När kompisar aldrig ger upp hoppet och en hund som inte gillar barn

I helgen hade jag Kingswood-Annika här på middag.

Hon är från början en kund som vi levererar varor till men har blivit en kompis. Hon har en jättefin inredningsbutik på Ekerö.

Mina fingrar är alla färger utom gröna och ändå köper hon en tomatplanta till mig. Ähum. Ska bli intressant att se hur länge den får leva.

Hörrni, jag har en fråga till er som har hundar och nu vill jag inte att det blir krigsstämning bland kommentarerna. Nisse gillar inte barn. Jag vet, det ser ju inte ut som om han vantrivs på bilden men han har väldigt, v ä l d i g t svårt för barn. Om jag är ute och går och det kommer barn så vill han INTE att dom kommer fram. Han börjar morra eller skälla direkt. Det här har varit jättejobbigt eftersom jag alltid trott att det måste vara något fel på en hund om dom inte gillar barn.

 

Var inne på nätet och googlade lite om det här igår och läser på flera ställen att det finns hundar som faktiskt inte gillar barn och att det inte är något konstigt med det. Å andra sidan finns det dom som anser att det kan tränas bort och att det s k a tränas bort. Det var inga problem med Nisse och Annikas dotter … tills hon väckte honom med att försöka lyfta honom. Han gillar inte när n å g o n gör det utan när han sover djupt vill han inte blir rörd. Jag är den ende som kan lyfta honom då utan att han morrar.

 

Jag är skitstressad över det här med barn eftersom de har en förmåga att alltid vilja komma fram och klappa då de tycker att ”han är så gullig”. Sitter jag på Wilmer Kaffebar och det kommer in barn där, som går fram mot honom, börjar han morra direkt.

 

Vad ska jag göra? Och hörrni, inget jäkla krig nu, jag v e t att hundar är ett touchy subject och olika åsikter kan man ha utan att man skjuter varandra.

  1. Nu måste jag ta Nisse lite i försvar! Din kompis dotter gjorde fel, en hund som sover eller äter ska få vara ifred, punkt! Flickans mamma eller du borde sagt till henne att inte störa Nisse när han sover, för då vill han vara ifred. Om ni inte har barn i umgängeskretsen som Nisse måste acceptera, så varför måste du träna bort hans inställning till barn? han gillar inte främmande barn, punkt slut. Det är bara att säga till främmande att de inte får hälsa ”för han tycker inte om barn”.

    Jag har själv en översocial retriever, men jag vill ändå inte att främmande ska komma fram och hälsa på/klappa henne hur som helst. Om de frågar och inte har allt för små barn så kan det vara okej, men hon är lite för vild för små barn och små hundar. För min del känns det lite meningslöst att främmande ska hälsa till höger och vänster. Skillnad om någon är intresserad av rasen, men annars – nej, finns ingen mening.

    Så ställ dig själv frågan: behöver Nisse gilla barn?

    1. Instämmer helt! Nisse måste inte gilla barn. Och det är ingen allmän rättighet att klappa andras hundar, inte ens för barn!

    2. Håller helt med! Nisse behöver inte gilla barn, och barn ska hålla sig borta från främmande hundar. Jag har själv 2 hundar, 1 älskar allt och alla, den andra är helt tvärtom. Hon skulle aldrig bitas fast jag kan se att hon blir otrygg och osäker. Jag säger alltid nej, säger att hon kan bitas.. 🙂 omnågot barn går fram ändå föser jag hunden bakom mina ben och säger till barnet. Jag märker att min hund tycker att det är skönt att jag tar över där..

  2. Rent spontant tycker jag att man som förälder ska lära sina barn att aldrig gå fram till främmande hundar MEN om det är ett beteende som du vill träna bort hos Nisse så ta kontakt med en brukshundsklubb. De har kurser i allt möjligt. Kram och lycka till.

  3. Hundar är ingen leksak för barn. Vill inte Nisse bli klappad av barn, så får man respektera det. Föräldrar ska lära sina barn att inte klappa hundar utan att fråga om lov först. Du ska inte göra nånting, utan informera barnens föräldrar att Nisse är din familjemedlem och inget levande leksak för deras barn.
    Det är förstås andra bullar om Nisse aktivt gör anfall mot barn, men det är inte så det låter.

  4. Jag har lärt mina barn att aldrig gå fram till en hund de inte känner, just av den anledning att hunden har rätt till sitt space och sin personlighet. Vi lär även barnen hur hundars signaler ser ut, för att minska risk för ”krock”. Sedan tycker jag såklart inte att hundar ska ha grönt ljus på att bete sig hur som helst, utan att mattar/ hussar har en skyldighet att lära hunden grundläggande vett, typ aldrig bitas eller hoppa upp på folk. Hundar och barn måste kunna samexistera, dock inte nödvändigtvis på samma kvadratmeter.
    Jahopp, det här var kanske inte svar på din hundfråga, men ÄNDÅ.

  5. Ja men att det ska ta två år innan jag kommenterar! Men nu så!
    Känner så igen mig med det du grubblar över Mona.. föräldrar i all ära, att de ska lära sina barn om hundtänk.. Men nu sitter du med en hund och vad kan du göra för honom?
    Jag tänker såhär: har man en umgängeskrets med mycket barn i närheten så kan man kanske gå all in och träna både hund och barn att de ska få en sund relation. Men ger man inte in sig i detta helhjärtat så lyckas man inte.
    Eller så är valet att acceptera att ens hund inte gillar barn. Hjälp Nisse att slippa bemöta dem. Skit i att föräldrar och barn kan bli lite sura. Det är din hund. Det kräver timtal av träning och något man aldrig kan slappna av i.

