ANNONS
Influencer Argentur är en del av© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00

Monas Universum ansvarar för det innehåll som publiceras på denna blogg. För frågor om innehållet kontakta mona@monasuniversum.se. Bloggen ligger på plattformen Tailsweep som använder cookies. För dessa cookies och de personuppgifter som kan komma att behandlas i samband med cookies ansvarar Bonnier Magazines & Brands AB. Mer information finner du här

När man har svårt att välja …. och Optiker utan gränser

Allmänna funderingar, konstateranden och händelser

Guatemala 2015/Optiker Utan Gränser/Synoptik

Nicaragua 2016 - Optiker Utan Gränser/Synoptik

Peru 2017 - Optiker Utan Gränser

Igår var jag i Bromma Blocks och fikade med någon i mitt liv och efteråt gick vi bort till Synoptik.

Jag tänkte att jag skulle pussa lite på Anna (till höger) men hon och butikschefen Kerstin var superupptagna med en massa kunder. Anna och jag var ju i Peru tillsammans i höstas.

Passade på att prova lite bågar då det snart är dags för nya glasögon.

Åh vad jag hittade mycket snyggt men jag har SÅ svårt att se vilka jag passar bäst i.

Dom här tyckte jag jättemycket om.

I ett par år har jag märkt att jag dras åt röda bågar. Tycker det är kul med färg.

Som de här … vinröda. Superfina.

Hittade dom här, också vinröda, och tänkte: gu’ vilka snygga bågar. Satte på mig dom och insåg att det är exakta sådana, fast svarta, som jag har just nu, hahaha!

Hur som; jag låter alltid Åsa, butikschefen i Mall of Scandinavia, avgöra vilka jag ska ha. Alla Synoptikbutiker har personal som är så kallade glasögonstylister. Det vill säga; de har utbildad personal som är grymma på att hjälpa kunder med rätt bågar. Åsa råkar ha varit den som hjälpt mig de senaste åren så henne litar jag blint på. Vet inte hur många gånger jag har provat bågar i nån annan Synoptikbutik, oftast i Bromma Blocks då jag bor nära den, och sen kommit till Mall of Scandinavia och ba’; “Nu ska jag visa vilka snygga bågar jag hittat och som jag vill ha!” … och så letar jag fram dom i bland alla, sätter på mig dom och så hör jag Åsa: “Nä, dom är inte bra, prova dom här i stället!” … och så tar hon fram några h e l t andra … som givetvis sitter som handen i handsken. Same, same every time!

Hörni, ni glömmer väl ALDRIG bort att ni ALLTID kan lämna in era gamla glasögon hos vilken Synoptik som helst i landet, så kommer de till användning vid Optiker utan gränsers resor?! (Jag hoppar ju över resan i mars, som för övrigt återigen går till Peru, och hänger på nästa år i stället.) Kriteriet är enkelt: de måste vara hela och inte repiga. Nån repa här och där funkar, men inte så att dom är förstörda. Det finns inga resurser att slipa dom snygga så därför funkar det inte med för mycket repor. Mottagarna av dessa glasögon blir så otroligt tacksamma. Ni som är nya här; ni kan söka på Optiker utan gränser här i bloggen, så kommer mina resor med dom upp. Det är alltså Synoptik som arrangerar en resa varie år till något land i Sydamerika/Nordamerika. På resan åker optiker och personal från Synoptik (och jag som utomstående) och vi reser runt, utför undersökningar och delar ut glasögon gratis. Jag har varit med till Guatemala, Nicaragua och Peru. Det i särklass roligaste och viktigaste jag varit med om och jag är extremt tacksam för att jag fått göra det. På årets resa nu i mars åker Volvo Cars med i stället för mig. De samarbetar med Synoptik och har ett av sina kontor just i Peru. Fantastiskt roligt att de är partner i det här då det är av så otroligt stor betydelse för alla dessa människor som vi hjälper.

Plötsligt kan de se ordentligt och många, m å n g a, kan för första gången skaffa sig ett jobb, oftast som sömmerska, och därmed försörja sin familj.

Så, har du ett par gamla glasögon liggandes, please lämna in dom. Särskilt om de dessutom har höga styrkor.

Jag har en förkärlek för gamla människor. Det är dom som har berört mig mest på dessa resor. Så gränslöst tacksamma.

Titta så fin hon blev. Och så lycklig över sina glasögon. Hon har haft dålig syn i hela sitt liv och detta var hennes första par.

Jag och min fina partner in crime, Anna. 18 dagar var vi borta. Oj så kul vi hade. Första gången jag åkte med trodde jag att jag skulle bryta ihop över att se den enorma fattigdomen men det blev tvärtom; den glädjen vi får möta hos alla människor slår tamejfan allt jag någonsin upplevt. Vi jobbar som gnuer hela dagarna så då och då måste man få larva sig och ha kul. För att orka med dagarna och de långa resorna mellan varje plats. Jag kommer få abstinens när mars närmar sig och jag vet att de reser. Men, jag kommer ha lite annat för mig då och får se fram emot nästa års resa i stället!

När man har svårt att välja …. och Optiker utan gränser

15
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Mina highlights