ANNONS

När vi ändå är inne på skönhet och så

/

Nu blir det ett långt inlägg så hämta popcornen.

Jag har full respekt för alla som tycker att man absolut inte ska förändra sitt utseende med hjälp av kirurgi eller andra ”hjälpmedel”. Jag är också så pass gammal att jag fattar det här med motion och att äta rätt. Bra så.

Det är också ytterst få kvinnor som inte använder något som helst smink, nagellack, hårfärgning för att förbättra sitt utseende och javisst, man k a n jämföra. Tycker jag. Och jag utgår från att ni fattar att jag pratar vuxna människor här och inte om tonåringar.

Jag är för all plastikkirurgi som finns. Jag är för alla fillers som finns. Jag är för precis allt. Om man själv får bestämma.

… och kan vi vara rörande överens om att jag är en ytlig jefel som dessutom har problem med åldrandet?! Nu är det förvisso så att jag tycker att man kan åldras med grace. Det finns inget vackrare än så kallade kråksparkar. Tyvärr har inte mina kommit ännu men när de gör det så kommer jag aldrig att göra något åt dom.

Däremot finns det annat jag gladeligen gör. Som att fylla mina ”sur-rynkor” kring munnen. Fifan, så många år som jag till leda fått höra: ”Är du sur?” För att inte prata om 11:an mellan ögonbrynen. ”Är du arg?” NÄ, JAG ÄR INTE ARG, MEN JAG KAN BLI!

För fyra år sedan råkade jag hamna på Akademikliniken. Ja, ”råkade”. Lång historia, men jag hamnade där som demopatient på en kundkväll. Kunder skulle få se hur det gick till att få fillers, Restylane. Kvinnan som skulle spruta mig hette Jenny och några timmar senare gick jag därifrån i sjunde himlen.

Något halvår senare presenterade Magdalena mig för hennes kompis Sophie, som är chääf på Eriksbergskliniken. En tid efter skulle de ha en kundkväll och gissa vem som räckte upp handen. Väl där träffade jag Åsa, skitduktig på att spruta. Jag fortsatte att gå där och gjorde lite andra grejer som skinboosting och kemisk peeling. Min hy har aldrig mått så bra som nu. Jag har varit extremt lat genom åren och aldrig smort in mig. Tyvärr. Dock har Åsa slutat och bytt stad så nu har jag inte gjort något på länge.

För några veckor sedan fick jag kontakt med Jenny igen. I den här ”branschen” så känner alla alla. När jag har nämnt Jennys namn här och där så har alla vetat vem det är, just för att hon har ett extremt gott rykte. Det man menar med ”bra rykte” är att man är mycket skicklig på det man gör.

I förra veckan bokade jag tid hos henne. Hon jobbar med Estetiskt Hudläkarcentrum, men som egen företagare.( Face Art By Jenny.) Ligger på Apelbergsgatan 60 i Stockholm. Mellan Hötorget och Olof Palmes gata. Skitlätt att hitta. Tänkte jag. 

Eller inte. När jag kom fram möttes jag av en skylt med ett helt annat namn.

IMG_4771

Jag irrade omkring där ett tag innan jag frågade i receptionen. ”Jomen det ligger längre bort i korridoren rakt över där”. 

Hamnade till slut rätt och Jenny tog emot mig.

IMG_4746

Som sagt, Årets Fotograf lär jag ju aldrig bli…

Jenny upplyste mig hur landet låg till. Hon samarbetar med hudläkarna på  Diagnostiskt Centrum, Hud som också ligger i samma lokaler. Jag undrade vad det var för något och då berättade hon något jag inte hade en aning om. Om man har någon hudåkomma, eller något annat problem med sin hy/hud så tror ju alla att man måste ringa Vårdcentralen, träffa doktorn och få en remiss till en specialist. Icke sa nicke. Man kan ringa hit direkt och få en tid till en hudläkare inom 1-3 veckor. (De ligger under Försäkringskassan och utan remiss kostar det 350 kr, med remiss 150 pickadoller. Som ett vanligt besök på vårdcentralen alltså.) Good to know säger jag bara.

