När man vänder ut och in på sig själv

Det har ju inte undgått någon att jag går till ett medium mellan varven. Medium-Christina. Det var Wilmer-Malin som presenterade oss då de är long time friends. När Christina gjorde en reading på mig första gången så blev jag golvad. Men, mitt stora problem var att jag kände att vi inte kunde bli vänner eftersom jag var aningen självisk: jag insåg plötsligt att jag hade hittat en guldgruva till att få guidning i mitt aningen stökiga liv. Inte bara readings alltså.

Så nä, här skulle det inte bli nån vänskap inte. Jag var dock ärlig och sa det till Christina varpå hon svarade: ”Öh, varför skulle vi inte kunna det?!”

”Men, kan du köra readings på vänner verkligen?”

”Klart att jag kan det!” …. sa Christina och hokus pokus fillijokus så blev vi vänner.

Jag ringer/messar/mailar hål i huvudet på henne. Ofta. Särskilt under den tiden vi höll på att sälja huset och få råpanik när vi insåg att hela marknaden stendog i ett enda slag. Hon var kolugn. ”Andas, det blir sålt i jan/dec”... så då coolade jag ned mig några grader. Problemet blev inte själva försäljningen, problemet blev var vi skulle bo. ”Ni kommer ha ett mellanboende innan ni hittar ert nästa hus.”

”Eh, nä, jag ska inte bo i nåt jävla mellanboende!” sa jag och var skitsur men hon stod på sig under hela hösten/vintern. Jag tvivlade s t a r k t och tänkte att, för en gång skulle så kommer hon ha fel.

”Ni kommer ha ett mellanboende och det är på en återvändsgata.”

Jaha. Var bor vi idag då?

I ett mellanboende … på en återvändsjävlagata. Så klart.

Christina har länge varit på mig om att jag måste delta på en av hennes kurser, ”Medial- och personlig utveckling”.

-energi och energifält -mentalt mediumskap -healing-reading

-guider, änglar, döda anhöriga -livet under och efter döden

-känslor-sinnen-närvaro-medvetenhet-klarhet

Jag har inte varit så jättesugen. Alltså, jag tror på allt sånt där men JAG besitter inga förmågor så but why liksom?

Däremot har jag gått en semimeditation hos henne och DET var nog bland det bästa jag har varit med om. Någonsin. (HÄR om du är intresserad, kan verkligen varmt rekommendera det.) Det här med att gå i terapi är inte alls nödvändigt om man gör det här i stället. Det finns givetvis undantag men semimeditation fick verkligen upp mina ögon.

Hur som. Christina ha velat ha med mig på det här. Jag har alltid haft nåt annat inbokat men så råkade jag säga ja sent i höstas. Till att gå ”nästa gång”.

I helgen var nästa gång. Jag hade tokglömt men så fick jag att mail för nån vecka sen. Ähum. Det var bara att packa väskan och sätta sig i bilen. Fredag, lördag och söndag i Hallstavik. 

Vi höll till i en fantastisk gammal kursgård. Ett f d kooperativ. 
Hur stort som helst.
Jag har ju en fäbless för dörrar så gissa om jag gick upp i brygga när jag såg det här!
Det måste ha bott ett gäng här för alla hade egna omklädningsskåp i duschrummet.
Vi var 14 stycken och det var extra roligt att se att det var några bloggläsare med. Ovan Marie. Jag fick skämmas rejält: hon har varit med mig på tre event som jag ordnat. Fasen, jag som b r u k a r ha koll. 
Patricia och Christina.
Systrarna Jeanette och Anneli. Jag har bokat tid hos Jeanette den 27 maj. Hon är Zonterapeut/Reflexolog. Ska bli VÄLDIGT spännande då det är ett oprövat område för mig.
Kicki och jag har ett par gemensamma beröringspunkter. Hon känner bland annat en av mina absolut äldsta vänner. Världen är s å liten. 
Gunilla och Marianne. Mor och dotter. Swartling. För de som bor i Stockholm och som är i hästbranschen så är de välkända. Äger Sveriges äldsta ridskola. Mitt inne i Stockholm. Fantastiska människor men var med i helgen pga av djup sorg. 
Sanna har nyligen fått glasögon och vi andra glasögonormar skrattade rått åt henne eftersom hon gör precis vad alla nya glasögonormar gör: putsar glajjorna varje halvtimme.
Vi ba’; ”hehe, det där kan du ju glömma att du pysslar med om ett år, då får man vara glad om man orkar putsa ens en gång om dagen!”
Sanna var för övrigt grym på det vi skulle lära oss lite senare under helgen.
Helgens intressantaste par: Anna och Johan (och Kicki på hörnan). De är gifta, bor utanför Jönköping och vill på sig syssla med mediala frågor på heltid. H E R R E G U D vad de var duktiga.

