ANNONS

Botox makes me happy

/

I helgen var jag hos Jenny på ArtFace. Ni som läst mig länge vet att jag har gått hos henne i flera år. Tack vare en av läsarna här inne. Hon, läsaren (numera kompis) fick en fråga om hon ville vara demopatient på Akademikliniken. ”Hell no!” svarade hon och jag bara blängde på henne (råkade stå i närheten). ”Ärunte klok, h u r kan du tacka nej?!”

Så gissa vem som gick i stället. En ny värld öppnade sig. I hela mitt vuxna liv har jag fått höra att jag jämt ser så sur ut. Sjukt trött på att alltid svara; ”nej, jag är inte sur!” Dock avvaktade jag med botox. Skitfarliga grejor … tänkte jag. För det har man ju minsann hört. Jenny använde Restylane-fillers. Oj vilken skillnad i mitt sura fejs. Jag var hooked.

Tiden gick och jag tappade bort Jenny eftersom något kom emellan. Fortsatte men hamnade hos en annan utövare under ett par år. En dag råkade jag titta i min skräpmail och upptäckte en 6 månader gammal inbjudan till en invigning. Jenny hade, efter 13 år, sagt upp sig på Akademikliniken och startat eget på en större hudklinik. Jag missade så klart invigningen men ringde henne och bokade en tid. Sedan dess har vi träffats kontinuerligt.

Men nu finns hon på sin alldeles egna klinik på Östermalm. Det finns många i den här branschen. Många som är duktiga men också en del som är mindre duktiga. Generellt kan man a l l t i d säga att om det är bra pris så är det inte okej grejer. Jenny får ständigt ”städa upp” efter oseriösa behandlare, i den mån det går. Ska man göra sånt här så rekommenderar jag att man undersöker den klinik man går till v ä l d i g t noga. Gå på rekommendationer men u n d e r s ö k! Ni är många här inne som har börjat gå hos Jenny och hon är verkligen skicklig. Dock är hon värdelös om man är ute efter plutig mun och andra konstiga saker. Sånt vägrar hon. Hennes skills ligger i att allt hon gör ska se så naturligt ut som möjligt. Men också i att få bort uppenbara problemområden. Alltså, områden man s j ä l v tycker är jobbiga. Som påsar under ögonen t ex. Extremt svårt att få bort och Jenny är en av få här i Stockholm som är bra på det. Svårt att få bort i den bemärkelsen att det är ett område man gärna inte jobbar med då det är svårstucket. Eller ja, svårt att få bort. Gå in på hennes hemsida (HÄR) och titta på före- och efterbilder på sånt. Sjuk skillnad!

Jag kan inte låta bli att visa den här bilden. Den visar jag alltid för mina kompisar. Den högra bilden är tagen TVÅ år efter att Jenny behandlat patienten!

Man kan lätt tro att det här är ett samarbete men det är det INTE. De enda gångerna Jenny ber mig om hjälp här inne är när hon behöver demopatienter när hon ska ha utbildningar.

Hur som. Jag var skiträdd för botox länge. Började dock läsa på lite och när Jenny en dag föreslog att hon skulle köra lite botox i min panna så sa jag ja. Jag har världens ”elva” där, alltså två arga streck mellan ögonbrynen. I början återkom jag var tredje månad men nu kör jag botox där ungefär en gång om året. Det är nämligen precis det som händer: det sitter i längre.

I helgen var det dags igen. Jag ville fixa survecken runt munnen. Hatar när dom börjar komma tillbaka. Som tur är jobbar Jenny på helger så jag sladdade förbi henne i lördags.

Har inte varit där på ett tag och det visade sig att hon har utökat kliniken och tagit lokalen vägg i vägg.

Jag är en ”guldig” människa så jag blev tokkär i inredningen!

Till och med hennes stol, som hon sitter på när hon jobbar med patienter, var guldfärgad!

Kolla den här tavlan, jag älskar den. Tobbe, Jennys man, sitter i samma lokaler och han jobbar med fotokost. 

Varje gång jag här här så tänker jag att kanske skulle hoppa över en behandling och köpa mig en tavla i stället men i samma sekund som Jenny öppnar dörren till behandlingsrummet och jag ser hennes fina och välkomnande leende, tycks jag alltid glömma det!

Jenny laddar sprutan.

Innan hon börjar så markerar hon med en penna var sticken ska göras.

Här sticker hon för att lyfta … eller om det var sära. Minns inte.

Jag litar 2000% procent på henne. Hon har fria händer så länge jag inte ser ut som en jefla surmupp när jag går därifrån.

Den här gången använde hon inte fillers i mina surveck utan Restylane Skinbooster. Den återfuktar huden inifrån. Jenny tyckte att min hud behövde lite mer spänst och lyster.  Som en liten ”bonus” så lyfter den lite diskret också. Jag blev osäker och undrade om det var lika hållbart som traditionell filler men det är det tydligen.

Det tar ju ett par veckor innan man får fullt resultat så det är bara att gå hem och vänta. Vad det kostar? Det är olika från ansikte till ansikte. Ibland 2.000, ibland 4.000. Ibland räcker det med väldigt lite, men ibland krävs det lite mer. Det fina är att man över tid går mer sällan eftersom det sitter i så länge. Det är säkert 2,5-3 år sedan som hon injicerade mig under ögonen och det sitter fortfarande i.

(Nu såg jag på Jennys hemsida att hon brukar jobba i Motala (hon är uppvuxen där) en gång i kvartalet … om någon av er bor i närheten!)

Jahapp hörni, nu går vi in i näst sista veckan av januari. Fattigamansmånaden är snart förbi. Jag ska på en väldigt tråkig begravning på fredag som jag inte ser fram emot alls. Men, innan dess så väntas lite glädje.

En fråga förresten, hur kommer det sig att måndagar är så förhatliga? Måndagsångest. Är det så i alla andra länder också månntro? Jag är genuint nyfiken så om nån vet, please berätta. Det kan ju inte vara så att övervägande delen av den arbetande mänskligheten avskyr sina jobb, eller?

20
1

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00