    Lite tankar från en seg tant som äntligen gjort sig till känna.
    Lycka till med ditt beslut!

    1. Väl svarat. Jag har två barn som måste fråga innan de klappar. Det är ytterst få hundägare som säger nej men jag tycker det är bra när det händer. Hur ska barnen annars lära sig att hundar är olika och att alla inte gillar barn?

  6. Har också en hund som idag är 11 år som inte gillar barn, morrar på långt håll och verkligen visar att han inte vill att dom ska komma fram. Står det ett barn nära som vill klappa så skäller han för att visa att det inte är ok. Vi har övertagit honom från en äldre tant som dog och jag vet inte vad han varit med om, om något barn burit honom och tappat honom eller vad som kan ha hänt , men tycker att man får respektera när dom så bestämt säger ifrån.

  7. Nisse är en hund med integritet, låt honom ha det. Jag skulle också bli förbannad om någon lyfte upp mig när jag sov så hjälp honom att inte råka ut för dom situationerna. Jag har en Cocker spaniel som ALLA vill klappa men hon hatar det så jag är polis och hjälper henne att slippa det. Dom hon känner slänger hon sig i famnen på men okända får gosa med andra än henne. Jag säger – hon gillar inte att bli klappad och det räcker eller så ber jag dom sätta sig ned och prata med henne. Går hon fram eller inte väljer hon själv. Dock veterinärer eller sånt så visar jag henne tydligt att nu ska vi göra så här och då går de hur bra som helst. Just okända som vill hälsa är verkligen inte okej.

    Nisse är sund som morrar och visar. Det är ett bra och dumt beteende. Om han där emot högg eller gjorde utfall hade det varit lite jobbigare. Hjälp honom att bevara sin integritet och inte hamna i situationer när han känner sig så trängd att han gör utfall eller biter. Bara för man är söt är man inte allas klapp och gos hund, som sagt, jag förstår verkligen stressen men med tiden blir de naturligt och efter 8 år är varje fall jag nu trygg i det att vara hundens polis och alltid hjälpa till
    att markera att inga okända ska ta i henne och klappa om hon själv inte vill. Nu förtiden morrar hon aldrig för jag är snabbare att markera att nej, bort med händerna/ böj dig inte över osv.

    Som sagt, ni är fantastiska hundägare, det är verkligen inget fel på Nisses beteende. Njut av er glada, trygga och sunda hund med integritet och så får folk klappa hundar som älskar den uppmärksamhetn och Nisse går slippa. 🙂

    1. Det är INTE sunt med en hund som morrar åt människor.
      Det är däremot inte ok att vem som helst gullar med hunden eller stör om han inte vill. Det gör dock inte morrandet ”godkänt”.

      1. Morrandet är en avståndsökande kommunikation, det är hundens sätt att tala om att den inte är bekväm med situationen och att den behöver mer utrymme, det är inte något dåligt utan något väldigt bra. Lär du en hund att inte morra, vilket går att göra, så kommer den att bita direkt när den känner sig trängd. Kommunikation är att föredra framför aggression, även hos hundar.

        1. Håller verkligen inte med dig. Låter man hunden morra åt barn eller vuxna också för den delen är steget vidare, t.ex. att hugga närmare till hands. Ett aggressivt beteende är absolut inte ok!
          Däremot ska husse och matte se till att hunden inte utsätts för sånt de ogillar. Hunden kan också sprattla för att komma ner eller gå undan för att visa att den inte vill. DET är däremot normalt / acceptabelt beteende.

          1. Undrar, hur tycker du att en hund får kommunicera att den vill bli tagen ur situationen/tycker något är läskigt/inte vill bli klappad/inte vill att den konstiga 1-åringen ska sluta komma emot en osv? Genuint nyfiken!

    1. +1 på den åsikten! Var polis och låt honom slippa umgås med kreti och pleti som han tycker är läskiga. Han är ju jätteduktig på att försöka berätta för dig att ”morsan, nu kommer det otäckingar, kan du snälla ta över och skydda mig” med sitt morrande. Det är bättre att du är känd hos barn som tanten med den tråkiga hunden som man inte får klappa, än att bli tanten med hunden som biter.

  8. Jag tycker inte om när främmande människor klappar på mig så varför skulle Nisse tycka om det? Har själv haft schäfer under många år och hon tyckte barn var det bästa som fanns. Sedan tycker i alla fall jag att barn och även vuxna behöver lära sig att man inte kan gå fram till främmande hundar och klappa utan att fråga om lov. Hemma har vi en katt som absolut inte vill bli klappad av någon han inte känner, gömmer sig under sängen när han vill vara ifred.
    Ibland verkar det dom att en hund eller katt är allas ”klappegendom”. Som djurägare kan man säga till tusen gånger att hunden/katten inte vill bli klappad och när det sedan händer något så blir det hunden/kattens fel. Suck.

