Sweet Lord, d e n tröttman

När jag klev in på mässan i går morse såg jag redan på håll dagens jävelskap i vår monter. Kärringarna på Reunion Home, montern mitt emot, med Maria i täten, hade haft fullt upp efter att vi gått hem kvällen innan.

En av våra tuppar hängde i en strypsnara från taket. Och ett par av de andra frös tydligen…

Jag skrattade så jag kissade på mig. 

Jag rotade genast fram lite klistermärken, gick över till dom, grävde fram deras stege och satte upp dom på väggen. Lagom snett och vint. Det såg förjefligt ut. Perfekt!

Passade på att vända på en av pallarna också.

För säkerhets skull snodde jag stegen och gömde den så att de inte skulle kunna ta ned dom.

När man står på mässor så blir man stentrött. Dålig luft, mycket människor och man blir dum i huvudet. Därför är det viktigt att man kan skratta, och SOM vi garvade oss igenom dessa fyra dagar. Jag passade på att beställa en av hennes badrockar men var ju givetvis tvungen att testköra den sista dagen.

Formexmässan består av tre hallar, A, B och C-hallen. Vi står i A och B. Jag och kollegan står i A-hallen. I B-hallen står maken och 24-åringen. Vid varje mässa säger jag att jag ska gå in i C-hallen och titta om jag hittar något som vi kan börja sälja. Förra Formex, i augusti, hann jag in en turbovända där inne men nu hade jag bestämt mig för att ägna sista dagen till just C-hallen. Tror ni jag hann? Icke. Skulle till Edelweiss monter och beställa lite krukor av min bloggläsare Jessica, som jobbar där. Hann inte det heller.

Däremot hann jag förbi Anna som äger OXXO. 

Hon ville ge mig ett par ananas-örhängen men då började jag hosta eftersom kärringen är aaaningen för gammal för att gå omkring med ett par ananas i öronen. Även om det råkar vara deras storsäljare. 

Anna läser min blogg och fattade Gu’skelov vinken direkt. Tog fram två superfina armband i guldpläterat rostfritt stål, det ena med Swarovski … som jag är så svag för, och det var en klockren present!

Gick tillbaka till montern för att träffa min kompis Jarmo. Han jobbar som dekoratör och är bl a ansvarig för Bromma Blocks och dess dekoration och det var där vi träffades. Han och hans äckligt snygga make har precis fått en bebis. En liten pojke på 4,5 månader så Jarmo var överlycklig. Så klart.

Hann gå lite grand i den hallen jag stod i och varje gång jag går förbi den här montern blir jag så glad. De är så vansinnigt duktiga på att bygga monter.

Vi ska börja sälja deras kuddar som är to die for. Ja, alla är ju inte blommiga … så klart. 

Önskar att jag haft mer tid att gå igenom de montrar som stack eftersom det fanns en hel del att titta på.

Tillbaka till min egen monter för att träffa en av mina bloggläsare, Alex. Han är kock och hörde av sig lite tidigare och frågade om jag möjligen tyckte om laxpudding. Svar ja på det. Alex vill inte vara med på bild. Tråkmåns.

Utöver mat hade han med sig en present till mig. När jag var ute och käkade med Ullareds-gänget hade en av tjejerna köpt tvålar till oss alla. Fasta tvålar. Detta eftersom vi mobbat henne hårt i Ullared där hon letade febrilt efter en snygg tvålkopp. Vi upplyste henne om att tvålkoppar inte längre var så där himla modernt, så bara för det fick vi alltså varsin egen hård tvål. S o m vi skrattade. Jag bloggade om det här och gissa vad Alex hade hittat på Oscar & Clothilde!

Lite senare på dagen kom Jonas förbi, han som äger klockföretaget Lambretta. Han blev så glad över att jag skrivit snällt om honom dagen före och ville ge mig en klocka. Just den jag hade provat tidigare och som är deras storsäljare, believe it or not!

Så himla gulligt av honom!

Sista timmen gick fortare än jag trodde. Hade tänkt mig en liten shoppingturné men hann inte längre bort än till montern bakom Maria, 8 meter från mig. Där står alltid Gerbera, ni vet: keramikföretaget. Fick för mig att jag behövde ännu fler mattallrikar och köpte deras nya serie, “Gerbera”:

Superfina.

Prick 17.00 åkte hästsvansen upp och finkläderna av. Herrejeflar som det går undan för alla. Ingen vill stanna en sekund längre än nödvändigt. Vi började bygga montrarna förra söndagen och 6 dagar senare är man aningen trött.

Alex’s svingoda laxpuddingen räddade kvällen för min del. Vi kom inte hem förrän framåt 22.00. Helt slut.

I morse klev vi upp tidigt och drog ut till mässan för att lasta hem alla pallar från min monter. Grejerna i den andra montern är i detta nu på väg till Norge, för vår nästa mässa.

Har varit superseg hela dagen och talibanen var gullig och gjorde lunch till mig: karamellfärgad bananpannkaka med färsk frukt och Kesella.

Det är nu sent söndag eftermiddag och jag tänker avsluta den här dagen med knäckebröd och bubbel. Och bästa ansiktsmasken.

Tillsammans med ett av de ljus jag fick av Maria. Hon gör dom själv på Österlen, där hon bor. Mitt hjärta ligger ju hos en annan ljusleverantör men jag måste säga att jag blev lite kär i de dofter jag fick med mig hem av henne. Plus att kvinnor som kämpar är värda att hyllas. 

Enda nackdelen är att de är i för små burkar. Eller ja, det är normal storlek för normala människor men eftersom jag eldar så in i bängen med ljus, 365 dagar om året, gör det inget om burkarna är lite anabola! Gärna hinkalajnen.

Nästa inlägg vill jag att ni läser noga. Något som rör mig … och många, många andra. Och något som vi behöver lyfta upp till ytan.

God afton så länge!