ANNONS

Turboinfluensa

/

Herregud. Jag har varit fram och tillbaka i helvetet de senaste 12 timmarna.

Sedan ett par veckor tillbaka har jag känt mig så sjukt trött. Jag, som brukar vakna vid 5-6, vardag som helg, blir numer väckt av talibanen vid 7-7.30 varje dag. Maken har samma problem. Vi är slutkörda. For some weird reason. Eller ja, att maken ens står upp är ett under med tanke på hur mycket han jobbar. Jag har däremot ingen större anledning att känna mig slutkörd.

Igår kom jag hem efter jobbet och var tokslut. Vi har ju MatKomfort vilket betyder att 4 dagar i veckan prenumererar vi på svingod mat, mån-tors. Den är i stort sett färdig och det man behöver göra är steka eller koka vad det nu må vara på menyn.  Man behöver inte ens vara vaken när man står vid spisen. Väry easy. Väry gott.

Men igår tog energin slut. Jag stapplade in på ICA och köpte färdiggrillad kyckling och potatissallad i stället. Plain Vanilla-Johannas dotter var hemma med talibanen, så när jag kom innanför dörren orkade jag inte ens duka fram maten. Ställde påsen på köksbänken och ”help yourself” liksom. Lade mig på soffan. Orkade inte ens trycka på fjärrkontrollen utan stirrade på nån barnkanal utan att fatta vad det var. Johanna kom och hämtade dottern efter några timmar och med nöd och näppe reste jag mig ur soffan.

När dom åkte började det roliga. Pang sa det och jag började tokskaka av frossa. Och plötsligt mådde jag illa. När man är gastric bypass-opererad så är det jättesvårt att spy, men hej och hå vad det gick bra i går. Hann inte ens böja mig över toaletten utan sladdade in över handfatet och kräktes som om det inte fanns en morgondag. Sen kom svetten. Och frossan. Tar tempen och då jag i normala fall har 36,6 så var 38 grader väry nära döden. Lade mig i sängen med täcke och värsta varma tjockpläden. Sen dog jag.

IMG_0672

Vaknar 04.15 av att det sitter en fyrbent herre nedanför sängen och piper. Maken masar sig upp och går ut med honom. Han kissar och är nöjd. Två timmar senare same procedure. Men det visar sig att raringen har jätteont i magen och efter att ha sprutlackerat halva nejden blev han sitt vanliga jag. Under tiden sover jag. Vaknar av att han står med tassarna i mitt ansikte och slickar bort all min brun utan sol. Jag har ont i hela kroppen och är dyngsvettig. Maken kommer med två Alvedon. Vi har plenty to do idag men jag inser att det inte blir något av med det. Somnar om. Några timmar går och jag vaknar.

Lite yr i pallet men i övrigt mår jag bra. In i duschen, fort som fan, innan kroppen hinner ångra sig. På med kläderna och nu järnet till jobbet. Jag och maken måste leverera varor till pop up-butikerna idag inför julklappshandeln i helgen.

I morgon har talibanen danstävling. I Uppsala. Det hette något med Fyris-bla bla.

”Mamma, hur lång tid tar det till Uppsala?”

”Ähum, typ nån timme.”

”Kan vi inte åka så att vi har två timmar på oss?”

Det verkar som om somliga känner mig rätt bra.

35
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00