    1. Jag håller med, det är ett elände med barn som bara rusar fram för att klappa dessutom har jag som hundägare har strikt ansvar för allt min hund gör. Det är märkligt att klappa främmande hund, katt och kvinnors gravidmagar verkar vara helt okej i mångas ögon.

  9. Jag håller på Nisse. Träffar han vissa barn regelbundet vore det väl bra att han lärde sig att acceptera dem, men random ungar har inget hos honom att hämta.
    Han är en varelse med integritet. Låt honom vara det.

  10. Jag tänker att en sak man kan göra, OM man vill träna på att hunden accepterar barn är att alltid ha nån form av godis med sig som hunden gillar. Om det kommer fram ett barn och man tycker att det vore läge att barnet och hunden möts så kan man som ägare be barnet ge hunden en godis. Inte random klapp/lyft/kel utan ”du kan få lov att ge min hund en godis om du vill, gör så här…” . Punkt. Du som ägare (och den som känner din hund bäst) sätter reglerna. Det blir då ett positivt möte för hunden (den får nåt gott) och barnet får träffa hunden (fast på dina villkor). Själv har jag också en hund (en stoooor) som inte heller är så förtjust i barn. Hon tycker de är läskiga och går undan. Det blir bara jobbigt om barnet följer efter för då känner hon sig hotad. Dock älskar hon vuxna…

  11. Jag tänker såhär. Du vill (med största sannorlikhet) inte att Nisse ska bita en unge…. klart föräldrar ska ha koll på sina barn så de inte går fram. Klart du ska ha koll på jycken. Men vi är alla människor, och människor brister som bekant ibland. Farsan beställer kaffe och missar att ungen knallar iväg, samtidigt garvar du åt ett dåligt skämt och ser inte att hunden behöver hjälp. Jag skulle göra såhär. Lägg några godisar i fickan, och varje gång du ser en unge i hyfsat talbar ålder frågar du om hjälp. Berätta att hunden är rädd och fråga om ungen kan ge hunden en godis men inte klappa. Så ökar du oddsen att hunden inte biter om en obevakad unge kommer för nära…

  12. För att verkligen kunna förstå Nisses sätt mot barn måste man nog se det live . Ta hjälp av ngn coach att analysera det .
    Men ingen främmande människa har rätt att klappa din hund utan tillåtelse !
    Reagerar han på annat såsom vuxna ni möter , cyklar , bilat etc när ni är ute ?

    Kram

        1. Det är inte helt normalt att bete sig aggresivt mot bilar, mopeder eller folk som springer eftersom Nisse reagerar så talar han också om att han utsett sig till den som ska hantera situationen och agera på den. Om ledaren i flocken vilket borde vara Mona, talibanen eller maken signalerar att det är jag som har kontroll över situationen, jag agerar om det behövs så ska hunden lita på det och överlåta det ansvaret.
          Alla hundar behöver inte älska vare sig barn, andra vuxna, löpare, mopeder eller bilar men rätt tränad så ska hunden i de situationerna söka kontakt med sin ledare som visar hur man agerar, samt skydda hunden från att barn etc. kommer fram.
          För min hund som var en slyngel unghund när hon var yngre så fungerade det bäst när vi tränade i riggade situationer genom att jag aktivt sökte kontakt med godis och ögonkontakt innan situationen uppstod i vårt fall cyklister. Om Cobra behöll ögonkontakt medan cyklisten åkte förbi så var det massor med beröm och godis och bröt hon ögonkontakten var det ett snabbt tillrättavisande och uppsökning av ögonkontakt igen. Att skrika och dra i koppel eller lyfta upp en mindra hund ger oftast hunden en bild av att ni är ett team och han har agerat helt korrekt i situationen.
          När det gäller situationen med barn så håller jag med övriga talare om att barn inte har någon rättighet att klappa hundar och man ska skydda hunden genom att tala om att det inte lämpar sig att hälsa eller klappa hunden. Samtidigt kan man arbeta med att förstärka positiva saker med barn. Gillar hunden godis låt lugna barn ge den godis utan att för den skull klappa hunden. Om hunden förknippar barn med lite godis och får hälsa på något barn som ger godis, är van vid hundar och inte är ryckig och flaxig i sitt kroppsspråk kanske det går bra att låta hunden nosa på en utsträckt hand och sedan bli lite kliad på bröstet. Låt aldrig barnen försöka klappa huvudet om hunden är obekväm.

          Brukar ytterst sällan kommentera men då hunduppfostran ligger mig väldigt nära hjärtat så kunde jag inte låta bli

  13. Nisse är en hund med hundbeteende och hundlogik, om han ”bara morrar”, går undan är en sak som jag anser att man kan leva med. Utfall, nafs eller t o m bitning mot människor oavsett storlek är inte ok. Spelar ingen roll vad man tycker men om Nisse var en man i 25 års åldern hade det varit ett ok beteende (att han gör utfall när du väcker honom t ex)? Han är antagligen osäker eller rädd, ska försvara dig men en hund som inte klarar gränsen kan väldigt lätt bli ohanterlig. du behöver lära honom precis som du lär dina barn hur man uppför sig acceptabelt (om inte väluppfostrat). Att överhuvudtaget skylla på barnet är inte ok, inte för att det förminskar föräldrarnas ansvar att uppfostra sina barn hur de ska vara mot okända hundar. Flickan på bilden TROR att hunden är hennes kompis, hur ska hon förstå något annat? Antingen tar du tag i Nisse om du upplever det som ett problem (låter du beteendet vara kvar kan du få en utfallande, bitande hund utan kan hålla den på nivån som är nu) eller så får du acceptera att du måste passa Nisse runt barn när barn gör barnsaker (dvs acceptera både barns och din hunds beteende). Hade han bitit flickan är det ditt ansvar oavsett vad någon tycker. Innan någon ger sig på mig hade vi en större hanhund när jag växte upp som ogillade småpojkar, vi kunde hålla det till morrningar och han gick undan så vi lät det bero, han gjorde aldrig utfall eller bet någon.

