Det måste man ju fira

Idag är det exakt fem år sedan jag gick från att vara tjock till att nu vara ”normal”.

547566649

Gastric Bypass och minus 43 kilo. Halleluja. Har dessvärre inga kort på mig som tjock eftersom jag hade svart bälte i att undvika kameror.

 

Jag har inte ångrat mig en enda sekund och jag är SÅ glad över att jag lyckats övertala/inspirera så många av er och några av mina privata vänner! Det är det bästa jag någonsin har gjort, efter att ha fött barn och varit i Guatemala och försett fattiga med glasögon. Lätt.

IMG_1933
IMG_4209

Just nu är jag extra glad eftersom jag har tjatat hål i huvudet på min f d granne, som nu bor några hundra meter bort, i 5 år om denna operation men hon har hela tiden sagt: ”nä, jag fixar det här själv” och så kör hon 18 vändor till med allehanda bantningskurer. Fifan, jag har verkligen, verkligen tjatat på henne.

 

21 mars opereras hon. Jag är så himla glad för hennes skull eftersom jag vet vilket fantastiskt liv hon kommer få.

 

Och nä, ser inte ned på tjocka människor men då hoppas jag att man är en lycklig tjockis. Det är få som är det och först när man är över på ”andra sidan” fattar man den enorma livskvaliteten en GBP-operation innebär. Om inte annat hur jefla nedvärderad man blir som människa bara för att man råkar vara lite rund. Herregud vilken skillnad det är på bemötande, vilket är sorgligt. Jag har g i v e t v i s full respekt för de som väljer att inte göra något alls, eller gå andra vägar. Och ja, det är en riskfylld operation, men som min kirurg sa: ”det är överlägset mer riskfyllt att vara tjock!”  Och yes, denna operation passar inte alla, men den passade mig.

 

Amen to that.

  1. L skriver:

    Nu skall vi se om jag kan kommentera anonymt… i alla fall ”utåt”. För det första. Jag har gjort en GBP. Juni 2010. Tillhör den skara som inte gick ner allt efter operationen, hur mycket jag än kämpade. Dock gick jag ner 40 kg och det är ju inte så illa. Har 20 kg kvar. Sen har jag drabbats av näringsbrister. Inte så allvarliga än, men jag måste verkligen hålla koll på det. Men det värsta är att jag för 2 år sedan fastnade i alkoholen. Nu har jag lyckats bryta det och firar idag 2 månader utan någon alkohol. Det är med sorg i hjärtat jag inser att jag aldrig mer kommer att kunna ta ett glas vin bara för att det är gott. Har du förresten läst om Anne? Anne som har varenda komplikation man kan tänka sig och som nu kämpar med oregelbunden hjärtrytm pga näringsbrister?
    Jag är jätteglad för din skull och tycker det är underbart att du mår så bra och att du lyckas, men du kanske inte skulle skönmåla operationen riktigt så mycket som du gör? Eller i alla fall alltid påpeka att för just dig funkade det? Det är inte bara det att en väldigt stor del av oss aldrig kommer till målvikten eller går upp allt (och mer igen) utan det är också detta med näringsbristerna. Nu 5 år efter boomen då det gjordes en massa operationer kommer väldigt många sådana fram. Det finns en grupp på FB för oss långtidsopererade, där skrivs det mycket om det. Och så är det som sagt detta med andra beroenden…
    Här är Aftonbladets artikel om Anne.
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21957582.ab

  2. Nina skriver:

    Jag måste sätta en kommentar här känner jag. Gjorde en op 2012 o mår bra nu. Första åren toppen, sen small det ordentligt. Sen om det beror på op eller att jag levt i kris i måååånga år, det vet jag inte. Jag ångrar inte min op. Har minskat 75 kg o mår bra i kroppen. Hade ångest redan innan op av gamla händelser i mitt liv o de hälsar på då o då men likadant där… Beror på ”komplikationer” efter op eller inte..? Jag har inga brister överhuvudtaget. Tar prover var sjätte månad. Jag tror det är viktigt att läsa på o hålla sig uppdaterad! Både för o efter. Det är ingen Quick fix. Mycket jobb o planering. Det gäller att hitta en metod som passar gemene man/ kvinna. Ett råd: Hoppa inte över de få tabletter du blir rekomenderad o hoppa inte över varken måltider eller mellanmål. Detta är viktigt för oss alla. Om det blir problem eller man misstänker brister, ta kontakt med läkare! Vården behöver få en större kunskap för oss op: ade o hur våra kroppar fungerar.
    Jag kan delvis hålla med på den/ de kommentarer om att man inte ska operera bort fungerande organ MEN nu är det gjort för min del o jag vill hitta ett bra sätt att leva på. Jag tror det är ”back to basic” vad gäller mat. Mer grönskar, fisk, fågel, kött. Men det är MIN tro…
    Hoppas alla som gjort o väljer en op får den hjälp o vård som kan tänkas behövas både före o efter ingreppet.

    Jag må säga att ditt inlägg väckte många tankar hos omvärlden.

  3. Att operera sig funkar ju för vissa men jag har tyvärr sett många misslyckade resultat som berott på hur personens beteende varit, dvs har man mat som medicin för ångest, oro och nedstämdhet men inte behandlar det tenderar man ju att få ännu mer problem efter och man mår inte bättre i själen av att vara smal. Tyvärr….

  4. Sandra skriver:

    Jag opererades för över 5 år sen, jag har råkat ut för varenda komplikation man kan få efter operationen. Har behövt opereras 6 ggr till efter det pga alla komplikationer och var nära att stryka med 2 ggr.
    Fortfarande det bästa jag gjort och ångrar mig inte en sekund. Det är en sån otrolig skillnad i livskvalité.

  5. A-C skriver:

    Det är viktigt, precis som många redan påpekat, att skaffa sig en helhetsbild av vad en operation kan innebära. Det finns många fall där det fungerat bra och där resultatet är lyckat, men det finns också mindre roliga fall och de är inte sällsynta. Jag hamnar någonstans i mitten, med otillräcklig viktnedgång, omoperation pga komplikationer och järnbrist. Man vet ju inte heller säkert vad som händer på lång sikt, då det inte finns den typen av studier ännu. Jag ångrar inte min operation, men jag hade funderat igenom beslutet oerhört noga om jag stod inför det idag.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..