När man har svårt att välja …. och Optiker utan gränser

Igår var jag i Bromma Blocks och fikade med någon i mitt liv och efteråt gick vi bort till Synoptik.

Jag tänkte att jag skulle pussa lite på Anna (till höger) men hon och butikschefen Kerstin var superupptagna med en massa kunder. Anna och jag var ju i Peru tillsammans i höstas.

Passade på att prova lite bågar då det snart är dags för nya glasögon.

Åh vad jag hittade mycket snyggt men jag har SÅ svårt att se vilka jag passar bäst i.

Dom här tyckte jag jättemycket om.

I ett par år har jag märkt att jag dras åt röda bågar. Tycker det är kul med färg.

Som de här … vinröda. Superfina.

Hittade dom här, också vinröda, och tänkte: gu’ vilka snygga bågar. Satte på mig dom och insåg att det är exakta sådana, fast svarta, som jag har just nu, hahaha!

 

Hur som; jag låter alltid Åsa, butikschefen i Mall of Scandinavia, avgöra vilka jag ska ha. Alla Synoptikbutiker har personal som är så kallade glasögonstylister. Det vill säga; de har utbildad personal som är grymma på att hjälpa kunder med rätt bågar. Åsa råkar ha varit den som hjälpt mig de senaste åren så henne litar jag blint på. Vet inte hur många gånger jag har provat bågar i nån annan Synoptikbutik, oftast i Bromma Blocks då jag bor nära den, och sen kommit till Mall of Scandinavia och ba’; ”Nu ska jag visa vilka snygga bågar jag hittat och som jag vill ha!” … och så letar jag fram dom i bland alla, sätter på mig dom och så hör jag Åsa: ”Nä, dom är inte bra, prova dom här i stället!” … och så tar hon fram några h e l t andra … som givetvis sitter som handen i handsken. Same, same every time!

 

Hörni, ni glömmer väl ALDRIG bort att ni ALLTID kan lämna in era gamla glasögon hos vilken Synoptik som helst i landet, så kommer de till användning vid Optiker utan gränsers resor?! (Jag hoppar ju över resan i mars, som för övrigt återigen går till Peru, och hänger på nästa år i stället.) Kriteriet är enkelt: de måste vara hela och inte repiga. Nån repa här och där funkar, men inte så att dom är förstörda. Det finns inga resurser att slipa dom snygga så därför funkar det inte med för mycket repor. Mottagarna av dessa glasögon blir så otroligt tacksamma. Ni som är nya här; ni kan söka på Optiker utan gränser här i bloggen, så kommer mina resor med dom upp. Det är alltså Synoptik som arrangerar en resa varie år till något land i Sydamerika/Nordamerika. På resan åker optiker och personal från Synoptik (och jag som utomstående) och vi reser runt, utför undersökningar och delar ut glasögon gratis. Jag har varit med till Guatemala, Nicaragua och Peru. Det i särklass roligaste och viktigaste jag varit med om och jag är extremt tacksam för att jag fått göra det. På årets resa nu i mars åker Volvo Cars med i stället för mig. De samarbetar med Synoptik och har ett av sina kontor just i Peru. Fantastiskt roligt att de är partner i det här då det är av så otroligt stor betydelse för alla dessa människor som vi hjälper.

Plötsligt kan de se ordentligt och många, m å n g a, kan för första gången skaffa sig ett jobb, oftast som sömmerska, och därmed försörja sin familj.

Så, har du ett par gamla glasögon liggandes, please lämna in dom. Särskilt om de dessutom har höga styrkor.

Jag har en förkärlek för gamla människor. Det är dom som har berört mig mest på dessa resor. Så gränslöst tacksamma.

Titta så fin hon blev. Och så lycklig över sina glasögon. Hon har haft dålig syn i hela sitt liv och detta var hennes första par.

Jag och min fina partner in crime, Anna. 18 dagar var vi borta. Oj så kul vi hade. Första gången jag åkte med trodde jag att jag skulle bryta ihop över att se den enorma fattigdomen men det blev tvärtom; den glädjen vi får möta hos alla människor slår tamejfan allt jag någonsin upplevt. Vi jobbar som gnuer hela dagarna så då och då måste man få larva sig och ha kul. För att orka med dagarna och de långa resorna mellan varje plats. Jag kommer få abstinens när mars närmar sig och jag vet att de reser. Men, jag kommer ha lite annat för mig då och får se fram emot nästa års resa i stället!

