Om en bra biofilm

Hade en heldag-helkväll med någon i mitt liv igår och dagen avslutades på Mall of Scandinavia med middag och bio. 

Det finns få saker som slår vitlöksindränkta räkor. Just saying.

Tror fasen jag kan äta det varje dag i veckan. Tapas överlag är sjukt gott och passar min GBP-mage perfekt.

Filmern började inte förrän 21.30. Aningen i senaste laget för en 2-timmars rulle och för en trött kärring, men eftersom det var flera av er som tipsade om just den här filmen var det bara att bita ihop.

Blir lika varm i hjärtat varje gång jag ser reklam för CancerRehabfonden. Har ni en krona över, please swisha in. Dom hjälper SÅ många med rehabilitering efter att man har haft cancer, men det är väldigt få som vet om deras existens. En  insamlingsorganisation som överlever tack vare donationer.

”Three billboards outside Ebbing, Missouri”.TACK till er som föreslog den här filmen. Den var svinbra och jag förstår alla dess Oscars-nomineringar för den lär få en del om ett par veckor.

Första timmen, och lite till, hade jag dessvärre problem med att hänga med eftersom jag åkte på värsta dumpningen. Ni som är gastric bypass-opererade vet vad jag pratar om nu. När man är magsäcksopererad så kan man råka ut för ”dumpningar”. Självförvållat. Det betyder i klartext att man får svinont i magen och i värsta fall kraftig hjärtklappning och svettningar. Skakningar deluxe. För min del sker det vid två tillfällen: om jag får i mig för mycket fett och/eller socker. Mängden man tål lär man sig med tiden men igår hade jag hjärnsläpp. Köpte sådana där smala godisremmar från Malaco ni vet. Har inte ätit såna på många, många år. Långt innan jag opererades. Reklamen börjar och innan de tio första minutrarna av filmen har jag fått i mig hela påsen. Jag vet. Dumihuvet.se. Sen smäller det till utav helvete och jag får århundradets dumpning. Kallsvettas, skakar i hela kroppen, hjärtklappning och är på riktigt på väg ut från salongen. En dumpning i normala fall brukar ta 15-20 minuter innan den är över men det här höll i sig i nästan 1,5 timmar.

Men, bortsett från det så var filmen som sagt väl värd den sena timmen. Kan varmt rekommendera den.

  1. Mollan skriver:

    Kan du äta socker utan att somna numera? Visst var det då förut, du åt ngt med socker och slocknade kort därpå? 😀

    1. Näpp, jag har kvar samma problem men när jag befinner mig på ställen jag inte k a n sova så får jag skärpa mig som fan. Sitter och gäspar dom en galning och har riktiga problem med att hålla ögonen öppna. I lördags var det megakris men då hade jag sån jävla hjärtklappning och svettningar, att det inte gick att somna även om jag velat! Kommer inte göra om det misstaget igen, thats for sure!

      1. Tänkte spontant varje gång jag läser om dina (förvisso för oss andra lätt på avstånd roliga) incidenter med socker/fett att det MÅSTE finnas bättre snacks för dig… bara liiiite planering (eller en sväng in på ICA i MOS) hade nog gjort filmen mer njutbar. 😉
        Kram

  2. Mr Lee skriver:

    Erkänn att det var 50 shades… 😉

  3. Lise skriver:

    Då får det bli nästa film jag ser. Backade igår på den för att den började så sent

  4. Varför skriver du inte att du är med dottern? Vad är hemligt med ”någon i mitt liv”- när du taggar inlägget med 26åringen och nämner det i kommentarerna?

    1. Enligt hennes önskan.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..