ANNONS
Influencer Argentur är en del av© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00

Monas Universum ansvarar för det innehåll som publiceras på denna blogg. För frågor om innehållet kontakta mona@monasuniversum.se. Bloggen ligger på plattformen Tailsweep som använder cookies. För dessa cookies och de personuppgifter som kan komma att behandlas i samband med cookies ansvarar Bonnier Magazines & Brands AB. Mer information finner du här

Sista dagen i en indianby och dags att resa hem

Guatemala 2015/Optiker Utan Gränser/Synoptik

I går hamnade vi i en by där de var så fattiga att skolan valt att inte kräva att barnen skulle ha den sedvanliga skoluniformen.

Karin har också svår diarré men ler glatt ändå.  Jenny och hon är i mycket dåligt skick, i synnerhet Jenny.

  
  

Vi höll till i två skolsalar där värmen stod helt stilla.

Jenny behöver mycket kärlek just nu, hon är riktigt, riktigt dålig. 

 
  

Jag delade ut drygt 200 ballonger och det blev fullständigt KAOS!

Barnen var tokvilda och till slut fick en tolk komma till undsättning.

Lite senare hittade jag några ballonger till, som jag slängde ut på marken.

Efter det hade vi klasar av barn som ville ha mer. De stod där hela dagen och väntade. 

Den här jätteblyga pojken var jättefin. Han blev retad i skolan för att han inte såg något. 

  

Jag började nästan gråta när jag märkte hur glad han blev.

  

Det är en obeskrivlig känsla att kunna hjälpa människor på det här sättet.

Lyckan hos den här halvblinde mannen var stor när Mari hittade ett par slipade solglasögon som passade honom.

Karin och Jenny är som sagt riktigt sjuka och för Jennys del är det akuten som gäller när hon kommer hem.

Den här mannen kunde vi dessvärre inte hjälpa då han var tokblind. Långt gången grå starr är tyvärr väldigt utbredd bland dessa männisor.

Lena satt i en skolbänk och utförde sina undersökningar hela dagen.

Den här raringen blev jätteglad över sina klistermärken.  

Vi fick höra att en av kvinnorna som fick glasögon blivit hemlös då hennes hus brunnit ned samma natt. Vi bestämde oss för att samla ihop pengar till henne så att hon skulle klara sig ett tag. 

  
  
  
  

Sen var det dags att ta adjö till det lokala gänget som hjälpt oss.

Det är svårt att beskriva hettan här men den är näst intill olidlig. Några hoppade direkt i vattnet när vi kom till hotellet.

Joakim och jag föredrog baren.

Eftersom vi varken tittar på tv eller sitter vid någon dator måste vi hitta på egna sätt att roa oss..

  

Efter maten var det dags att ta sig till flygplatsen för att flyga tillbaka till Guatemala City. 

Mari hade köpt med sig tequila för att fira lite men det var inte så många av oss som hakade på. Det fanns de som firade för oss alla ändå!  

   

Larsa satt med huvudet inlindat i toapapper eftersom svettningarna är outhärdliga här. Tänk dig dyngsvettig, så svettig att det rinner längs benen, fast du inte rör dig. Direkt när man kliver ur duschen är man precis lika svettig igen..

Mari satt längst bak och huttade.

  
  

Har för övrigt aldrig  i hela mitt liv träffat någon som är så konstant glad HELA tiden. Hon är en människa ALLA borde ha i sin närhet.

Lina höll på att krevera av värmeslag och flashade lite.

  
  

Jag och fina Charrlått.

Min snygga väska. Jag och Jenny gjorde ett kap; vi betalade 325 kr styck för dom och på flygplatsen såg jag att de kostade mellan 130-150 dollar!  

Strax före incheckning hade svamparna satt i sig flaskan och var lagom varma och goa…

Jenny torskade i tullen, hehe..