När vi satte oss första kvällen och blev presenterade för varandra så inledde Christina med ett ”varmt välkomna till den här helgen. När ni kommer hem och ska förklara vad ni har gjort så … kommer ni inte kunna det.” Och så skrattade hon.

Jag också, för: vadå inte kunna förklara? Så klart man kan förklara.

Eh. Nä. Supersvårt. Vi har fått gått igenom olika chakran. Kroppen är indelad i olika delar från typ Fiffi och ända upp till skallen där Kronchakrat sitter. Det här är mumbo jumbo för er som är noll intresserade så jag skiter i att förklara.

Vi fick öva på andningsteknik. Meditationsandning. Vi fick göra olika avslappningsövningar. Sen fick vi göra några handfasta grejer och där gjorde jag i brallan på riktigt:

Varje deltagare fick lägga ett personligt föremål invirad i en servett. Den lade man ovanpå en nummerlapp. Vi var 14 personer så det låg lappar från 1-14 på bordet. Ingen fick se var den andre lade sitt föremål. När alla lagt sina grejer på bordet så satte vi oss och en i taget gick upp. Man gick fram till bordet och valde en siffra och tog sedan det inslagna föremålet och höll i handen. Jag valde nummer 10.

(Ovan är det Sanna som ”känner in” föremålet. Hon var sjukt bra.)

Eftersom jag inte mår jättebra så är jag sinnessjukt blockerad i det mesta. Om vi pratar chakra för er som fattar så är jag toklåst i bröstchakrat. Jag blev därför jefligt nervös eftersom jag inte trodde att jag skulle kunna säga något om det föremål jag hade i handen. Jag visste ju absolut inte var det var.

Ställer mig rakt upp framför alla, håller servetten med den inlindade grejen i båda händerna. Plötsligt blir jag varm. Tänker att jag nog blir det för att jag är så sjukt nervös. Men, jag blir bara varmare och varmare. Svetten rinner längs ryggen. Jag vill duscha. Christina guidar mig och frågar om och vad jag känner. Jag berättar. Och säger samtidigt att ”det här går inte, jag känner inget, jag är bara varm”. Hon är påstridig och vill att jag andas lugnt och känner efter. Plötsligt känner jag att jag vill ge någon en kram. Och hålla i handen. Sen tar det stopp.

Efter det frågar man vem som har det nummer man just pratat om. I mitt fall var det Anna. Anna som ska jobba med det här och som är sjukt jäkla medial. Jag ber om ursäkt och säger: ”sorry för att jag inte fick igenom något men jag är så jävla nervös”.

Hon tittar på mig och innan hon öppnar munnen så avbryter hennes man henne och säger: ”vet du, Anna är väldigt varm av sig. VÄLDIGT varm så det är därför du känner dig så svettig!”

Anna ler och håller med. Sen säger hon: ”jag förstår precis. Det du håller i din hand är ett kors som jag har fått av min mormor, som inte lever. Jag stod henne väldigt nära och jag sa just till Johan igår att jag skulle vilja krama henne och hålla hennes hand.”

Jag trodde fan jag skulle dö på fläcken av chock. Hur FASEN kunde jag känna det där?!

Alla fick göra det där och det var o t r o l i g t vilka grejer som flöt upp. I mitt fall så hade jag ett armband. För 4 år sen när min äldsta dotter berättade vad hon varit utsatt för och mitt liv tog slut så köpte hon ett armband till mig. Ett armband med ett hjärta i diamanter. Jag har aldrig tagit av mig det men gjorde det nu. Det blir lite för personligt vad Patricia, som var den som tog mitt nummer, sa men jag kan i alla fall berätta vad hennes första mening var: ”Jag ser ett blingat M … som är blått.”  Min sak var långt ifrån sist så det fanns inte en chans i världen att hon kunde kört med uteslutningsmetoden. Scary shit.