  14. Tycker ni ska låta detta ”problem” vara så länge ni som ägare inte tycker att det blir ett stort problem. Varför ska man ”bara” för att man är hund, tycka om och vilja hälsa på alla? Har själv hund, och har lite problem åt andra hållet. Hon ÄLSKAR barn. Inga andra försöker hon gå fram till när vi är ute. Men barn, svansen går som en propeller. Så nej, tycker inte du/ni ska se detta som ett problem. Tänker bara på mig själv, jag vill inte hälsa på alla människor jag möter. Varför ska vi ställa det kravet på våra djur? (menar nu inte att du gör det, men många förväntar sig att man ska låta sin hund hälsa på allt och alla. Det vill varken jag eller min hund)

  15. Vi har en speciell plats i hemmet där alla barnen vänner är väl informerade om att låta hunden vara ifred. I vårt fall är det en fåtölj i ett hallutrymme som är frizonen. Han ligger och sover lite överallt, eftersom han vill vara med och gärna ligga nära, men blir han less så går han till fåtöljen. Där är endast vi i familjen välkommen att vara med honom.
    Han har dock inte problem med barn, men vi har behållit den regeln efter vår förra hund som inte klarade av barn.
    Tycker hundar ska ha rätt till sin egna plats där dom kan få vara ifred, precis som vi själva vill emellanåt.
    Dessutom tycker jag inte det är fel att säga till barn: -Visst är han söt, men han vill inte bli klappad.
    Så fick jag göra ofta med vår förra hund och det var aldrig några problem.
    Jag brukar tänka lite som så att varför ska min hund vilja bli klappad och buren av främmande människor, då jag själv inte vill det.
    Likadant med barn, varför tvinga dom att krama någon som dom inte vill krama? Vi tvingar ju inte vuxna att krama nån som dom inte vill krama.
    Du känner ju din hund bäst och vet vad han tycker om och inte tycker om. Går han inte till attack mot barn när ni är hemma eller på besök, så är det ju bara att förklara att han gärna vill vara ifred och låta honom vara det.

  16. Den stackars hunden gör ju 100 % rätt, på det enda språk han kan – morrar och visar på sitt sätt att han inte är intresserad. Det är precis så hundar ska göra i möten de inte vill delta i!
    Det är inte hans jobb att vara gosedjur, och han litar på att du ska prioritera hans rättigheter <3
    Man får helt enkelt anpassa sig efter den hund man har, även om du hade önskat att det varit annorlunda. Att börja träna på barn-möten kan förstås lära honom att umgås med barn under kontrollerade former. Men rätt som det är uppstår en impulsiv situation som du inte har koll på, och då är det en helt ny situation för Nisse som då kanske inte kopplar ihop den med träningen ni gjort.
    Äsch, det här är svåra saker, men jag tycker att Nisse har rätt att få välja sitt umgänge.

  17. När jag var liten hade mina föräldrar en hund som HATADE barn, jag fick aldrig klappa den, hade jag försökt hade den nog käkat upp min arm. Jag upplevde det inte som ett problem jag visste ju om det. Vår hund hade blivit sparkad på av barn som valp. Bara man är tydlig ser jag det inte som ett problem. Och håller med alla föregående, man skall aldrig gå fram till en främmande hund och börja klappa det lär vi våra barn. När vår hund dog var jag 11-12 år och den fanns i familjen sedan jag föddes, både jag och hunden överlevde 🙂

  18. Och jag tänker så här – hans främsta uppgift i livet är ju att vakta sin flock (dig mest) och när då barn kommer fram för att hälsa så vaktar han dig. I hans hundskalle tänker han inte ; jaha barnet vill hälsa på mig, det kan ju vara roligt att leka kasta-pinne med en stund.
    Istället tänker han att han ska skydda dig! Och du tillåter honom att morra och skydda dig. ”Tyvärr han gillar inte barn”.
    Barnet går iväg och Nisse tänker ; Yeah job done!

    Rätt säker på att det finns avsnitt på youtube med Ceasar Milan i ”Mannen som talar med hundar” där han tränar hunden att koppla av kring barn. Du behöver inte lära Nisse att han ska hälsa på barnen, snarare att han ska bli så maximalt ointresserad av dem att han inte ens tar notis om ungen utan bara går vidare i kopplet och själv visar att han inte vill bli klappad, utan aggressivitet eller nervositet. Barnet är inget hot och att pinka på stolpen och lukta på en sten är mer intressant.
    Börja med barn-hälsa-på-träning av bekantas ungar som går förbi honom 100 ggr ute på promenaden, fram och tillbaka nära honom, tills han slutar morra på dem. Beröm tydligt så fort han visar minsta ointresse och inte morrar på promenad nummer 94!
    Visa att hans ointresse är rätta beteendet och att han inte behöver skydda dig, du är ledaren, inte han!

