommer stå för den delen.

Blir nog bäst så.