Igår höll vi på med healing; hålla händerna i luften framför någons huvud, axlar, hjärta etc .. för att sen lägga händerna fysiskt på samma ställen. Den här gången råkade det bli Anna och jag också. Hon började med healing på mig. Jag satt på en stol och blundade. Hon började. Först när hon lade händer p å mig kände jag värmen. Sjuk jäkla värme som strålade in. Efteråt, när alla var klara så frågade Christina varje healer respektive den som blivit ”utsatt” om hur det kändes. Jag berättade. Christina vände sig till Anna och frågade vad hon kände när hon healade mig. Hon säger då, bl a, att jag är väldigt blockerad vid bröstkorgen. Sen säger hon att hon fick ”annan information” till sig. Christina frågade om hon ville dela med sig av den, samtidigt som hon tittade frågande på mig … om det var okej för mig … vilket det var. Men, Anna svarade att det var för personligt och hon ville ta det med mig i enrum.

En stund senare gick vi in i ett annat rum och hon berättade vad hon ”sett och fått till sig”. 

Tyvärr så måste jag vara så tråkigt och behålla det för mig själv men satan i gatan så jobbigt det var. Jag började stortjuta. Hon avslutade med att säga att jag måste få bort min blockering och ”öppna upp”, att jag måste börja ”känna” igen och inte vara avstängd.

Vid några tillfällen under helgen så drog vi Tarotkort. 

Jag var tvungen att åka hem några timmar tidigare igår och missade slutet av kursen. Men, det sista jag sa till Christina var att jag måste ha en reading inom det snaraste. Alla de readings jag fick förra året har kommit till sin ”ände” nu. Vad jag menar är att, det hon sa vid vår senaste reading, är det som händer just precis nu.

Summa summarum är att healing inte är min grej men jag skulle däremot behöva göra en djupdykning i konsten att meditera. Och lära mig mer om hur man använder sina chakran.

  1. Emma skriver:

    En desperat fråga… tror du medium kan läsa bebisar? Min 8månaders panikskriker sig igenom alla tänkta sovstunder och det vore ju grymt att få känna vad som är fel och vad han är arg/rädd för, eller få en aning om hur länge det här ska pågå. Har testat ALLT annat.

  2. Stina skriver:

    Den kvinnan skulle jag behöva träffa. Har så många frågor som skulle behöva besvaras och dessutom få lite vägledning i en värld full av korsningar…

    Riktigt avis ❤

  3. Anna skriver:

    Haha. Ja gruppfoto trodde jag med men måste säga att du skriver väldigt roligt och bra. Är ju ingen följare av blogg någonstans men här var jag ju tvungen att titta in efter vårt möte under kursen. Ja, Vi hoppas ju verkligen att få jobba med detta mer än vad vi gör idag och så kommer det ju att bli 🙂 det var kul att träffas , kanske möts våra vägar igen. Ps. Ta vara på din tid här på jorden, Vi får inte tillbaka den (inte i detta livet i alla fall 😉

  4. Sanna skriver:

    Jösses Mona,
    När du frågade om vi hade något emot att vara med i sociala medier så tänkte jag att det var gruppfoto du menade. Men det var ju en jefla bildserie😅. Jobbigt att se sig själv.
    Men tack för en underlig, spännande och givande helg💕/ Sanna

    1. Julia skriver:

      Men du är ju jättefin, Sanna! Jag vet hur du känner eftersom jag själv är likadan, men vi kvinnor måste sluta vara så kritiska mot oss själva. Min nya regel är att bara säga saker till mig själv som jag även skulle kunna säga till min bästa vän. OJ, vad jag får ”bita” mig i tanken många gånger ❤️

  5. Towe skriver:

    Jag träffade Christina på en reading i oktober 2016 när vi var på kryssning. Jag spelade in den och för några veckor sedan ramlade jag över inspelningen av misstag och var självklart tvungen att lyssna.

    En sak Christina återkom till flera gånger under sessionen men ingen av oss kunde förstå innebörden av inträffade nästan exakt så som hon beskrev det… i februari 2017, alltså fyra månader senare!
    Hade jag inte lyssnat igen på readingen (nu i april 2018) hade jag aldrig kopplat att hon faktiskt såg någonting som skulle komma att hända – GISSA om jag fick gåshud?!!

Lämna ett svar till Julia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..