När man kanske har tappat kompassvattnet

Förra sommaren var jag som vanligt på Formex. En mässa för fackhandlare. Det vill säga, en mässa för de som har butiker och butiker på nätet. För min personliga del var det också ett avslut som utställare efter 10 år. Två gånger om året. Inte min grej alls att stå i en monter och sälja eftersom jag är helt värdo på det. Jag är däremot jefligt duktig på att gå runt och prata med alla mässkompisar/andra utställare. Much more fun!

I alla fall, tillbaka till förra sommaren. Jag tog en lov runt i mässhallarna för att se om jag kunde hitta något skojsigt till webbshopen. Gick förbi en monter med skitfula lampor. En ny utställare. Fortsätter att gå runt men dom där jäkla lamporna satte sig i skallen. Gick tillbaka. Näpp, aldrig. Det går inte. 2.500 kr ut till slutkonsument … som ni köpare kallas för.

Det gick ett par veckor och jag snubblade förbi mina mässfoton i datorn. Då poppade dom upp igen. Något började gro i magen men nä … dom är för fula. Sen kom det en massa annat emellan. I bakhuvudet har dom grott under hela hösten och våren. Vi flyttar och det är en massa stök. Nu under sommaren bestämmer jag mig för lite strategiska ändringar. Har en lista på grejer jag ska undersöka och vet att dessa fula lampor finns med det. Åker på semester. Kommer hem. Åker på semester igen, till Österlen. Knallar in på ett hotell och vad ser jag i ett fönster om inte en sån lampa!

Tänker att det finns en mening med allt. Kommer hem, letar upp mitt block och trollar fram en mailadress till tillverkaren. Får en katalog på mailen och går igenom. Alltså, ni kanske tror att jag har dragit en vinflaska, eller nåt för jag v e t att många kommer kräkas men jag tänker chansa. Jag tror på dom här. Hade samma känsla i magen när jag hittade mina plåttuppar och de säljer vi sinnessjuka mängder av så here we go folks: 

Jag har beställt hem 50 st men det kommer ta en stund för de tillverkas efterhand. De är 85 cm höga och kommer ligga på 2.500 kr.

Med vänlig hälsning

Möjligen helt jefla galen