ANNONS
Influencer Argentur är en del av© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00

Monas Universum ansvarar för det innehåll som publiceras på denna blogg. För frågor om innehållet kontakta mona@monasuniversum.se. Bloggen ligger på plattformen Tailsweep som använder cookies. För dessa cookies och de personuppgifter som kan komma att behandlas i samband med cookies ansvarar Bonnier Magazines & Brands AB. Mer information finner du här

När Universumskan tränar en fredagkväll

Vi som inte gillar att träna

Jag har ju en alldeles egen PT. Genom Kicki, Husfruen. Bloggläsare. Hennes son pluggar till just PT och behövde någon att öva sig på. Jag är absolut den mest olämpliga för ett sådant ändamål eftersom jag gör a l l t för att slippa röra mig ur soffan, eller ur bilen. Kicki och Sanna, också bloggläsare, tränar flera gånger i veckan och log i mjugg när jag gick med på det här.

Man kan säga att det har gått så där och ni är många som frågar. Well. Låt oss se.

Medan ni satt och moffade i er den sedvanliga tacosmiddagen i fredags drog jag till gymmet.

De senaste veckorna har varit lite köriga och varje gång jag har fått sms från min PT, Axel The Guru, har jag inte haft tid att svara direkt. Dock bestämde vi att vi skulle träna som i fredags. Jag messade och sa att trädgårdsmässan slutade 18 och att jag skulle komma efter det.

I min kvinnliga värld så klart så. Det visade sig att män fortfarande är från mars…

Jag satte mig i bilen och styrde kosan mot gymmet. Om man använder sig av lite fantasi här kan man nästan tro att jag såg fram emot kvällens begivenhet:

IMG_7051

I’m a very good actress…

På den här gymkedjan så är säkerheten upphöjd till hundra. Man ska dra sitt kort, och trycka sitt finger mot en fingeravtrycksläsare för att komma in. Det är som en sluss: första dörren öppnas, sen stängs den i väntan på att dörren på andra sidan ska öppnas.

IMG_7054

Jag vet inte vad jag styrde med men det gick inte så bra efter att jag kommit igenom den första dörren. Lade fingret på avläsaren. Det hände ingenting. Jag var fast i det trånga utrymmet. Lite småpanik. till slut öppnades dörren mot gatan igen och jag smet ut. Gick in en annan väg, som man egentligen inte får ta. Det var uppenbarligen länge sedan jag tränade eftersom jag totalt glömt bort hur man tar sig in på stället. Eller så är det inte meningen att jag ska träna. Hehe, I wish.

Hur som. In kom jag och gick raka vägen till toaletten för sedvanligt vattenflaskpåfyllning.

IMG_7055

Jag var lite tidig så jag bestämde mig för att sätta igång med uppvärmingen direkt.

IMG_7058

Femton minuter senare hade Axel fortfarande inte kommit och eftersom han vet att jag är fullkomligt opålitlig när det kommer till träning var jag tvungen att fota displayen som bevis.

…och bara för det så hittar jag inte den bilden.

Efter en dryg halvtimme kom han. Och var jäääättearg på mig. “Mona, du är värdelös på att kommunicera!” Eller nja, kan kanske sa något lite snällare men det var andemeningen.

När jag skrev att “fredag blir bra, mässan stänger 18″ så fick jag till svar:

“Okej, men då lirar vi efter det?” Och det var här kommunikationen brast. Det där frågetecknet. Jag läste hans svar, noterade inte frågetecknet eftersom jag TÄNKTE att ja, det blir jättebra. Sen ägnade jag mig åt annat.

I Axel The Gurus värld hade jag inte alls bekräftat träningen. Måste bero på åldersskillnaden.

I samma veva frågade Kicki och Sanna om vi skulle träna tillsammans då. Inga problem.

På vägen till gymmet messar jag därför Kicki och meddelar att jag är på väg.

Alltså är hon den ende som jag officiellt har bekräftat att jag skulle träna.

Axel The Guru kliver alltså in på gymmet och är irro. Ujujuj. Jag drar fram stora smör-tarmen och försöker charma mig ur det hela. Kolla hans ansiktsuttryck här. Jag blir jättesvettig och börjar fånflina.

IMG_7263
IMG_7265

Jag kämpade hårt med min tant-charm kan jag meddela.

IMG_7265

IMG_7260

Till slut smälter han och jag blir förlåten.

IMG_7259

…trodde jag ja.

Axel är extremt kunnig på det han gör. Kan allt om muskler och vad man ska träna, hur man ska träna. Sjukt bra är han. Han vet också vilka maskiner jag tycker hatar tycker minst om. Det värsta jag vet är att träna ben.

Han tittar på mig och sen kommer det:

“Idag ska vi träna ben.”

“Det gör du bara för att hämnas!”

“Ja.”

Ochsatanihelvetesjäääävlarsomhankördeskitenurmig.

IMG_7063

Jag vädjade och stönade under en hel timme. Försökte med allt: “jag ska stå på mässan hela dagen i morgon, det här gåååår inte!” Men icke. Det var mer: “sätt på dig rätt skor så går det bra.”  Typ så.

Vi tvingade Axel att ta av sig tröjan och visa oss hans kropp.

*host host*

IMG_7070

Han håller på att träna inför nån fitnesstävling. No shit.

IMG_7067
IMG_7069

Jag kom på en jättebra affärsidé för Axel och hans tjej, som också tränar mycket. Jag tycker att de ska starta en par-PT-träning. Att man som par kan anlita dom och gå och träna. Jag skulle tycka att det var skitkul att träna med maken och jag tror att fler skulle göra det. Ska tjata lite på honom och se till att han startar något sånt.

En timme senare var jag stendöd. På riktigt. Kunde på allvar inte fatta hur jag skulle kunna använda benen på pedalerna i bilen för att köra hem.

Men det fanns ju andra som njöt härifrån till månen och var väry nöjd.

IMG_7075

Knatte och Tjatte hade väldigt roligt åt att jag är så sjukt jefla otränad.

IMG_7072
IMG_7074

Nu åker jag ju till Guatemala och är borta i nästan tre veckor. Således blir det ingen träning.

OJ vad tråkigt.

När Universumskan tränar en fredagkväll

12
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Mina highlights