Den saliga tron

I flera dagar har vi åkt förbi en fantastisk vacker gravplats och på kvällarna har den varit upplyst av hundratals små ljus. Härom dagen tog vi oss tid att stanna för att gå in och titta. 

Det var så otroligt vackert och rogivande. Jag är långt ifrån troende men vid sådana här platser infinner sig alltid ett lugn.

 

Jag har tänkt på det. Ibland kan jag känna en viss avundsjuka till de människor som är djupt troende. Hur jefla jefligt man har det, eller om det händer något tråkigt, så har man sin tro till tröst. Jag är uppvuxen med halva släkten Jehovas vittnen även om just min lilla del av den inte alls var inblandad. Dock fick jag lov att gå på måååånga Jehovas-möten när jag var mindre. Varje sommar när jag hälsade på min farmor på Öland så drog hon iväg mig till stormöten i Skandinavium i Göteborg flera gånger. Som sagt, jag hade halva inne i den delen av världen och jag minns att jag redan som liten noterade den gemenskap man hade.

 

Är ni många troende här inne?

  1. Hanna skriver:

    Jag är inte ett dugg troende, förlorade min dotter när hon var bebis och önskar ibland att jag skulle tro att vi skulle ses igen, men det gör jag inte.

  2. M skriver:

    Japp, jag är troende! Uppvuxen inom frikyrkan och tillhör den än! Älskar kyrkan, gemenskapen och tron!
    Jag blir så ledsen när jag läser hur andra blivit behandlade inom frikyrkan (mobbning, hierarki, svart-vitt osv). Så har det aldrig varit för mig, vilket jag är tacksam för. För mig är respekten för ALLA människor viktig! Spelar ingen roll vem man är eller var man kommer ifrån.

    Att ha min tro är superviktigt för mig! När jag förlorade min son bar sen mig! Jag vet inte hur det hade gått utan tron och vännerna som ”bar” mig och min man!

    Tack för din fantastiska blogg!! Älskar den och läser den slaviskt
    Stor kram till dej!

  3. Tarja skriver:

    Jag är inte ”troende” trots att jag är döpt, konfirmerad och gift en gång i kyrkan. Mina barn är döpta i kyrkan och när jag tänker efter är det för att det skulle vara så. Jag har nog mer fallenhet mot buddhismen. När livet knockar mig, så är det med min egen kraft jag kommer upp. Men i hjärta och hjärna säger det många gånger KARMA. I sommar ska ett av mina barn gifta sig och vigseln är borglig och det känns bra. För det är det de vill.

    1. Maria skriver:

      Precis som jag känner! Jag har en tro som går ut på att man ska vara ‘god och inte ond’ och att man inte ska sjunka till samma nivå om någon annan är elak.
      Jag har väldigt svårt för religiösa ‘regler’.

  4. Jag tror på Gud, det har jag alltid gjort. Jag har vuxit upp inom Svenska kyrkan och var väldigt engagerad under tonåren. Sen flyttade jag och då blev jag inte aktiv i någon ny församling. Men min tro har jag kvar och kyrkorummet och kyrkogårdar ger mig inre frid. Min man är också uppvuxet i ett kristet hem då hans familj är med i frikyrkan. Han är dock väldigt kritisk idag. Inte mot kyrkan eller Gud, men mot oskrivna regler och skenhelighet (vilket naturligtvis finns inom alla samfund, jag vill inte peka ut något). Vi har båda väldigt svårt för att vissa beter sig på ett visst sätt i kyrkan och i sin hemort, men kan bryta reglerna så fort man lämnat 50-skyltarna. Gud ser dig överallt (och jag tror inte att han är så dömande av sig).

  5. Tara skriver:

    Min man har inte en gnutta ”tro” i kroppen, men var salig i varenda kyrka vi gick in i när vi var i Italien. De är så vackra! Jag är heller inte troende, men kan känna ro vid min systerdotters grav o någonstans vill jag nog tro att hon är med oss, även om vi inte kan se henne.

    Mina barn gick på barngrupper inom Pingstkyrkan, när de var små. Var aldrig några påtryckningar o att det pratades om Jesus osv, tyckte jag – tycker fortfarande – skadar inte barn, så länge det inte påtvingas, så att säga. Tyckte väldigt mycket om gemenskapen. Det var dock EN av alla inom församlingen som klantade sig. Min systerdotters begravningsakt var där o den nya pastorns fru, gick fram till min bror o liksom hade ett ”sälja-in-församlingen-tal” (kommer inte på bättre förklaring), men hon fick svar på tal, att det var för jävligt att göra på det sättet, på en begravning..

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..