Om att turista en dag i Trujillo

Två av dagarna stuvade vi om lite grand så halva gänget kunde turista en dag var. Detta berodde enbart på att stället vi skulle ha varit på inte var säkert pga upptrappade lokala problem. Därför vågade de inte låta oss jobba där.

Klockan 06.00 satte min halva och jag oss på en buss för nästan tre timmars färd till Limas näst största stad, Truilljo. Innan bussen drog iväg gick chauffören runt och sålde godis. Alltså, han sålde styckvis ur en stor påse. Att göra så är väldigt vanligt här i Peru. Oftast står folk kring trafikljusen och säljer godis på det här sättet.

När vi kom fram tog vi en taxi hem till en av våra fantastiska tolkar, Elena.

Hon bjöd oss på en kalasgod frukost. Här tillsammans med Bea i vitt, också vår tolk. Anna, närmast kameran mår inte alls bra här och just då vet vi inte att hon är på väg att bli asdålig.

Efter frukosten åkte vi iväg till nån inkahistorisk grej.

Jag är dessvärre fruktansvärt ointresserad av sånt här så inget av det guiden berättade fastnade i min teflonhjärna.

Dock kunde jag konstatera att det är rätt fantastiskt att man kunnat hitta denna flera tusen år gamla stad.

Efter det åkte vi till nåt annat ställe.

En stad byggd av lera som var flera hundra år gammal … eller om det var ett par tusen år.

Okej, innan nån surnar och tycker att jag är otacksam; a l l t som inte rör det direkta arbetet med att dela ut glasögon gör vi helt och hållet privat. Jag hängde med eftersom vi ville vara tillsammans. Just so you know..

Famoza var lika ointresserad som jag så vi snabbade oss på genom labyrinten och tog oss ut därifrån via en genväg som vi hittade.

När vi var klara med det kulturella åkte vi till stranden då flera ville plocka snäckor och stenar.
Medan dom gjorde det hittade jag några kompisar.
Titta vilken fin kille!
Ni som följt mig länge vet att jag är en sucker för fina dörrar och det finns det gott om här.
Peru är tydligen världskänt för sina surfingvågor så just hit till Trujillo kommer folk från hela världen.
Efter lunch vid stranden åkte vi in till stan för att hinna med bussen tillbaka till Chimbote.
Sigge och Ingela.

Vid det här laget är Anna jättedålig. Hon har på sig en varm ullponcho, ullmössa med inbyggd halsduk samt ullstrumpor som hon satte på händerna och ändå frös hon så att hon skakade.

Tre timmar senare var vi tillbaka på hotellet med de andra. Vi fick ett par timmars vila sen åkte vi tillbaka till busstationen eftersom vi skulle ta nattbussen till Lima. En liten nätt färd på 7 timmar i värsta lyxbussen.
Anna tryckte vi i Alvedon och Panodil.

Själv tog jag en sömntablett och sade god natt!

  1. Annelie skriver:

    Ser ut som ni har det toppenbra. Dock hoppas jag inte Anna kombinerade alvedon och panodil eftersom det är samma verksamma substans…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..