    1. Se mitt svar till Karin. Utöver det så är jag en sucker för bågar. Skulle kunna ha ett par för varje månad men det funkar ju inte ekonomiskt.

  1. En nyfiken fråga; hur ofta byter du glasögon egentligen? Det var väl inte många månader sedan de bytte till de snygga du har nu?!

    För övrigt skulle jag gärna lämna in sonens glasögon, men tyvärr lär det dröja.. för fy vad han lyckas repa dem hela tiden.

    1. En gång om året … dock blev det ett extra par i höstas då jag testade en ny variant av slipning. Egentligen ska jag använda linser men jag är för lat. Har två olika sorters styrkor på linserna: ena ögat ska ha närsynt och andra långsynt fast jag är närsynt på båda. Detta för att ”lura” hjärnan men jag pallar inte. Det tar nämligen ett par veckor för ögonen att vänja sig men jag hinner alltid få för mycket huvudvärk så jag tar ur dom efter ett par dagar.

  2. Min mamma har just somnat in. Självklart är det sorgligt, men hon var 84 år och väldigt sjuk på slutet så det känns som en lättnad att hon inte behöver kämpa mer. Förra sommaren köpte hon nya glasögon, som kostade 7000 kr. Myyyycket pengar för en fattigpensionär. Men jag tänker i alla fall lämna in dem på Synoptik (jag menar, vad annat vettigt kan man göra med dem?) så de kan få glädja någon annan. Men först måste vi igenom allt det praktiska efter dödsfallet (huvaligen!). SEN ska jag masa mig iväg till Synoptik i Linköping!

    1. Åh, jag beklagar verkligen din sorg Helena och vet du vad? Just precis på Synoptik i Linköping (Västra Svedengatan)jobbar John, som är den som startade Optiker utan gränser. Butikschef är Sigrid. Om du kan, ring innan och kolla att Sigrid jobbar (John är ofta ute och reser men är han där; desto bättre) sen går du dit och lämnar din mammas glasögon och hälsar från mig. John är ju med på varje resa men den som var senast var även Sigrid. Supertrevlig. Hör gärna av dig till mig efteråt. Tack så jättemycket för att du gör det här. Den som får din mammas glasögon kommer bli väldigt, väldigt lycklig.

      1. Jo jag kom faktiskt ihåg att det du har skrivit att de startade här i Linköping. Kan inte lova att jag pratar med just Sigrid, men om jag gör det hälsar jag från dig. Tack för ditt deltagande!❤

      1. Tycker bild nr2 uppifrån var klart bäst. De svarta bågarna var skitläckra. Nu har jag inte synfel men jisses vad snyggt det kan vara med glasögon. Nästan så man önskar sig ett par själv haha

  3. Men asså Mona! Jag är ingen glasögon-stylist, men de glasögon du har nu och de du visar i detta inlägg är inte snygga på dig. Tänkte på det redan när du skrev om att du blev sminkad till Daisy-eventet, och så snyggt det blev, men man ser ju inte dina vackra ögon eller de snygga ögonbrynen du gjort när du tog på glasögonen. De liksom hänger över både ögon och bryn, och tar verkligen bort ditt fina utseende. Man ser bara de på tok för stora och, på tok för mörka bågarna som tar över hela ditt ansikte.
    Bara en uppriktig tanke! Min sambo har vid flertalet tillfällen, när vi ska gå ut eller på ngn bjudning, bett mig att använda linser, istället för mina (som jag tycker) skit-snygga Gucci-glasögon, för att han vill se mina vackra ögon (enl. Honom).

  4. Hej, vi på BlockchainLab jobbar aktivt med liknande projekt för att skapa transparanta tjänster och ge möjligheter att följa upp donationer, ägarskapet på en enkelt sätt och att ha allt i en blockchain. Jag hörs gärna och sätter upp ett möte, om ni är intresserad.
    Jag delar gärna med mig av våra erfarenheter och utforskar om det finns intresse av någon slags samverkan.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..