IMG_0045

IMG_0044

Vänta sig lite på flyget. Larsa sjöng för alla på flygplatsen. Kolla på mitt Instagram!

IMG_0047

När jag satt i planet och tittade ut såg jag en man med en brandsläckare och slang. Höll på att göra i byxorna på riktigt.

IMG_0052

Lyckligtvis kunde vi både starta och landa utan problem. De närmaste timmarna efteråt gick till att packa inför den långa resan hem till Sverige nästa dag.

IMG_0056-0.JPG

Det här är Jennys packning: toapapper och Tempur-kudde. Hon är riktigt riktigt dålig i magen och behöver sjukvård när hon kommer hem.

IMG_0064

Vid frukosten på morgonen tog Eva fram presenter till oss. Örhängen i form av glasögon och varsin penna med våra namn. Dessa hade hon smygit iväg och beställt i början av vår resa.

IMG_0062-0.JPG
IMG_0061-0.JPG

Fina Eva, utan henne hade resan blivit betydligt tråkigare. Hon har 15 års erfarenhet av Latinamerika och kan ALLT.

IMG_0763

Hon fick för övrigt packa om sitt bagage TRE gånger på flygplatsen då hon hade lite övervikt..

IMG_0067

Jag och Jenny var lite smartare: jag satte våra väskor på vågen men lät två av hjulen vara utanför, hehe.

IMG_0065

På Guatemalas flygplats tog vi farväl av John. Han skulle vidare till USA för att hälsa på sin dotter och sitt nyfödda barnbarn. Han gav oss några visdomsord innan han gick.

IMG_0760
IMG_0075

Jag hoppas verkligen att vi ses igen.

IMG_0068

Första flighten gick till Panama, där vi väntade ett par timmar för att sedan flyga den långa turen till Amsterdam. Aningen trötta…kan bero på att jag delade ut sömntabletter till alla som ville ha…

IMG_0084
IMG_0766
IMG_0767
IMG_0087

Lina och en sovande Larsa.

IMG_0773

Efter nästan tre veckor tillsammans var avskedet tungt. Vi har delat ALLT. Mat, sängar, bajs, glädje, tårar, skratt, känslor … rubbet, och blivit väldigt tajta.

IMG_0082

Jenny köpte ett fint vänskapsarmband till mig. Mitt till vänster.

IMG_0770

IMG_0781
IMG_0771

Ser ni mitt fina pärlhalsband? Det köpte jag där för 40 kr. Talibanen är skitduktig på att pärla och jag ska be henne göra flera.

IMG_0777

På flygplatsen väntade maken och Nisse. Maken berättade att Nisse varit helt till sig och fattat att något var på gång. DEN glädjen när han fick se mig! På vägen hem gjorde jag något förbjudet; han fick sitta i min famn hela vägen. Ujuj.

IMG_0787

Innanför dörren hittade jag ett köksbord fullt med paket som har kommit under tiden jag varit borta. Rena julafton!

IMG_0793

Jag missade Sofies releasefest men hon var så himla gullig och såg till att jag fick goodiebagen med hennes senaste bok budad hem.

IMG_0794

Tack Sofie!

IMG_0795

Mina reskompisar hade olika önskemål om mat till sina respektive men själv väntade en mycket utarbetad och trött make. Nisse är ju valp och tar 100% av all tid. Med andra ord var det bara att ställa sig vid spisen.

Högst upp på önskelistan stod korv och stuvade makaroner.

IMG_0797

Sjukt gott.

Idag skulle jag ha tränat men man kan säga att det inte är läge. Magen är inte i så bra form och lyfter jag så mycket som det minsta så gör jag ner mig direkt.

Är för övrigt ensam. Talibanen har fotbollsmatcher hela dagen och maken är på Bosön och går en tränar/ledarkurs inom fotboll.

Det är jag och Nisse. Och ett jefligt ostädat hus.

Home sweet home.

Sista dagen i en indianby och dags att resa hem

27
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Mina highlights