Hur som. Jenny är petig. Jag älskar yrkesmän som säger nej om man vill göra något som de inte tycker passar en. Hon ser saker som kanske bara jag ser, men inga andra. Och man vet att personen i fråga är skicklig när dom kan tala om för en på vilken sida av ansiktet man sover. Jag har använt Restylane tidigare och nu har dom förädlat produkten och kommit ut med något nytt, Emervel.

IMG_4749

Liksom Restylane så är det här en produkt som med tiden försvinner ur kroppen. Just det här är särskilt bra för ändamålet på mig, under ögonen. Jag har aldrig provat Botox för jag är aningen mer skitnödig när det kommer till det.

Jenny tog bilder av ansiktet.

IMG_4752

Sen fick jag bedövningssalva. Japp, jag skulle få lite i underläppen också.

IMG_4755

Efter att hon ritat lite i ansiktet var det dags.

IMG_4760

IMG_4757

Sen kom sprutan fram. Hon är så sablans skicklig så sticken känns inte alls.

IMG_4763

IMG_4765

IMG_4769

IMG_7500
IMG_7493

Stor skillnad då de insjukna håligheten under ögonen är borta. NI ser det knappt, och det är det som är det bästa. Det ska inte vara för obvious.

IMG_7506

Läpparna före och efter. Yttepytte lite, men lite mer symmetriskt.

IMG_7507
IMG_7505
IMG_7504

Inte gnälla på mig nu. Det viktiga är att j a g är nöjd. Det jag tycker är så bra med den här typen av förändringar är att det går fort och man kan gå raka vägen tillbaka till jobbet, eller var man nu ska någonstans. Det här fotot är precis efteråt och inte ett stickmärke syns. Jag är lite, lite svullen på underläppen bara. Och maken, som har järnkoll på sånt där, han märkte inte ett skit.

IMG_4774

Ska man in i den här ”branschen” ska man gå till någon som är erkänt skicklig och inte någon som pysslar med det på en hårsalong eller liknande. Jag är sån som går till de bästa, men väl där ifrågasätter jag aldrig något eftersom jag vet att jag är i goda händer.

Och ja, klart att det kostar. Men det är det väl värt. Jag har noterat att när man fyller på sedan så sitter det mycket längre och då sjunker kostnaden. Väry fiffigt.

Kalaset gick på 4000 kr. Dyrt? Både ja och nej. Eftersom området under ögonen kräver en hel del av utövaren och det är få som klarar det, så är det givetvis lite dyrare. Att jämföras med ett kirurgingrepp som kostar runt 10.000 kr. Då kändes det genast billigare tänkte jag.

Jag ska tillbaka till henne om två veckor eftersom det är först då man har slutresultatet och behöver hon korrigera något, gör hon det då. Någon kanske tycker att, ”man ser ju knappt skillnad, så varför lägga så mycket pengar på det då?” Well, det är just det; j a g ser skillnaden och det är det som är viktigt.

Var för övrigt tvungen att sno en bild från hennes hemsida på en kvinna där man verkligen ser skillnad på före och efter. Sjukt stor förändring. Hade ingen aning om att man kunde fixa sånt här med fillers. Trodde att man var tvungen att göra ett kirurgiskt ingrepp.

img_5960

Jenny utbildar andra i den här tekniken så man kan ju säga att man har hamnat i rätt händer i alla fall. Kan inte sluta att titta på den där bilden eftersom jag har svårt att förstå hur man kan få bort allt det där utan att skära.

Jaha. Nu har jag suttit i biktstolen ett tag. Det här passar mig hur bra som helst men jag respekterar som sagt de som inte alls gillar det här. För mig är det viktigt att känna mig fin både på utsidan och insidan och jag tänker inte skämmas över det. Inte någonstans. Det handlar inte om att jag vill se ut som en 25-åring, men det gör ju inget om jag ser ut som 40, hehe. Och som sagt, det är ju ingen hemlighet att jag är en ytlig skata och nä, terapi hjälper inte. Har provat plenty of times. Jag är som jag är, älska mig eller hata mig men jag står för det i alla fall!

Om du fick förändra/förbättra något, vad skulle det vara?

104

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00