Turboinfluensa

Herregud. Jag har varit fram och tillbaka i helvetet de senaste 12 timmarna.

Sedan ett par veckor tillbaka har jag känt mig så sjukt trött. Jag, som brukar vakna vid 5-6, vardag som helg, blir numer väckt av talibanen vid 7-7.30 varje dag. Maken har samma problem. Vi är slutkörda. For some weird reason. Eller ja, att maken ens står upp är ett under med tanke på hur mycket han jobbar. Jag har däremot ingen större anledning att känna mig slutkörd.

Igår kom jag hem efter jobbet och var tokslut. Vi har ju MatKomfort vilket betyder att 4 dagar i veckan prenumererar vi på svingod mat, mån-tors. Den är i stort sett färdig och det man behöver göra är steka eller koka vad det nu må vara på menyn.  Man behöver inte ens vara vaken när man står vid spisen. Väry easy. Väry gott.

Men igår tog energin slut. Jag stapplade in på ICA och köpte färdiggrillad kyckling och potatissallad i stället. Plain Vanilla-Johannas dotter var hemma med talibanen, så när jag kom innanför dörren orkade jag inte ens duka fram maten. Ställde påsen på köksbänken och ”help yourself” liksom. Lade mig på soffan. Orkade inte ens trycka på fjärrkontrollen utan stirrade på nån barnkanal utan att fatta vad det var. Johanna kom och hämtade dottern efter några timmar och med nöd och näppe reste jag mig ur soffan.

När dom åkte började det roliga. Pang sa det och jag började tokskaka av frossa. Och plötsligt mådde jag illa. När man är gastric bypass-opererad så är det jättesvårt att spy, men hej och hå vad det gick bra i går. Hann inte ens böja mig över toaletten utan sladdade in över handfatet och kräktes som om det inte fanns en morgondag. Sen kom svetten. Och frossan. Tar tempen och då jag i normala fall har 36,6 så var 38 grader väry nära döden. Lade mig i sängen med täcke och värsta varma tjockpläden. Sen dog jag.

IMG_0672

Vaknar 04.15 av att det sitter en fyrbent herre nedanför sängen och piper. Maken masar sig upp och går ut med honom. Han kissar och är nöjd. Två timmar senare same procedure. Men det visar sig att raringen har jätteont i magen och efter att ha sprutlackerat halva nejden blev han sitt vanliga jag. Under tiden sover jag. Vaknar av att han står med tassarna i mitt ansikte och slickar bort all min brun utan sol. Jag har ont i hela kroppen och är dyngsvettig. Maken kommer med två Alvedon. Vi har plenty to do idag men jag inser att det inte blir något av med det. Somnar om. Några timmar går och jag vaknar.

Lite yr i pallet men i övrigt mår jag bra. In i duschen, fort som fan, innan kroppen hinner ångra sig. På med kläderna och nu järnet till jobbet. Jag och maken måste leverera varor till pop up-butikerna idag inför julklappshandeln i helgen.

I morgon har talibanen danstävling. I Uppsala. Det hette något med Fyris-bla bla.

”Mamma, hur lång tid tar det till Uppsala?”

”Ähum, typ nån timme.”

”Kan vi inte åka så att vi har två timmar på oss?”

Det verkar som om somliga känner mig rätt bra.

  1. Lena skriver:

    Förresten. Du pratar dig varm om Village Candle. Köpte 5 av dig för en massa pengar. Om jag inte häller ut stearin hela tiden så självslocknar ljusen. Det är ju galet. Så jag måste gå emot dig och INTE rekommendera Village Candle. Skitmärke.

    1. Något är jättefel, maila mig en bild på dom så får jag se hur de ser ut. Självklart får du nya!

  2. O. skriver:

    Men alltså, viiiila människa!
    Det GÅR att ställa in en danstävling också.
    HÄLSAN går före.

    Nu är det dags för både dig och maken att tagga ner.
    På riktigt!

    Fan, blir på riktigt förbannad när jag hör att han jobbar varje dag, och du sliter ut dig också. Det ÄR INTE VÄRT DET!
    Hörde du?

    Nja, jag tror inte det.
    DET ÄR INTE VÄRT DET!!!
    (Använder mycket sällan så många utropstecken, men det verkar behövas här)

    Get a grip nu Mona.
    Ni kan inte fortsätta såhär.
    Pausa.
    Tänk på hälsan och rekreation.
    Det borde gå före pengarna och företaget.

    Kram från mig.

    /O.

    1. Thank you and I hear you girlfriend. Jag mår precis som vanligt, så det måste ha varit kycklingen. Vi måste jobba hårt för att bygga upp företaget igen. Du kommer förstå om du läser boken sen.=)

      1. O. skriver:

        Skönt att det var kycklingen iaf, men du borde ändå ta hälsan före typ allt, även om jag såklart kommer läsa boken! 😉 🙂

        Kram!

  3. Åh, kul att ni ska till Uppsala, där håller ju jag till! Lycka till med bilkörningen, bra att dottern har koll på dig och håller tiden 😉
    Jag hade tänkt kommentera tidigare, men glömde, det var jag som var förbi och hälsade på dig (och sade hejdå också!) i Bromma blocks förra veckan när min sambo var på jobbintervju på mathem där i närheten 🙂 Ville mest säga att vi båda tyckte att du var så trevlig och härligt med en så rak människa eller vad man ska säga, inte bara tomprat utan kom in på jobb, barn och köpa lägenhet i Stockholm direkt liksom haha! Kul att träffa dig!
    Kram! /Emma (och sambon Jimmy hälsar också)

  4. Petra skriver:

    Hej där! Hoppas verkligen att ni mår bättre, då kanske jag ser dig i morgon i vimlet på Fyrishov! ( det där lät sjukt märkligt, menar det på mest omtänksamma sätt, och inte för min skull 🙂 ) Dottern kör sin första tävling i morgon och jag är sjukt uppstressad, och hon är skitcool…. go figure…. Vägletande överlåter jag till mannen, då jag får vara glad att jag hittar hem från jobbet 😉 Kramar / P.

    1. Men du, om du ser oss så MÅSTE du komma fram! Talibanen har varit förkyld och haft feber i några dagar så det kommer inte gå så bra för henne, tyvärr. Men hon ville försöka i alla fall…

      1. Petra skriver:

        Stackars tösen, men de brukar ju ha en vilja av stål, så det är bara att hänga på! Min lilla dam drömmer om vinst…och jag kör klassikern ¨det viktiga är att delta och ha roligt¨
        Jag lovar att komma fram och hälsa, om jag vågar 😉

        1. Du vågar, annars får du stryk. Talibanen har rosa top, rosa benvärmare och rosa/svart ”snurrkjol”.

  5. Nämen stackars, stackars dig!!!! För att komma lättare tillbaka rekommenderar jag vätske ersätting fr Apoteket, äckligt som FAN men gör livet lite lättare om man kan tvinga det i sig. Åt lilla vovven skulle ge jag ge Aptus Attapectin. Har rett upp mina doggars magar på nolltid. Krya på dig! Kram!

Lämna ett svar till Lena Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..