    1. ”hans främsta uppgift i livet är ju att vakta sin flock (dig mest)”

      Nej, det är det inte. Det är flockledarens, dvs. människans, ansvar att skydda och vakta flocken. Inte hundens. Det är flockledaren som bestämmer, inte hunden.

  19. Alla hundar gillar inte barn. Så är det.
    Det är faktiskt inte en mänsklig rättighet att klappa någons hund. Blir galen när folk bara låter sin barn rusa på min hund.
    Nu gillar iofs min hund barn för det mesta MEN inte om det kommer för många på samma gång. Skulle nu min hund bita ett barn som rusar fram och kanske skrämmer min hund så blir det MITT fel fastän min hund i så fall bara försvarar sig i för den en läskig och stressad situation.
    En hund som sover eller äter ska få vara i fred. Punkt. Inget konstigt med det.
    Hunden är ingen leksak eller ett gosedjur, Man visar respekt och får respekt tillbaka.

    Tycker att du ska säga ifrån om barn ute vill klappa Nisse. Han visar klart och tydligt att han inte vill och då blir det ditt jobb som flockledare att hjälpa honom så att han slipper. Sen känner man sig urtaskig ibland men vad är alternativet.
    Vissa hundar reagerar på energier. En del kan tycka att uppspelt barnenergi är det värsta som finns, andra rycks lätt med och tycker Jippie. Det gäller att läsa sin hund. Nisse verkar rätt lättläst 😉 Barn = Nej TACK !! 😉

  20. Föräldrar ska lära sina barn hundvett – ja, djurvett ö h t. Även om de har Världens Snällaste Golden Retriever hemma så är det inte alla hundar/djur som gillar att främlingar i barnstorlek springer fram och kastar sig över dem. Speciellt inte om man är en (i storlek) liten hund.
    Dessutom tycker jag hundägare ska lära sina hundar att inte hoppa upp mot folk för att hälsa. Jag vill inte ha leriga tassavtryck på mina byxor och (små) barn gillar inte att bli omkullputtade av hundar, oavsett om de känner dem eller inte.

  21. Åh, detta ligegr mig varmt om hjärtat! Så här tänker jag (och håller med många här som så att säga håller på Nisse): Jag har sedan snart 12 år en väldigt söt liten dvärgtax – söt som i att alla vill klappa, inte bara barn. Min tax morrar och har, ehm, nära till tänderna då hon inte kan freda sig. Alltså åligger det mig som matte att se till att hon så sällan som möjligt utsätts för dessa situationer hon upplever som så otroligt obehagliga, tex möten med barn. Jag upplevde i tidiga åren just det du skriver – dvs känslan av att hjälp, ska/får det verkligen vara så här, måste det inte bara funka? Jag tog hjälp av erfaren och duktig instruktör/hundpsykolog som kom hem och tränade med oss. Denne kunde konstatera att jag/vi gjort allting rätt men att Cleo (taxen) så starkt ogillar situationer som innebär kontakter med barn (även bekanta sådana) och främmande vuxna. Taxen har fyra människor i sitt liv som hon så att säga godkänt och älskar av hela sitt sabla envisa taxhjärta. Och då får det vara så. Hundar är individer och alla är inte översociala Disneyfigurer, så skönt när jag liksom kunde förstå och acceptera detta. När jag har gäster så får Cleo vara i ett annat rum, särskilt viktigt om det kommer barn. När vi är på café, restaurang eller åker i kollektivtrafiken så sitter hon i en hundkasse och jag får ha koll så att folk inte av obetänksamhet försöker klappa utan att först ha frågat (sade jag att hon är söt som socker?). När vi möter barn och Cleo går lös så kallar jag in henne, när barnen passerat kan hon skutta vidare. När barn frågar om de får klappa så svarar jag att hunden tyvärr är rädd för barn och att de därför inte får klappa men att de var duktiga som frågade. Något barn har envisats och inte accepterat mitt nej och då har jag sonika sagt att hunden kommer att bita dig om du kommer närmare. Jag har tipsat förut och vet inte om du ev anammat det, men för att få en mer professionell bedömning av om och hur du och familjen och Nisse kan träna, så ta för tusan kontakt med Kicki Fellstenius och gänget på Glada Jyckar på Ålstensgatan 2 i din hood och boka privatträning. Och som några skrivit – aldrig någonsin lyfta en hund som sover. Först väcker man den och aviserar så att säga sin ankomst om man nu absolut måste väcka jycken.

  22. Som några tidigare nämt, ha godis som barn kan få ge honom. Det är ju skönt att ha en hund som inte riskerar att bralla ur när det gäller barn, det kan ju bli tråkigt.
    Barn är lite oberäkneliga, det brukar vara det hundarna tycker är jobbigt. Men att de barn han träffar ger honom en godis är ju trevligt för Nisse och ALLA barn behöver inte komma fram, dock är föräldrar ganska korkade ofta där.

