S O M jag vill att vi pratar om det här … och att ni sprider i sociala medier

Den är texten är skriven av en tjej som heter Johanna Carlberg. Min dotter, 24-åringen (som dessutom råkar ha samma förnamn), lade upp den på sin Facebooksida och när jag läste den kände jag att vi måste lyfta upp det här med sexuellt utnyttjande och övergrepp på barn. Detta ligger mig tyvärr varmt om hjärtat och för er som känner mig och undrar: ja, jag har fått tillåtelse att skriva det här inlägget. Sprid det gärna i alla era sociala medier!

Okej, nu får det faktiskt vara nog, jag är så fruktansvärt trött på den här diskussionen som startats om att flyktingar skulle ha tagit det sexuella våldet till Sverige. Om sexuella övergrepp hade varit ett nytt fenomen, då hade jag inte behövt bli volontär i föreningen Storasyster för tre år sen. Då hade vi i föreningen inte behövt utbilda 20 nya volontärer våren 2013, 40 nya volontärer hösten 2013, 40 nya volontärer hösten 2014 eller ytterligare 30 nya volontärer hösten 2015. Om det här hade varit ett nytt fenomen hade det varit många fruktansvärda berättelser som jag i egenskap av volontär hade sluppit höra. Vi hade helt enkelt inte behövts. Jag har spenderat så många kvällar och nätter, tröstandes av förtvivlade tjejer, som varit med om så fruktansvärda saker att bara att prata om det är en kamp de nästan inte klarar av.
Jag har pratat med en dotter som utsatts av sin far, en syster som utsatts av sin bror, ett barnbarn som utsatts av sin farfar, en tjejkompis som utsatts av en killkompis, en flickvän som utsatts av sin pojkvän och en kvinna som utsatts av en okänd man. Övergreppen har skett inomhus och utomhus, i en trappuppgång, i en park, på en hemmafest, nattklubb, efterfest, i ens eget sovrum, hos en vän eller hos någon i familjen. Det här är inget nytt.

Försök gå och lägg dig efter en samtal med en 12-årig flicka som bor i ett hem där hon kontinuerligt utsätts för övergrepp av en familjemedlem. Försök sova gott med tanken på att inte heller ikväll kommer hon sova säkert och det finns inget mer du kan göra än erbjuda ditt stöd.
För trots allt är den farligaste platsen att vistas på för en kvinna i Sverige fortfarande hemmet.

Och det här gör mig rasande. Att folk säger att det sexuella våldet har kommit med flyktingarna, att de tar hit en våldtäktskultur. Låt mig säga att våldtäktskulturen funnits i Sverige i många, många decennier. Det är inget nytt fenomen och till alla er som nu öppnat ögonen för sexuella övergrepp, fantastiskt, vi behöver er och all hjälp vi kan få i det här arbetet, men glöm aldrig, att gemensamma nämnaren är inte etnicitet, kultur, hårfärg, härkomst eller vad än du vill skylla det på, det är, precis som påpekats så många gånger förr, kön som är den gemensamma nämnaren, där män är förövaren.

Om det här hade varit en nytt fenomen hade föreningen Storasyster startats i höstas, inte år 2012. Så snälla tänk en extra gång innan du ger dig in i en diskussion efter att ha läst en artikel. Istället för att skrika ‘INTE ALLA MÄN!’, så prata med din syster, din dotter, din mor eller din tjejkompis och lyssna på vad de har att säga. Börjar du lyssna, så kommer du att förstå, att det här inte är något nytt. Om du vill hjälpa till, men inte vet hur, kolla upp vilka föreningar som jobbar mot sexuella övergrepp och donera en summa.

Jag har fortfarande en förhoppning om att vi kan få ett samhälle fritt från sexuellt våld, men det är en tung och lång väg dit och genom att peka finger mot flyktingar och säga att det är dem som är problemet så gör ni det svårare för oss att arbeta mot de rådande strukturerna i vårt samhälle.