ANNONS
Influencer Argentur är en del av© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00

Monas Universum ansvarar för det innehåll som publiceras på denna blogg. För frågor om innehållet kontakta mona@monasuniversum.se. Bloggen ligger på plattformen Tailsweep som använder cookies. För dessa cookies och de personuppgifter som kan komma att behandlas i samband med cookies ansvarar Bonnier Magazines & Brands AB. Mer information finner du här

När man får en nära-döden-upplevelse på en veggo-restaurang

Guatemala 2015/Optiker Utan Gränser/Synoptik

När jag var liten och gick på dagis fick man inte gå från bordet förrän man åt upp all mat som personalen lagt upp på tallriken och därför är det vissa grejer jag bara inte kan få ner. Det var särskilt en fröken som tvingade mig. Minns tydligt än idag hur jag kunde sitta i flera timmar på stolen då alla gått från bordet och det hände till och med att jag fick sitta där fram till jag skulle gå hem (vilket jag och min bror gjorde själva då vår mamma jobbade sent.) 

Därför äter jag t ex inte gröt. Vi åt nämligen frukost på dagis och om jag inte åt upp gröten stoppade fröken den i kylen, för att till lunch ta fram samma tallrik och ge mig den.

Vi äter på olika restauranger varje kväll här i Guatemala och ni som hängt här ett tag vet ju att jag alltså äter minimalt med grönsaker. Tomat, gurka och ruccola. Typ. Majs och gröna ärtor står först på min hemliga Utrota Alla Grönsaker-lista.

Eva släpar med oss överallt och försöker se till att alla blir nöjda och glada. Vilket vi också blir. Härom dagen meddelade hon att vi skulle äta lunch på en vegetarisk restaurang. Jag trodde ögonen skulle ploppa ur skallen på mig av ren skräck.

Nu är jag dock inte den som är den så givetvis hakade jag på. Lotta och jag bestämde oss för att dela på en tallrik mat. Eva översatte alla rätter framme vid disken och det var allt ifrån rotfruktsgratäng till någon läskig soppa. (Jag var så stressad av det här att jag glömde fota.)

En gång bjöd Jack-Jane mig på vegetarisk lasagne, som var helt okej så när jag såg att det fanns bad jag Lotta välja det. Kände mig lite mindre stressad men för säkerhets skulle tog jag en tallrik med frukt och en ananaspirog.

Lotta satte sig intill mig och jag tar en gaffel och tar en tugga av lasagnen. Stoppar den i munnen och känner spyreflexen på 0,8 sekunder. Spottar ut maten i servetten och mycket riktigt, vad hittar vi där om inte tre gömda majskorn. Tog en tugga av pirogen men bestämde mig blixtsnabbt för att ge bort den.

I stället koncentrerade jag mig på min frukttallrik.

Jenny valde soppa och någon mix av två olika rätter…och hon, som äter ALLT, utom lök, höll på att spy när hon smakade sina rätter.

Stackars Jocke, som var snorhungrig, hade samma erfarenhet.

7/11 tyckte samma sak och efteråt sa jag till John att “vid nästa resa kan ni hoppa över veggoalternativet!”

Hualigen så det smakade och stackars Eva som verkligen gör allt för att vi ska ha det bra!

Jag lär drömma mardrömmar om dom där jefla majskornen i flera veckor!

När man får en nära-döden-upplevelse på en veggo-restaurang

15
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.