  23. Jag håller med alla föregående talare! Min hund är inte heller helt förtjust i barn. Framförallt inte barn i 1-2 års åldern. Hon tycker dom är läskiga. Och hon får tycka det. Hon har aldrig bitit ett barn, men hon har gjort lättare utfall om de kommer för nära. För att verkligen visa att ”jag-vill-inte”. När större barn kommer fram och vill klappa så säger jag alltid han hunden bestämmer själv. Sätt dig på huk och sträck fram handen. Vill hon hälsa så kommer hon till dig. Det har fungerat bra, och barnen accepterar oftast det. Men som sagt så är de mindre barnen svårare, för de förstår inte på samma sätt. Då tar jag upp min hund eller avleder hennes uppmärksamhet till annat.

    Låt Nisse få ogilla barn, han är inte allas egendom, han er er familjemedlem! Och även om ni är hemma och det kommer barn hem till er, så har han rätt att få vara ifred om han inte vill hälsa. Han bor där, det gör inte barnen som hälsar på! Och det är INTE ok av barnet att lyfta upp honom om han ligger och sover. Eller ens om han är vaken heller för den delen!

  24. Undrar vart och när det började? I många fall, när valpen är liten och visar ett oönskat beteende, har vi människor en tendens att agera lite snabbt och inte tänka igenom konsekvenserna. Mona, det här kanske inte alls hänt dig – eller så är det precis så här det har gått till. Vi tänker oss ett scenario då valpen/unghunden möter te x ett mindre barn och tycker det känns läskigt. Barnet har ett ”udda” kroppsspråk i hundens värld. Stirrar, pekar, pratar högljutt och går emot hunden. Hunden blir tveksam, och vill att det ”här barnet” ska stanna. Hunden skickar massor med signaler som vi människor kan ha svårt att uppfatta (tex vänder kinden till, slickar sig snabbt om munnen, backar ett snabbt steg, vänder sidan till) – matte eller husse kanske inte ens tittar på hunden när det försöker signalera att ”eh, hjälp, den där filuren är aaaskonstig, få den att stanna!” (lägg till att hunden sitter fast i koppel = ingen flyktväg). Sedan kommer morret. Dags att försvara sig! Och matte/husse tycker te x ”eh, pinsamt, sorry” och skäller på hunden för att den morrar åt ett oskyldigt barn som inte ens ha gjort något. Hunden kan i detta skedet har lagt på minnet att morra funkade – barnet backade, fick lite skäll av husse, men han var säkert också arg på barnet, när jag morrade gick vi ifrån den läskiga situationen etc – och framförallt! Att ta tag i situationen själv var bästa lösningen! Så här KAN det gå till. Vad skulle man gjort då? När hunden skickar signaler, som tex ett morr – frys situationen! Man uppmärksammar hunden, och försöker sakta men säkert övervinna det läskiga tillsammans. Självklart är det svårt med mindre barn, men med större kan man kontrollera situationen så att hunden lämnar den med bra minnen. Man får trixa och fixa lite, men värt besväret när man lyckats pinpointa problemet. Så fundera gärna på när, var och hur det började – det kanske kan ge lite ledtrådar till vad ni behöver träna på. Och nej, alla hundar behöver inte gilla barn, MEN det underlättar i vardagen om man parallellt tränar lite på det, har det i åtanke, så man slipper ha ögon i nacken jämt. Han är ung fortfarande, och ni ska leva ihop många, många år till.

  25. En hund ska få vara ifred om den vill det. Bara för att han är gullig så innebär inte det att han är allmän egendom. Gillar inte Nisse barn ska han inte behöva att de klappar honom etc. Endel hundar kan tycka att barn är opålitliga. Det innebär inte att det är ok att morra. Varken åt barn eller andra. En hund ska inte morra åt någon. Morrandet är, sorry, ägarens handhavandefel men går att träna bort.

  26. Har thaft hund/tävlat med/tränat hundar i alla möjliga grenar i 12 år och kan säga att det ÄR supernormalt att hundar inte gillar barn eftersom deras kroppsspråk är svårläst och de agerar ofta impulsivt( och klumpigt (t.ex. sträcker handen över hundens huvud för att hälsa, är hårdhänta om än oavsiktligt mm) Det är mer normalt än onormalt att Nisse skulle reagera defensivt på barn, särskilt såna han inte känner.

    Att öka hundens trygghet i ditt ledarskap kommer att göra mer än enskilda situationsspecifika övningar, eftersom han då kommer att förlita sig mer på din reaktion än sin egen i olika situationer. Jan Fennel är känd för sina böcker på området, kolla gärna in dem!
    Det handlar mer om livsstilsförändringar och mer jobb med sitt eget ledarskap än med hunden (tex alltid agera konsekvent i återkommande situationer, typ alltid lämna huset först innan hunden får gå ut etc , sätta tydliga gränser mm).
    Och så länge Nisse och talibanen funkar ihop och du saknar tid och motivation att ta tag i barnfientligheten, gör inte det. Du är inte skyldig att tillhandahålla en ”barnvänlig hund” till dem som vill hälsa, man får säga ”tyvärr, han är lite osäker av sig så han beter sig lite konstigt runt folk han inte känner och jag vill inte tvinga honom”.

    Lycka till!

  27. Låt honom ogilla barn. Han har inte vuxit upp med småbarn och därför faller det sig inte naturligt för honom att tycka om dom. Vår hund gillade inte heller barn… Föräldrar ska uppfostra sina barn att inte hälsa på hundar utan lov. Vi går ju inte fram och klappar på en gullig äldre dam lixom Tur för dig va? En hund är en individ, med rätt till integritet!

