När kompisar aldrig ger upp hoppet och en hund som inte gillar barn

I helgen hade jag Kingswood-Annika här på middag.

Hon är från början en kund som vi levererar varor till men har blivit en kompis. Hon har en jättefin inredningsbutik på Ekerö.

Mina fingrar är alla färger utom gröna och ändå köper hon en tomatplanta till mig. Ähum. Ska bli intressant att se hur länge den får leva.

Hörrni, jag har en fråga till er som har hundar och nu vill jag inte att det blir krigsstämning bland kommentarerna. Nisse gillar inte barn. Jag vet, det ser ju inte ut som om han vantrivs på bilden men han har väldigt, v ä l d i g t svårt för barn. Om jag är ute och går och det kommer barn så vill han INTE att dom kommer fram. Han börjar morra eller skälla direkt. Det här har varit jättejobbigt eftersom jag alltid trott att det måste vara något fel på en hund om dom inte gillar barn.

 

Var inne på nätet och googlade lite om det här igår och läser på flera ställen att det finns hundar som faktiskt inte gillar barn och att det inte är något konstigt med det. Å andra sidan finns det dom som anser att det kan tränas bort och att det s k a tränas bort. Det var inga problem med Nisse och Annikas dotter … tills hon väckte honom med att försöka lyfta honom. Han gillar inte när n å g o n gör det utan när han sover djupt vill han inte blir rörd. Jag är den ende som kan lyfta honom då utan att han morrar.

 

Jag är skitstressad över det här med barn eftersom de har en förmåga att alltid vilja komma fram och klappa då de tycker att ”han är så gullig”. Sitter jag på Wilmer Kaffebar och det kommer in barn där, som går fram mot honom, börjar han morra direkt.

 

Vad ska jag göra? Och hörrni, inget jäkla krig nu, jag v e t att hundar är ett touchy subject och olika åsikter kan man ha utan att man skjuter varandra.

  1. Hej Mona!
    Jag är utbildad hundmassör och jag brukar säga till mina kunder att ”alla hundar gillar inte att få massage precis som alla människor inte gillar att få massage” vilket kan jämföras med att jag gillar inte alla människor och därför anser jag inte heller att hunden måste gilla alla människor.
    Som redan andra har sagt så visst har man en umgängeskrets med många barn så kan man ju försöka träna bort det men det kommer ta tid och engagemang, och det är inte alls säkert att man lyckas.
    Men vill du träna bort det så ta kontakt med en ”hundtränare”. Lycka till!
    Kram

    1. Mona skriver:

      Tack för rådet snälla du!

  2. Nu har jag inte läst alla kommentarer, men grejen är att det är väldigt många barn som inte kan hälsa riktigt på hundar. De tycker de är söööta, springer fram, böjer sig hastigt ner och ska klappa på huvudet. Hur ska hunden veta att denna minimänniskan inte ska kidnappa honom? Dessutom blir hunden osäker när barnet ska klappa på huvudet så han backar och höjer huvudet. Då blir barnet rädd och hoppar bakåt, för att sedan rusa fram igen.
    Jag brukar säga till barn som vill hälsa på min hund att de får sätta sig still på huk. Sträcka fram handen och låta hunden komma själv. Kommer hunden fram så klappar man försiktigt. Och inte på huvudet. Och man är still. Om inte hunden vill gå fram, då säger jag: han är inte sugen på att hälsa idag, jag tror han behöver kissa, eller nåt sådant.
    Många gånger har faktiskt föräldrar tackat mig för att jag visar hur man hälsar på en hund. Barnet kan ju inte veta om man inte talar om för det hur man gör!
    Detta hjälper kanske inte dig med ditt problem, men kanske Nisse har träffat för många barn som faktiskt försökt hälsa så som jag beskrev. Han litar inte på dem helt enkelt.

