ANNONS

Cruce Dos Aguadas – en by i djungeln

/

Det finns andra än Synoptik som är ute i världen och bistår fattiga människor med glasögon, vilket är fantastiskt, men skillnaden är att vi åker UT till folket i avlägsna byar där inte en turist någonsin satt sin fot. Där man träffar de som aldrig någonsin kommer i närheten av ett par glasögon.

Igår åkte vi 1,5 timmar ut i djungeln för att komma till en liten by. Först blev ombedda att stanna vid stadens rådhus eftersom borgmästarn ville hälsa på oss och tacka för vårt arbete vi gör för befolkningen.

Borgmästaren och John.

Byn runt rådhuset vittnade en del om fattigdomen.  

  
  
   Sen åkte vi vidare till det ställe vi skulle tillbringa dagen på.

Det satt redan folk där och väntade. 

Vi riggade upp våra grejer sedan körde vi igång.  

  
  

Flera av oss är dåliga i magen och när vi skulle på toa höll jag på att dö. Det var bara att knipa ihop..

Vi delar ut smycken (från er läsare och från Lollipop!) till alla barnen, som blir överlyckliga. Dessa är mycket, mycket fattiga människor och de har klätt sig i sina allra finaste kläder inför våra besök.

  
  

Och de är så himla glada över att kunna få se ordentligt.

  

Vi har bara tjej-solbrillor kvar men de är liks tacksamma för det!

  

Gick ut en sväng och skulle leta efter en toalett. Såg den här på granntomten men vågade inte hoppa över stängslet.

  

När det var dags för lunch knatade vi bort till den lokala bykrogen.  

Mötte en indiankvinna på vägen. F a t t a r inte hur de kan bära så mycket på huvudet.

Typiskt hem…

Framme vid restaurangen..

Mötte den här stackaren innanför grinden.

  
  

Gick in till kvinnorna i köket och fotade lite.

  
  

Så här tvättar man alltid händerna här.

Jag var skitnervös över vad vi skulle få in på tallriken. Här bestämmer man inte det själv och de bjuder på det godaste de har.

Och det var inte bara jag som var nervös.

Hönsbuljongsoppa, ris, potatis och kokta grönsaker.

  
  
  

Efter maten gick vi tillbaka. Jag var i desperat behov av en toalett. 

  

Gick förbi en kiosk och frågade om de hade en toa, och det hade dom!

Halleluja, s o m jag kissade!

  

Charrlått stod utanför och vaktade.

Tillbaka till jobbet där byskolans elever väntade.

Den här mannen var 93 år och hade aldrig ägt ett par glasögon. Den lyckan!

   

Och den här 14-åriga indianflickan var nog det vackraste jag har sett.

Det är många indianer här som inte pratar spanska, utan endast sitt stamspråk. Vi fick använda händerna för att kommunicera.

Ett av hennes 8 barn. Sjukt glad över sina presenter!

Sen packade vi ihop och åkte tillbaka.

Vi tjejer bestämde oss för att avsluta dagen med pedikyr.  

  
  

180 kr senare.

  
  
  

Vi åt en höjdarmiddag på kvällen. JAG beställde in en sallad!

Chokladfondue till efterrätt för oss som var godissugna.

Middagen var to die for.

Karin och Lina. Supertjejer.


Och som vanligt blev det sängen vid 21-22-tiden.

6
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00