  28. Hej Mona!
    när en hund sover ska man inte gå fram till den, den måste få ha sin korg som en fristad!
    Jag har en Shih tzu som är 8 år och hon gillar barn, men när vi har varit ute och gått så har det kommit barn som vill klappa henne, men jag har sagt nej- hon går under träning!
    dels för att hon inte är en hund som inte vill bli klappad av alla utan hon väljer om hon vill gå fram! dels att hon ska förstå att man inte behöver hälsa på alla barn! det räcker med att hon är social med våra barnbarn och vänners barn!
    hoppas att det går bra med Nisse och låt honom få vara den han är
    kram

  29. Bästa Mona – jag har läst ALLA kommentarerna å jag håller med dej: du har underbara läsare. Sunda åsikter å friska tips. Grattis till dej å Nisse 😉 <3

  30. Kan varmt rekommendera hundcoach Mervi Körki på Hundinspiration.se
    Med hennes kunskap & coaching blir det mkt roligare m hund!! Hon finns i norrort:)

  31. Jag kan absolut inget om hundar, trots jag bodde ihop med två såna under en 15-årsperiod. Men jag vet att med vanligt sunt förnuft kommer man långt. Jag var hundrädd ända tills jag träffade mannen med dessa två och det slutade med att det var jag som ”tog hand om dem”. Och sunt förnuft är det som betyder nåt, som de flesta skrivit här. Man låter inte barn och okända klappa och gulla med hundar de inte känner. En självklarhet att hundar och andra djur har en integritet, liksom vi människor. Så, låt Nissa vara den underbara hund han verkar vara.
    Tomatplantorna? Jaja, är du hemma 8 timmar om dagen och vattnar dem, är det absolut inga problem. Du kommer att kunna leva på tomatsallad resten av sommaren.
    Jag har inte köpt tomatplantor eller andra plantor, eftersom jag liksom ska sticka iväg, du vet, till Mallis om exakt 7 dagar! Jaja, ville bara hålla dig uppdaterad!

  32. En hund behöver inte älska alla, det räcker att den accepterar att det finns barn.
    Rent krasst har du ju inte köpt Nisse för att bli en allmän kelgris
    Så lär Nisse att du hanterar alla möten med barn och han inte behöver engagera sig, och till barnet säger du att hunden är jätteblyg och vill vara ifred.

  33. Varför måste Nisse tycka om barn? Talibanen är ju stor nu. Låt Nisse låna ett eget rum under tiden besökande barn finns i huset om de inte kan låta honom vara. Kan de lämna honom i fred så kommer han när han tycker att de är ofarliga nog…..

  34. Varför måste Nisse gilla barn? Varför måste någon gilla barn? Jag har två barn men gillar barn gör jag inte,tycker de flesta är väldigt ouppfostrade och curlade till vansinne.Alla kan inte gilla lika bara det att det räknas som fel att inte gilla barn.Tycker inte jag.Låt Nisse vara ifred från barn,varför ska det vara omöjligt?

  35. Gillar du om det skulle komma fram någon oavsett om det är ett barn eller vuxen och börjar slita i dig när du sover? Eller om det kommer fram främmande och börjar klappa och krama dig helt apropå? Tycker det låter som att Nisse är en helt normal hund som vill bli lämnad i fred när han sover och inte ser sig som någon leksak för främmande att leka med. Åter igen Mona lyssna inte på hur andra tycker att din hund ska vara. Du sliter väl inte upp bildörren hos främmande människor för att du ser det som din rätt att få provköra den Människan har en konstig inställning till andras djur vissa tror att det är allas ”leksak”.

  36. Du har fått många bra tips. Jag har aldrig haft hund men läser igenom alla kommentarer, ifall man skulle skaffa en i framtiden. Det är nästan så jag önskar att jag själv var hund – verkar nämligen vara okej att inte gilla barn då, som kvinna och människa är det en självklarhet att man ska älska barn… tydligen.

  37. Min Messi älskar barn, men är smått rasistisk mot ursprungsbefolkningen här vilket nog har att göra med att exet (som är ”indian”) sparkade honom när han var valp och inte var direkt snäll mot mig heller. Har lite svårt att ta honom på promenader då han kan bli väldigt vaktig om någon kommer fram och hälsar på mig, tyvärr verkar det sitta långt inne eftersom ingen träning verkar hjälpa men å andra sidan tar vi gärna promenader när det är mindre folk ute.

  38. Min Daisy är likadan. När barn närmar sig och vill klappa, säger jag att hon är rädd för barn. Det funkar alltid, barnen accepterar det och Daisy slipper bli klappad. Integritet. Barn förstår.