  3. Hej Mona!
    Är lärare, hundinstruktör, utbildad hundpsykolog och går hundbeteendevetaren på hundens hus just nu precis. Inlärning, barn och hundar är liksom min grej kan vi säga. Många hundar gillar inte barn då barn är ganska burdusa, högljuda och lite opålitliga ur hundens synfält. Nisse visar tydligt att han inte har förtroende för barn. Det du främst ska göra är att hålla Nisse säker. Du ska inte låta han hamna i sådana situationer där han måste gå in i försvar mot det hot som han känner att barnen är. Morra är hundens varningssignal, hit men inte längre. De flesta av oss respekterar och förstår morrningar vilket gör att det är en fungerande kommunikation mellan människa och hund. Ta bort hundens morrande och det smäller utan förvarning. Man ska ABSOLUT inte straffa för att en hund morrar. Var tacksam att du har en hund som kan kommunicera så tydlig istället. Du kan däremot jobba med känslan Nisse känner när ett barn närmar sig genom att ge en godbit varje gång ett barn närmar sig. Men se till att barnen inte får komma fram och att du alltid är som en buffert emellan. Då kommer Nisse känna sig säker på att Matte tar hand om situationen och känslan när barn kommer i närheten kommer ändras till en förväntan då det är då godiset kommer. Det är din hund och ditt ansvar att skydda honom därför är det dina regler som gäller när det gäller barn och hälsning. Det är okey att vara häxan surtant!!!
    Om du verkligen vill jobba med detta ska du kontakta en hundpsykolog som är utbildad och inte be om råd på nätet då risken är att du får alldeles fel råd och kan förvärra Nisses känsla och beteende ytterligare.

  4. Marie skriver:

    Två tankar skår mig. Nisse är inte så gammal, vad gör ni om äldsta dottern får barn? Det är lättare att göra något åt nu än sen. Är dessutom osäker på om Nisse verkligen fattat att han inte är flickledare eftersom han blir arg på fler saker även om de andra är vanligare. Vad händer om kopplet går av? Koppel gör det ibland.
    Den andra grejen ingen skrivit om är ju att barn inte luktar människa än och det brukar lite för ofta betyda att det är vanligt att hundar inte gillar barn. Ju mer ledarstyrd hund ju mindre visar de men jag håller med den som sa att man skall ta ur honom morrandet. Han behöver aldrig lära sig att gilla barn men om ni säger att det är barnet är ok då får Nisse acceptera det beslutet från flockledaren. Han blir äldre och tyvärr kan beteendet bli värre med tiden. Nu kommer ni undan med det för att han är liten men om han hade varit en Grand danois på 60 kilo? Hunden vet inte om att han är liten.

  5. Du får många fina tips här inne, och jag läser att ”låt honom vara, han behöver inte gilla barn” osv. Och absolut, det är absolut ingen allmän egendom. MEN. Om vi tänker ett steg längre. Varje gång Nisse möter barn av den sorten han inte gillar, får han ett stresspåslag. Det händer något i hans kropp. Och det är DET, iallafall jag menar, är bra att träna på. I och med att Nisse hänger med, möter barn titt som tätt (?) när ni te x är hos Wilmer-stället – utsätts han faktiskt för detta stresspåslag varje gång. Och HAN vet ju inte hur långt situationen kommer gå vid varje tillfälle = stor beredskap varje gång. Och nej, man behöver inte träna på att han ska klara av att bli klappad av barn, men man kan som första steg träna på att vara nära barn, som inte ens tar på honom. Tänk dig själv att du har… Fästingfobi. Men hunden ääälskar att vara i skogen. Så du går. Och känner denna jobbiga stress lite hela tiden när du är ute i skogen. Eller spindelfobi, och när hösten kommer så vet du att husspindlarna kryper in i ert hus – när som helst kan du se en sån där härlig rackare i duschen. Ett stresspåslag som kan vara jättejobbig för många – beroende på hur stor rädslan är. Tänk dig sen den dagen då då spindeljä*veln kryper över täcket när du gått och lagt dig – första flykten, fäktandet. Pulsen. Vill man gå och lägga sig igen? Man har ju hört att dessa jä*lar kommer i par? Äsch, jag har svårt att formulera mig, men hoppas jag har öppnat lite fler tankar 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..