  39. Du får många fina tips här inne, och jag läser att ”låt honom vara, han behöver inte gilla barn” osv. Och absolut, det är absolut ingen allmän egendom. MEN. Om vi tänker ett steg längre. Varje gång Nisse möter barn av den sorten han inte gillar, får han ett stresspåslag. Det händer något i hans kropp. Och det är DET, iallafall jag menar, är bra att träna på. I och med att Nisse hänger med, möter barn titt som tätt (?) när ni te x är hos Wilmer-stället – utsätts han faktiskt för detta stresspåslag varje gång. Och HAN vet ju inte hur långt situationen kommer gå vid varje tillfälle = stor beredskap varje gång. Och nej, man behöver inte träna på att han ska klara av att bli klappad av barn, men man kan som första steg träna på att vara nära barn, som inte ens tar på honom. Tänk dig själv att du har… Fästingfobi. Men hunden ääälskar att vara i skogen. Så du går. Och känner denna jobbiga stress lite hela tiden när du är ute i skogen. Eller spindelfobi, och när hösten kommer så vet du att husspindlarna kryper in i ert hus – när som helst kan du se en sån där härlig rackare i duschen. Ett stresspåslag som kan vara jättejobbig för många – beroende på hur stor rädslan är. Tänk dig sen den dagen då då spindeljä*veln kryper över täcket när du gått och lagt dig – första flykten, fäktandet. Pulsen. Vill man gå och lägga sig igen? Man har ju hört att dessa jä*lar kommer i par? Äsch, jag har svårt att formulera mig, men hoppas jag har öppnat lite fler tankar 🙂

  40. Två tankar skår mig. Nisse är inte så gammal, vad gör ni om äldsta dottern får barn? Det är lättare att göra något åt nu än sen. Är dessutom osäker på om Nisse verkligen fattat att han inte är flickledare eftersom han blir arg på fler saker även om de andra är vanligare. Vad händer om kopplet går av? Koppel gör det ibland.
    Den andra grejen ingen skrivit om är ju att barn inte luktar människa än och det brukar lite för ofta betyda att det är vanligt att hundar inte gillar barn. Ju mer ledarstyrd hund ju mindre visar de men jag håller med den som sa att man skall ta ur honom morrandet. Han behöver aldrig lära sig att gilla barn men om ni säger att det är barnet är ok då får Nisse acceptera det beslutet från flockledaren. Han blir äldre och tyvärr kan beteendet bli värre med tiden. Nu kommer ni undan med det för att han är liten men om han hade varit en Grand danois på 60 kilo? Hunden vet inte om att han är liten.

  41. Hej Mona!
    Är lärare, hundinstruktör, utbildad hundpsykolog och går hundbeteendevetaren på hundens hus just nu precis. Inlärning, barn och hundar är liksom min grej kan vi säga. Många hundar gillar inte barn då barn är ganska burdusa, högljuda och lite opålitliga ur hundens synfält. Nisse visar tydligt att han inte har förtroende för barn. Det du främst ska göra är att hålla Nisse säker. Du ska inte låta han hamna i sådana situationer där han måste gå in i försvar mot det hot som han känner att barnen är. Morra är hundens varningssignal, hit men inte längre. De flesta av oss respekterar och förstår morrningar vilket gör att det är en fungerande kommunikation mellan människa och hund. Ta bort hundens morrande och det smäller utan förvarning. Man ska ABSOLUT inte straffa för att en hund morrar. Var tacksam att du har en hund som kan kommunicera så tydlig istället. Du kan däremot jobba med känslan Nisse känner när ett barn närmar sig genom att ge en godbit varje gång ett barn närmar sig. Men se till att barnen inte får komma fram och att du alltid är som en buffert emellan. Då kommer Nisse känna sig säker på att Matte tar hand om situationen och känslan när barn kommer i närheten kommer ändras till en förväntan då det är då godiset kommer. Det är din hund och ditt ansvar att skydda honom därför är det dina regler som gäller när det gäller barn och hälsning. Det är okey att vara häxan surtant!!!
    Om du verkligen vill jobba med detta ska du kontakta en hundpsykolog som är utbildad och inte be om råd på nätet då risken är att du får alldeles fel råd och kan förvärra Nisses känsla och beteende ytterligare.

  42. Nu har jag inte läst alla kommentarer, men grejen är att det är väldigt många barn som inte kan hälsa riktigt på hundar. De tycker de är söööta, springer fram, böjer sig hastigt ner och ska klappa på huvudet. Hur ska hunden veta att denna minimänniskan inte ska kidnappa honom? Dessutom blir hunden osäker när barnet ska klappa på huvudet så han backar och höjer huvudet. Då blir barnet rädd och hoppar bakåt, för att sedan rusa fram igen.
    Jag brukar säga till barn som vill hälsa på min hund att de får sätta sig still på huk. Sträcka fram handen och låta hunden komma själv. Kommer hunden fram så klappar man försiktigt. Och inte på huvudet. Och man är still. Om inte hunden vill gå fram, då säger jag: han är inte sugen på att hälsa idag, jag tror han behöver kissa, eller nåt sådant.
    Många gånger har faktiskt föräldrar tackat mig för att jag visar hur man hälsar på en hund. Barnet kan ju inte veta om man inte talar om för det hur man gör!
    Detta hjälper kanske inte dig med ditt problem, men kanske Nisse har träffat för många barn som faktiskt försökt hälsa så som jag beskrev. Han litar inte på dem helt enkelt.

  43. Hej Mona!
    Jag är utbildad hundmassör och jag brukar säga till mina kunder att ”alla hundar gillar inte att få massage precis som alla människor inte gillar att få massage” vilket kan jämföras med att jag gillar inte alla människor och därför anser jag inte heller att hunden måste gilla alla människor.
    Som redan andra har sagt så visst har man en umgängeskrets med många barn så kan man ju försöka träna bort det men det kommer ta tid och engagemang, och det är inte alls säkert att man lyckas.
    Men vill du träna bort det så ta kontakt med en ”hundtränare”. Lycka till!
    Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..